I min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen finns en del länkar.
De är bara en liten del i det stora hela, men jag lovar i boken att jag ska försöka hålla dem uppdaterade här på bloggen. Nu har det gått en tid sedan boken skrevs och en del länkar har slocknat, andra har bytts ut. Därför finns en någorlunda uppdaterad lista under fliken Boken. Varsågoda!
Podcast. Det har varit svårt att få kläm på tycker jag. Men nu har jag fått tips via från Martin Lindeskog, även kallad @Lyceum på Twitter, om tjänsten Cinch. Och jag är såld. Varför? Det är så lätt!
Vänta, det tar en stund innan den laddar upp:
Man kan logga in via Facebook eller Twitter och sedan är det bara att tuta och köra. Record, save – that’s it. Vill man, kan man ladda upp en bild. Man kan välja att lägga ut en länk till podcasten eller bädda in den så som jag har gjort ovan. Det går också att twittra eller facebooka ut den. Går man in via länken kan den som lyssnar kommentera. Vad mer kan man önska? Jo, att det är smidigt att följa andra som podcastar. Klicka på Follow precis som i Twitter, så håller du koll på andra och deras idéer.
Och det är gratis.
Och den finns som app. Podcast on the run alltså.
Jag är såld.
Fotobabble är en användbar liten webbtjänst där man kan spela in sin röst till en bild. Jag laddade upp denna bild som Ugglemamma har tagit och där hon sedan har retuscherat in en uggla i handen på mig (Hon har sånt för sig ibland).
Att elever får använda röst och bild i multimediala sammanhang tror jag stärker dem. Att höra sig själva utan att stå i centrum och bli röd i ansiktet. Höra sin röst och känna att man duger. Det låter läskigt först, men sedan blir man van. En bra vana.
Därför gillar jag sådana här tjänster. Det kan tyckas patetiskt och man kan tycka att det är sådant man ska göra när allt annat viktigt är klart, men jag vill vända på det. Börja med att stärka eleven. Visa att alla duger. Boosta varandra. Och använd sådana här tjänster i skolarbetet, inte vid sidan om.
Här är min morgonkraxiga röst:
Det enda dumma med tjänsten som jag kan se, är att inspelningen går igång automatiskt. Får nog ta bort inlägget om ett tag, annars vågar ingen komma tillbaka hit. Hasse berättade i en kommentar att man visst kan få ljudet att spelas upp först när man klickar på Play. Och mycket riktigt: Nere vid Embedd-rutan finns en ruta för Autoplay som man bockar ur. Tack Hasse!
Alternativet till att bädda in bilden i bloggen är att lägga in en länk. Eller att posta till facebook, twitter och en massa andra ställen.
Nu testar jag Voice Thread efter att ha hört om det av @kringlan och flera andra. Gillar att utforska sätt för eleverna att komma till tals. Andra sätt att få alla att tycka till än att bara räcka upp handen. Så därför provar jag att kommentera en bild och.. tja, jag testar som sagt. Kommentera gärna du också. Inte på det vanliga sättet i kommentarsfältet till inlägget, utan i själva bilden. Vore kul om du provade!
Sonen och jag sitter och tittar på Två och en halv män på tv. Studioskratten haglar. Jag googlar mig iväg en stund och snubblar över AudienceSounds.com – en gratis webbapplikation där man kan ladda ner studioskratt, gråt, gäspningar och annat. Allt i mp3. Kan bli användbart till de egna filmerna som väntar på att bli gjorda.
Du som bara vill uppmunta dina kollegor med en raggadish någon gång då och då kan se till att ha den här sidan nära till hands. 😉 Det är den röda knappen man vill åt.
(Tipstack till amo!)
Den stackars IT-modern sitter just nu och väntar på att sonens basketmatch ska börja. Livet är en enda lång väntan när man som jag har barn i träningsbar ålder. Suck.
Nä, jag skojar, jag bad faktiskt om att få köra sonen till matchen och jag erbjöd mig att stanna kvar och titta. Varför? Jo, för att jag vill se honom så klart. Och för att jag får tid att sitta och surfa runt alldeles ostörd här på läktaren. Men det sa jag naturligtvis inte när jag erbjöd mig. Det måste låta som om jag uppoffrar mig när jag förhandlar med maken.
Det hade varit gott att kunna sitta och tugga på något här medan jag väntar. Fast det vågar jag ju inte. Precis ovanför dörren till idrottshallen hänger denna skylt:
Och inte vill jag få bannor. Vad synd att det inte kan hänga lite vänliga skyltar här och var. Det kanske är därför som jag aldrig har blivit en sportfantast? För att det finns så få vänliga skyltar i sportsammanhang. Annat var det med den skylt jag stötte på idag i min vandring på nätet. Sånt får mig att må bra! Äkta IT-vänlighet:
Länken till den vänliga sidan hittar ni här.
