I min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen finns en del länkar.
De är bara en liten del i det stora hela, men jag lovar i boken att jag ska försöka hålla dem uppdaterade här på bloggen. Nu har det gått en tid sedan boken skrevs och en del länkar har slocknat, andra har bytts ut. Därför finns en någorlunda uppdaterad lista under fliken Boken. Varsågoda!
Varför ska du åka till Ronneby i juni? Det kan man undra. Innan jag går in på det, tror jag att det behövs en tillbakablick.
Sommaren 2009 hände något. En grupp människor som hade pratat på bloggar och på Twitter började fundera på om de inte skulle kunna ses. Kanske tälta och grilla lite korv ihop? Det var starten för något mycket större, nämligen knytkonferensen Sweden Social Web Camp på ön Tjärö i Blekinge.
Flera hundra deltagare kom dit, alla med en längtan att träffas och dela. Den helgen hände mycket. Idéer tog form och levde vidare även sedan folk hade åkt hem. Människor från vitt skilda bakgrund träffades, men hade ett gemensamt: kärlek till webben.
Jag var där och började tänka: Det här kan vi uppleva även inom skolan. Detta delande. Och inte ensamma utan även ihop med andra som har ett gemensamt: kärlek till lärande. Jag har inte kunnat dra i det på egen hand, men har behållit mitt funderande på hur det ska gå till.
Hur kan vi inom skolan bli berikade av andra yrkeskategorier? Hur kan de bli berikade av oss? Varför stänga in oss på konferenser när skolan ska vara en del av världen och världen en del av skolan?
Svaret har ofta blivit: ”Vi inom skolan är inte där än. Vi måste få prata med folk inom vår yrkeskår.” Men nu har vi åkt runt på IT-konferenser i ganska många år. Och de kan ge en hel del, javisst, men det kan vara dags att våga ta klivet ut i något annat. Också. Det har gått några år efter den där sommaren då Sweden Social Web Camp var något nytt. Är vi där nu då? Är vi redo att prata med människor utanför vår sfär?
Ja, om vi vill.
I fredags träffade jag några sköna människor i just Ronneby, bland annat Micke Gunnarsson. Det var Cela som hade bjudit in till ett första möte till att skapa en lärandekonferens för folk inom skola, näringsliv, tantföreningar, barnverksamet och you name it. I gruppen fanns vi med olika bakgrund, allt från cirkus till.. ja till vad? Det spånades högt och lågt med ett stort mått kärlek till de deltagare vi såg framför oss.
Och nu börjar konferensen ta form! Det kommer bli något helt annat än det du är van vid. Inte enbart bordssamtal. Inte enbart salssittning. I juni kan man dra fördel av att finnas i Ronneby vackra brunnspark – det kommer att bli kanon!
Innan själva konferensen kommer deltagarna att kunna knyta kontakt med varandra på ett ganska annorlunda sätt, det är den tanke vi arbetar med nu. För männsikor ska få mötas och nätverk ska få bildas. Sådana som påverkar för lång framtid.
Sweden Social Web Camp började i Blekinge. Detta, som har arbetsnamnet ”The Shit”, eller ”The Kitt” om det känns bättre, kommer att sparka loss i Blekinge. Jag är så lycklig att skolfolk och andra tillsammans ska få uppleva det här. Vi kommer att kunna prata lärande på ett helt nytt sätt, med många fler infallsvinklar än vi är vana vid.
Snart, snart kommer datum att släppas och biljettpris att offentliggöras (Det kommer att bli billigt). Namn på inspiratörer kommer att droppas och påverkan på innehåll kommer att bli möjlig.
Jag hoppas att du drar i alla runt omkring dig som har en kärlek till det livslånga lärandet och tar med dig dem till Ronneby i försommarens vackra grönska.
Du kommer att behövas just där, just då.
Fredagen den 11/11 kl 11.11 släpps biljetterna till Webcoast i Göteborg. Plats: Lindholmen Science Park. Tid: 16-18 mars 2012.
Vad är det? Jo, en unconference, eller knytkonferens som var ett ord som myntades vid förra årets Webcoast. Alltså en konferens där alla delar och gör konferensen till vad de vill att den ska vara. Arrangörerna deltar på lika villkor som alla andra. Man dukar upp ett bord av valmöjligheter och har god tid på sig att mingla runt, att delta, att lyssna och att skratta. Det handlar inte om att träffas några få timmar under inrutade former för att sedan gå hem; en unconferens handlar lika mycket om det sociala runt omkring, och det betar man sällan av på så kort tid.
Både Sweden Social Web Camp och Webcoast har fokuserat på att det är viktigt att träffa andra människor under trevliga former och att få prata nät och utveckling. Det är viktigt att få dansa ihop. Det är viktigt att komma utanför sin vanliga sfär. Skolfolk blandas med mediafolk, programmerare och andra. Vad har de gemensamt? De har en önskan att hjälpa varandra vidare i en kreativ tankesmedja som faktiskt leder till resultat. Det har man kunnat se från både SSWC och Webcoast.
Jag önskar att riktigt många från det som vi kallar skolans värld hittar dit. Lärare har deltagit på unconferences under flera år, men vi har varit få. Träffarna ligger, som i SSWCs fall, på sommaren och, som i Webcoasts fall, på en helg. Då är man ledig. Men kanske att man vill utvecklas och göra något roligt ihop med andra även då? På eget bevåg. Som en spa-helg med kompisar. En unconference är spa för själen.
Ses vi?
Idag gick Gu Online, med fokus på sociala medier, av stapeln på Göteborgs Universitet. Det var Samverkande IT-pedagoger som arrangerade dagen. Jag höll i två workshops och deltog i panelen trots hostattacker och sviktande röst. Man kommer i efterhand alltid på annat man hade velat säga, eller sådant man hade velat bemöta, men här har ni det – rakt av:
Den första punkten i programmet var GU:s nya riktlinjer för sociala medier. Kontentan kan sägas vara: Man vill inte göra det krångligare än det är (Det skulle många kommuner behöva höra). Istället för att se sociala medier som ett problem, väljer man att se det som en del av all kommunikation och för sådan finns redan ett regelverk.
Bloggar du privat eller för GU?
Samma regler gäller inom sociala medier som överallt annars.
Mycket sunt, tycker jag. Man har ändå valt att förtydliga och gå ut med information eftersom det finns de som känner sig vilsna. Och säga:
De sociala medierna innebär ju fantastiska möjligheter som universitetet verkligen vill uppmuntra till. Policyn och regelsamlingen har kommit till för att underlätta detta.
Wow, GU har fattat grejen! ”Fantastiska möjligheter”. ”Uppmuntra.” Jag tror jag vill tillbaka till universitetet.
Tack alla samverkande IT-pedagoger och tack särskilt till Maria Jervelycke Belfrage för bra moderering av panelsamtalet och till Erik Jonasson för lösenords- och nyckelfix!
Att träffas över nätet och samarbeta – det är nästan ett måste om man befinner sig på olika platser. Idag testade jag LiveMinutes. Och blev positivt överraskad.
Efter registrering startar man ett möte och bjuder in folk med den länk som skapas för själva mötet.
Därefter väljer man om man vill slå på mikrofon och webbkamera. För bättre kvalité kan man välja att prata genom Skype inuti Liveminutes. Man kan välja att ladda upp filer, att slå på whiteboarden för att skriva eller rita eller för att använda whiteboardfunktionen till de bilder och dokument som diskuteras. Vad som händer på skärmen under mötet registreras under knappen Preview Minutes. Programmet sköter anteckningarna.
Hur många man kan vara på ett möte vet jag inte, men det brukar alltid vara en högsta gräns. Hur som helst, Live Minutes verkar tillföra en del för dem som gillar att samarbeta.
Någon har kommenterat på dotterns och min nya blogg! Det gjorde att dottern skrev ett svar. Hurra på det!
Annars är det mest jag som har fått skriva. Förra året gjorde dottern en receptsamling i julklapp till hela släkten. Nu skriver hon mest rader med samma bokstav. Hon har börjat skolan. Men så igår, som fredagsmys, skrev hon och kusinen Bellmanhistorier på hans dator. Han går också i ettan och har fått känna på glädjen att arbeta med Att skriva sig till läsning.
Vill du kika in på vår piratblogg på www.piratensresa.wordpress.com och kanske spela dotterns spel, kanske skicka en kommentar; då kan du ha hjälpt en liten skaparkraft på traven. Stort tack från oss och piraten!
