Kollegan, här kallad Lönngrenskan, rusade in i lärarummet med en ”I have seen the light”- blick och utbrast: ”Vet ni, jag testade Today’s Meet med klassen och det blev en närmast himmelsk lektion!”
Det är sådant man kan säga i ett givande- och tagande klimat. Jag tittade på Lönngrenskan och kände närmast vördnad. Today’sMeet efter ett par dagar i ettan. Oj. Kan det funka, alltså? Hon berättade vidare om hur eleverna hade samarbetat och hur de hade varit aktiva tillsammans.
Today’sMeet fungerar som så att någon (t.ex. läraren) startar ett mötesrum gratis på webben i på Todaysmeet.com. Adressen till mötesrummet bestäms av vad rummet sedan kallas, t.ex todaysmeet.com/klassradvecka37. Eleverna går in på adressen och skriver i grupp (eller enskilt) vad de tänker om ett givet ämne. Det används ofta vid större konferenser för att samla deltagarnas tankar. När man sedan tittar på allt som har skrivits, kan man koncenterera sig på innehållet och diskutera utifrån det. En sak som är bra med det här är att även de som ofta inte vågar räcka upp handen, kommer till tals. Deras tankar kommer lättare fram.
Hur som helst, kollegans euforiska berättande om sin lektion gjorde att jag också ville pröva. Något jag egentligen inte hade tänkt göra första veckan i ettan. Men så blev det.
Sista lektionen på fredagen bad jag eleverna att i grupper fundera på vad vi hade gjort under veckan. Vad hade vi egentligen varit med om? En utvärdering helt enkelt.
Det utbröt ett smärre kaos. -Christiiiina! Var? Hur?
Jag visade och sprang runt för att logga in på de datorer som hade hunnit logga ut under rasten. Eleverna tog sig an uppgiften och tankarna om att de geocachat och gjort annat kom fram.
Men jag kunde inte direkt beskriva det som en himmelsk lektion. Varför blev det så? Kanske, kanske att jag inte skulle ha introducerat det en fredag eftermiddag. Det kunde jag ha tänkt på.
En vecka senare prövade vi Today’sMeet igen. Nu som klassråd. Det fungerade fantastiskt. Eleverna visste hur de skulle göra och kom snabbt igång.
Jag tänker så här:
- Jag är glad att kollegor kan berätta vad de gör i klassrummen. Jag är glad att det kan få andra (läs mig) att våga pröva.
- Jag är än mer övertygad om att frasen: ”Fungerar det?” är en av de mest överskattade som finns. Det som fungerar i en klass kanske inte alls fungerar i en annan. Allt beror på situation och sammanhang. Därför är jag trött på prat om att saker och ting bara blir trovärdiga om någon som jobbar med elever pratar pedagogik och metodik. Jag vill ha olika infallsvinklar för att kunna komma fram till vad som passar den situation där mina elever och jag befinner oss. Kollegan lyckades, jag gjorde det inte. Men i en annan situation gick det bättre även för mina elever och mig. Att det fungerar på ett ställe är ingen garanti att det gör det rakt av på ett annat.
Du sätter ord på precis det som snurrar i mitt huvud. Jag tycker det är viktigt att inspireras av andra och våga prova i sitt eget sammanhang, för att sedan reflektera och göra om för att det ska passa bättre i min klass. När man vågar kasta sig in i nya grejer upptäcker man nya saker om eleverna och sin egen undervisning som för oss framåt. Vi utvecklas tillsammans!
Super! Jag tänker mycket själv på det där. Man måste våga för att vinna. Det värsta som kan hända efter en lektion är att eleverna inte har lärt sig så mycket som man hade önskat. Man får ju en ny chans nästa gång:)
Jag har också provat Todaysmeet men det lyckades inte riktigt. Jag får se när nästa tillfälle blir och hur det fungerar då.
Tack för era tankar! Det är klurigt men himla spännande, det här yrket.
Ja, precis så är det ju: Vissa grejer funkar, andra funkar inte. Just då. Min devis är att ”Pröva allt 3 gånger!” För de flesta elever, oavsett ålder, är första gången ett ”tillvänjningstillfälle”: De är osäkra, ”fattar inte grejen”, skriver fel adress, lyssnar inte riktigt färdigt på instruktionen, och det blir ofta lite kaotiskt. Efter en sådan lektion ger många lärare upp. Men vanligtvis blir det bättre nästa gång, och efter tredje gången kan alla verktyget och det har blivit vardag och man kan hitta nya möjligheter.
Det blev ju helt rätt att du prövade verktyget i ett enklare syfte första gången, för att sedan ”go red” i ett mer komplext sammanhang. Om ett par gånger kommer säkert lilla Lisa säga på matte-lektionen: ”Kan vi inte använda Todays och lämna in svaren på talen?”
LottaN
Det är säkert som du säger, LottaN! Ofta utvärderar man tidigt och ser ett misslyckande som facit på att det ”alltid kommer att gå så här”. Att se ett misslyckande som ett tillfälle att tänka till hur något kan göras annorlunda är nog oerhört viktigt. Tack!