….än andra miljöer för barn. Det säger en undersökning som är beställd av justitieministrarna i 49 amerikanska delstater. Läs mer här.

Jag tänker.. visst rustar man sina barn så gott man kan för att klara att vara i de olika miljöer de vistas i? De lär sig hitta i sitt kvarter, de lär sig hur de ska uppföra sig mot andra, de lär viktiga saker på nätet… Nähä? Oj då.

Innan mitt datorförbud inträder måste jag hinna skriva detta:

Filmredigeringsprogrammet iMovie kommer troligen att läggas ut som webbapplikation.

Allt enligt dessa rykten.

Och nu ställer jag in datorn i garderoben. Tillbaka på söndag.
(Lite purken är jag på maken som inte har fattat att även han ingår i datorförbudet.
En för alla, alla för en! Eller hur?)

På IT för pedagoger skriver Stefan Pålsson att den digitala tekniken blir allt viktigare när vi läser, skriver, diskuterar och samtalar. Skolan måste därför rusta eleverna för att kunna anpassa sitt språk till olika sammanhang.

Yes. Yes. Yes.

Stefan citerar Richard Domeij, som talade vid Skolforum tidigare i år:

Man kan inte längre tala om en korrekt användning av språket som passar i alla situationer. Istället gäller det att förstå och behärska tekniken och att kunna ta hänsyn till de konkreta villkor och normer som gäller. Språkriktighet har ersatts av textriktighet och förmågan att använda olika uttrycksformer på ett korrekt sätt i rätt sammanhang.

Richard menar att eleverna måste kunna uttrycka sig formellt och språkligt korrekt, men också att de måste lära sig att uttrycka sig i bloggosfären för att kunna delta i olika demokratiska diskussioner.  Fler kan numer delta i det offentliga samtalet som förs på Internet, men skolan är ofta dålig på att rusta eleverna för att delta.

Det är bra att vi får upp ögonen för detta. Frågan är om vi gör något åt det? Jo, jag vet. Jag har ställt frågan tidigare, men den är viktig. Väldigt viktig.

I Finland klarar inte lärarna av att ge eleverna den digitala kompetens de behöver. Enligt undersökningen SITES får lärarna inte alls till det i undervisningen.
Sulonen Krisse, utbildningsråd på utbildningsstyrelsen, menar att Finland ligger efter både Norge och Danmark när det gäller antal datorer per elev. Märkte ni vad som saknades i uttalandet?

Sverige.

Nu är det skrutt med datorutbildningen i Finland och så får inte Sverige komma med bland dem som anses ha det bättre. Men är vi inte ledande inom IT? Va?

Nähä, vad synd.

Vad ska vi göra åt det då? Kanske som man gör i Finland där lärarna klarar ordbehandling och att e-posta, men är osäkra på annat inom IT. Lärarna där erbjuds fortbildning ”för dem som vill lära sig mera”.

Jaha, och om man inte vill lära sig mera då?

Då får man fortsätta att vara ett land som andra inte ser upp till.
Tänkte´nte på dé.

Idag kom artikeln, där jag är med och ger min syn på IT-användning och i synnerhet bloggande i skolan, ut på Lektion.se. Det är lite shaky att se det man har sagt i en intervjusituation i tryck. Jag hade fått läsa korrektur, men tänkte ändå: Sa jag verkligen så där? Och så det obligatoriska jantetänket: Vad ska folk i min närhet tänka? Att jag sätter mig på höga hästar som har mage att uttala mig? Men jag vill inte tänka så. När någon ringer upp och ber att få prata om viktiga saker, så vill jag svara. Jag vill inte bli tyst.
Skolan är väl ett nytänkande företag där alla tankar är viktiga? Där man får slipas mot varandra i en positiv anda?
Jaaa! Klart den är!

Stick iväg Jante.