Kategoriarkiv: I media

Nu ska vi få ta tag i våra attitydproblem

Snart, närmare bestämt den 3 december,  presenteras en utredning för regeringen där lärarutbildningen föreslås satsa på IT. Man behöver liksom ha digital kompetens när man ska lotsa sina elever vidare i ett digitalt samhälle. Hurra för att man har kommit på det! I denna artikel kan man läsa om det kunskaps- och attitydproblem som länge har rått bland både lärarestuderande och lärare inom området digital kompetens.

För ett litet tag sedan råkade jag snappa upp något som en lärare, långt borta i en annan del av världen, sa angående barns skrivförmåga: ”Ja man märker ju vilka som har fått läsa mycket böcker hemma och vilka som har suttit mest vid datorn.” De vid datorn skulle inte ha ett lika utvecklat språk. Men är det verkligen alltid så eller råder det ett attitydproblem bland oss lärare? Ser vi vad barnen snappar upp vid datorn?

Nu har ännu en stor undersökning visat att on-line-tid är bra för ungdomar. I tre år har 800 ungdomar i USA studerats när det gäller datoranvändning och vad de gör på nätet. Deras föräldrar har också ingått i undersökningen. Resultatet visar att ungdomarna lär sig mycket. De lär sig hur man skaffar en offentlig identitet, hur man gör hemsidor och postar länkar. De får tillfälle att fördjupa sig i sådant som de är intresserade av och de utvecklar sin kreativitet. Bland mycket annat. De lär sig helt enkelt för livet.

Så den utredning som presenteras för regeringen på onsdag kommer inte en dag för tidigt. Den är välkommen.

Share

Bilder på webben

Åsa har svarat på den fråga jag ställde lite på skämt i förra inlägget: Om jag kunde stämma henne för att hon lagt ut bilder på mig på en webbplats. Svaret är nej, men man kan enligt henne och datainspektionen:

Du får: “Kontakta den ansvarige — alltså personen eller företaget som driver webbplatsen — och begär att dina personuppgifter ska rättas eller raderas. Den som har lagt ut dina uppgifter har kanske inte tänkt på att publiceringen kan uppfattas som integritetskränkande.

Om den ansvarige vägrar att rätta eller att ta bort dina uppgifter kan du kontakta det företag som tillhandahåller utrymmet där webbplatsen ligger och begära att abonnemanget ska stängas. Webbplatsen kan ligga hos Internetleverantören eller i ett s.k. webbhotell.”

Sedan gav hon mig länken till datainspektionens ungdomsdel. Mycket bra ställe! Kolla in och använd i undervisningen kring frågor om vad som gäller kring sånt här.

Share

Är många lärare alltid det bästa?

Jag surfar runt och letar forskning och rapporter om vad man kan vinna på att låta eleverna få varsin dator. För det är mycket. Det finns en hel del och det kan jag återkomma till en annan dag, men det jag också snubblar över och som gör mig glad är en ganska gammal artikel. Den finns på Svenskt Näringslivs webbplats och är daterad 2005. Fredrik Svensson, då rektor på Broängskolan, sa något kontroversiellt som jag håller med honom om.

”Han avfärdar uppfattningen att skolans problem kan lösas med fler lärare.

– Det innebär bara att man fortsätter att göra fel men dubbelt så mycket, säger Fredrik Jeppesen. Det är som att tro att en oaptitlig chokladbit blir godare om fler tillverkar den.

Det som krävs är målstyrd verksamhet. En ordning där man inte bestämmer sig för vad som ska göras utifrån hur mycket pengar som finns, utan där man sätter målen först och sedan utformar verksamheten i syfte att nå dem.

– Arbetsordningen ska vara mål-metod-resurs, inte den omvända, som är vanligast, säger Fredrik Jeppesen.”

För precis så är det. Många är rädda för ökade kostnader när man inför varsin dator. Kanske kan man inte nyanställa lärare. Men tror man att undervisningen automatiskt blir bättre med fler lärare? Det låter så bra med få elever per lärare, men är det alltid så? När eleverna arbetar med uppgifter de känner sig motiverade av, när tid inte försvinner för att man ska leta efter en fungerande dator, när man kan skriva och arbeta och ansvara för det man gör på sin egen dator – då kanske mycket av strulet uteblir. Rapporter visar på det.

Och är det inte det vi vill?

Share

Jag tror det är dags för en bloggträff

Det är märkligt! Just nu spelas Park Aveny med Allan Svensson i en av huvudrollerna på Stadsteatern i Göteborg. Det märkliga ligger i att man har gjort en pjäs om något som fascinerande. Det handlar om bokmässan och de litterära människor som i samband med den samlas i baren på Park Aveny.

Har ni hängt med i mina bloggar ett tag, vet ni att det alltid är bloggträff både på själva bokmässan och sedan på Park Aveny. Så står vi bloggare där i baren på Park och letar bloggvirke bland kändisarna, medan vi lär känna varandra ännu lite mer, fast nu utanför bloggarna. Man står lite vid sidan av och är ändå mitt i det hela. Och så gör folk en pjäs av det vi tittar på. Klart jag ska boka biljetter. Är det dags för ännu en bloggträff – nu på Stadsteatern?

Share

Barnkalas

13 småttingar har just gått hem. Huset är lite upp och ner och snart kommer gästerna till kalas nummer två (Och här sitter jag…!). Fjärilstårtan ska dekoreras, dammsugaren ska fram och maten ska lagas. Det ska nog gå.

Det är lika roligt varje gång det är dags för barnkalas – förväntansfulla barn står blygt i dörren och överlämnar paket. Snart är de igång och river nästan huset. Den första gästen var så ivrig att hon kom nästan en halvtimme för tidigt. Där stod hon med sitt paket och sin skrivbok.

”Har ni pennor?” frågade hon uppfordrande.

Jo då, det har vi ett gäng, så det kunde vi lugna henne med.

”Bra, för jag kanske vill skriva lite sen!” sa hon och studsade upp för trappan.

Lärarhjärtat i mig tog ett extra skutt. Det är så många 3- och 4-åringar som älskar bokstavskrumelurerna. De härmar, hitta-på-skriver och upptäcker bokstäver överallt. Genom åren (i en annan del av världen) har jag nästan fått ursäkta mina barn på förskolan för att de håller på med sådant. Pedagogerna har allt som oftast snörpt lite på munnen och mumlat att ”leka är ju det viktigaste”, varpå jag har mumlat något om att ”det är en lek för dem”. Men nu… nu känner jag hopp. På lilltjejens förskola ser jag ett annat synsätt. Där hänger bokstäver lite varstans och läroplanens mål finns uppsatta för oss föräldrar att läsa. Barnen uppmuntras i sitt bokstavs- och ordintresse. Äntligen ser man och lyssnar på vad barnen vill!

Så när den lilla gästen håller skrivboken i högsta hugg, säger jag inte: ”Nä du, på kalas leker man.” Jag säger: ”Välkommen, du och din skrivbok!”

Share