Nyss läste jag något jätteintressant – något som var nytt för mig, nämligen hur man i Japan publicerar noveller skrivna för mobilen. Det var Sofia Svantesson, VD på Ocean Observations, som berättade om detta i en film på Stjärnkikarna i ett inlägg som Richard Gatarski har skrivit. Ta er tid att kika in där. Hon berättade att dessa noveller är skrivna på ett speciellt sätt och att varje kapitel innehåller cirka 70 ord, för då hinner man läsa ett kapitel på väg från en tunnelbanestation till en annan. Språket är enklare än i vanliga noveller och texterna möts av kritik från en del håll. Men folk och framför allt ungdomar, fortsätter att läsa mobilnovellerna. ”Ge oss något annat då, om det är så dåligt!” säger de.
Man kan tycka vad man vill om den utveckling som sker lavinartat på webben. Men vi lärare måste ha koll. Språket utvecklas och tar sig nya uttryck. Jag menar inte att vi ska överge det vi lär våra elever idag. Jag menar att vi måste lära dem olika saker, lyfta blicken och spana vartåt det barkar. Vad behöver eleverna kunna för att språkligt kunna uttrycka sig idag, imorgon och om fem år? Jag har tidigare skrivit om det och tar upp det igen för det är viktigt.
Jag är intresserad av mycket. Av hur växter funkar, varför småkrypen gör som de gör och varför flyttfåglarna kommer tillbaka varje år. (Till höger ges lite plats åt ett stycke natur som jag beundrade idag.) När jag hade klass funderade vi och tog reda på sådant tillsammans. Det var självklart. Vi räknade och skrev och gjorde allt vad vi skulle göra. Men det var inte förrän de sista åren som vi började undersöka vad vi kunde ha datorn till. Jag hade kunnat strunta i den biten om jag hade velat. Men jag ville inte. Det är därför jag har den här bloggen: För att visa att det är viktigt och inte så svårt att använda sig av IT i undervisningen. Bloggen hade kunnat handla om fotosyntesen, men jag tror att varje elev får med sig den biten i skolan iallafall. Men får de med sig hur man använder webben? Jag är rädd att det inte är så, och därför skrotar jag inte bloggen än på ett tag, utan fortsätter att spana, göra magplask och upptäckter i IT-världen. Men jag gör det med kärlek. 🙂