Farligt eller bara ovant?

I media,

Jag letar gamla klipp om farligheter och ramlade över detta. Något att fundera på och som jag använde delar av på föreläsningen för två skolor i Göteborg idag. Vilka farligheter ser vi i ungdomars liv idag? Hur ser vi på Bilddagboken, facebook och annat? Varnar vi rakt av eller tar vi reda på vad det innebär? För dem?

Någon som kommer ihåg Greese?:

Och så detta om den farliga skateboarden:

Jag visade filmerna för 14-åringen och frågade om han höll med om att skateboardåkning är en ensamsport. Han tittade på mig som om jag var ett ufo. ”Åka skateboard ensam? Det gör man ju aldrig!”
Nä, det är ju det. Och vad gör de när de skejtar? De filmar och klipper ihop, lägger på musik och text. De är kreativa! De umgås.

Vuxna kan behöva få upp ögonen för sådant som de inte känner att de är en del av. Att fråga barnen och ungdomarna om vad de gör är en bra början.

Är det någon lärare som har hittat hit som jag träffade tidigare idag och som tappade bort länken till de saker jag tog upp på föreläsningen, så hittar ni den här. Roligt att träffa er! Önskar er all lycka i ert arbete!

Share

Lärarnas Tidning meddelar att de rättar till saker och ting

Annat

Efter Richard Gatarskis upprörda inlägg om hur dåliga Lärarnas Tidning var på att lägga ut papperstidningens nyheter (som jag skrev om igår), kom deras svar idag via Twitter:

Och visst ser det bättre ut idag. De svarta rubrikerna om hur folk använder nätet, fick konkurrens av de artiklar som andads om hur man faktiskt kan jobba med nätet på ett bra sätt:

Anne-Marie Körlings krönika, artikeln om hur Sandra Wisstings klass arbetar med Storyline, intervjun med Kristina Alexandersson och annat hittar du här.

Bra. En tidning tar sitt förnuft tillfånga och snabbar på lite. Och tänker kanske till nästa gång angående vilka artiklar de vill framhäva – de deppiga som förstärker gnällsverige eller de som inspirerar och leder till utveckling.

Bra att kunna prata med er, LT!  Kommunikation leder till utveckling. Twitter funkar fint till det.

Share

Lärarnas Tidning om sociala medier

I media, , ,

Äntligen har Lärarnas Tidning ett temanummer om sociala medier. Flera av min vänner finns med där och berättar om hur de arbetar. Jag är glad. Det händer något i Skolsverige.

Efter att jag skickat ut ett tweet om det…

…kom ett tweet tillbaka. Det var från Richard Gatarski som hade författat ett blogginlägg.

Ett som jag blir rörd av. Glad. Ibland är andras vänlighet på nätet det som hjälper en vidare. För det finns mycket vänlighet där och det upptäcker man nog bara genom att vara en del av det. Så jag fortsätter att vara en del av det, och ser fram emot att Lärarnas Tidning lägger ut Anne-Marie Körlings krönika så jag kan länka till den. Kanske kan de lägga ut de andra positiva artiklarna också så man inte bara möts av det elände de har valt att fokusera på i sin nättidning just nu. Lärarnas Tidning, ni kan.

Share

Tänka om, tänka nytt och tänka vidare

Funderingar

Första dagen av TänkOm-utbildningen av lärare, som jobbar på skolor där man satsar på varsin dator till eleverna, går mot sitt slut. (Jag har skrivit lite om det uppdraget på sidan ”Om mig”)

Lärarna som är här kommer från olika delar av Västsverige, från olika skolor och sammanhang. Ett har de gemensamt: De är utvalda att driva TänkOm-arbetet på sina skolor. För det handlar om att tänka om, att tänka nytt. Varför? Världen förändras. Det ställs nya krav. Hela tiden. Då blir omtänk en del av vardagen, en del av det som är spännande med läraryrket. Det som är viktigt.

Vad deltagarna tänker just nu, vet jag inte. Kanske är mycket förvirrande. Imorgon knyter vi ihop säcken för den här omgången, men slutar inte omtänket bara för det. Lärare behöver varandra. Ensam är inte stark. När vi åker härifrån fortsätter nätverkandet på ningen. Och på de platser på nätet där vi bestämmer oss för att fortsätta innan det är dags att träffas öga mot öga igen.
För det är ju så, vi har oanade möjligheter att träffas på alla möjliga sätt. Att dela med oss. Bara vi själva sätter våra gränser.

Själv fick jag möta några av mina bloggläsare idag. ”Nämen, är det du som är IT-mamman?” Så några läser min blogg ändå! Och jag fick träffa @mattemalin och andra! Gillar sådana möten. Gillar nyfikna människor!

Nu ska jag tvätta fötterna innan det är dags att gå till middagen och fortsätta TänkOM-minglet. Ses!

Share

Tänkande miljöer

Opinion, ,

Systern och jag pratar med varandra i telefon (Ett sånt där på-riktigt-möte där vi inte ser varandra öga mot öga). Jag berättar om boken jag precis läst: Känns det fint att leva en dag till? av Lena Sundström.

Hon har också läst den och jag bubblar ur mig en episod ur boken som var så där mitt-i-prick. En sån där aha-upplevelse. Och sen måste jag dra till med: ”Ja, allt håller jag ju inte med om..” Liksom för att gardera mig.
Så pratar vi vidare om det: Måste man hålla med om allt? Måste man förkasta någons åsikter bara för att man inte tycker lika om varenda grej?

Systern berättar om ett samtal hon hade med pappa några dagar innan han dog. Han hade sagt: ”Det finns oftast något man kan hitta hos var och en. Något man kan lära sig av en människa, även om man inte håller med om exakt allt. Inte förkasta bara för att det dyker upp några saker man inte håller med om.”

Och det är väl så. Det där om att lyssna utan att leta fel. Säga: ”nja, det där vet jag inte..” på ett lyssnande sätt eller säga: ”det där håller jag inte med om och därför faller allt i ditt resonemang”. Gärna med armarna i kors.

Jag funderar mycket på det där. Om att inte uppfattas som en tyckare, som bara för att man vågar tänka högt menar att alla andra har fel. Att det inte är svart eller vitt. Men att det är öppet och fritt att tycka och tänka.

Jag har saknat pappa de 15 år han har varit borta. En funderande människa som nog kunde verka ha mycket klart för sig, men som funderade och var nyfiken på nya saker. En som skrev böcker och läromedel. En som säkert hade uppskattat web 2.0 om han hade levt. Saknar honom ibland mer än någonsin.

Jag älskar tänkande, välkomnande tyckande miljöer. Just därför kände jag mig välkommen in i bloggvärlden när jag dök in där för fyra år sedan. Just därför gillar jag fortfarande sociala medier där människor som inte alltid har sett varandra pratar, tycker och uppmuntrar varandra. Sådana där på-riktigt-möten.

Så funderar, tycker och tänker jag. Just nu.

Share

Skapa ett chatrum för klassen i Donutchat

Diverse, , , , ,

Datorn ger möjligheter till samtal och feedback på ett sätt som inte var möjligt alla gånger tidigare. Hur många har inte varit med om att man som elev har fått en uppgift, gjort den och sedan lämnat in arbetet för bedömning när allt är klart? That´s it. Men det där samtalet med läraren under den pågående processen då? Den där hjälpen om hur man kan tänka i nya banor, förbättra, förändra – vart tog den vägen?

Att nå varandra via chat när man är på olika håll, kan vara ett sätt till feedback. Alla kanske inte vill lämna ut sin msn av olika anledningar. Då finns en lösning i och med Donutchat.

Du registrerar dig på sajten och ger chatten ett namn som också hamnar i chatrumsadressen. Sedan kan var och en själv registrera sig (om du inte har låst rummet). Du kan också bjuda in andra genom email. Som du ser ovan kan man bifoga YouTubeklipp och annat. Man ser när andra har loggat in och om de håller på att skriva något. Grundfunktioner, men fungerande sådana. Bra.
Vill man skapa underchatrum för olika ämnen eller något annat går det bra.
Man kan också bädda in chatten på en sajt – snyggt.
Andra bra saker med Dounutchat är att man kan logga in med sitt Facebook- eller Twitterkonto. Då syns ens användaruppgifter därifrån vid ens profilnamn.
Man kan chatta från sin ipod eller iphone. Bra för dem som har det och som är på vift.

Möjligheter finns. Bra sådana.

Share