Bo Dahlbom om skolan mitt i samhället

Annat

Idag hade några förmånen att få lyssna på Bo Dahlbom i min kommun. Han pratade bland annat om:

  • Antingen drabbar förändring dig eller så driver du den. (Fundera på vilket som känns bäst.)
  • Hur lär man källkritik när man har en lärobok i ett ämne?
  • I ett onlinesamhälle måste man vara online! (Kan man som lärare välja att stå utanför samhället?)
  • Vi behöver överblickskompetens.
  • Lärandet måste ta sin utgångspunkt i elevernas verklighet (och då måste vi ta reda på vad de gör på nätet)
  • Skolan får inte längre vara en fabrik där vi har boken som enda redskap, där vi bara satsar på baskunskaper, där lärprocesser begränsar dem som vill lära på andra sätt och där vi har mängder av planer som styr exakt hur eleverna ska lära.
  • Skolan måste vara i ständig förändring. Omvärldbevakning, arbetslivsinriktining, kundanpassning och samhällsintegrering är A och O.
  • Skolan borde vara inneboende i samhället. Eleverna ska inte uppleva att de går i kloster när de kliver över tröskeln.

Bo – you made my heart sing!

Share

Miljövänligt bränsle till människan

Opinion

Från och till undrar jag varför jag bloggar. Är det till nytta för någon?
Och när människor undrar hur jag har tiiiid att blogga, tar jag mig en extra funderarrunda.
Är det slöseri med tid?

Efter lite pann-skrynklande brukar jag komma fram till samma sak:

Jag älskar att skriva. Jag funderar på det viset. Att det sker för öppen ridå stör mig inte – det berikar mig. För när det trillar in kommentarer kommer jag ett steg vidare i mitt tänk. Det blir ett samtal med människor jag annars inte hade mött och ett sätt att komma utanför skifta (=västgötskt ord för trädgård).

Det tar mig ingen tid. I början gjorde det det, men nu vet jag var knapparna sitter, var jag ska trycka. Att få frågan hur jag hinner, stör mig en aning – det erkänner jag. Men det kanske beror på att jag själv inte ställer andra till svars för hur de använder sin fritid: om de löser korsord, stryker kalsonger, spelar golf eller ser på tv. Hur har de tiiid? (Det bryr jag mig inte om!)

Idag pratade jag med en lärarkollega om det där med att folk tycker så mycket och tänker si och så om det andra gör. Varför gör de det? Kan man inte bara konstatera att den ene gör si och den andre gör så? Varför göra saker komplicerade? Kollegan och jag hade ungefär samma inställning, men känner oss ibland lite ensamma om att tänka så.

Hur som helst, idag hittade jag genom en kommentar in på en för mig ny blogg: Vykort från drömfabriken. Och höll nästan på att ramla av spikmattan när jag såg orden om att min blogg betydde något i inlägget Tack snälla IT-mamman!. Uppmuntrande ord kan vara bränsle för någon ett bra tag. Miljövänligt sådant som inte skitar ner. Jag kommer att tuffa på länge tack vare det, och hoppas kunna tanka andra med samma kraft som bloggens ägare Teacher gjorde idag.

Mer sådant i vardagen. Fler Teachers!

foto: Flickr/Creativecommons/Futureatlas

Share

När mina handlingar hann ifatt mig

Bild, Opinion, Publicera, ,

Två år senare får jag stå till svars för mina handlingar.

I fredags var det dags för den årliga Novemberfestivalen i Trollhättan då det alltid hålls föreläsningar och workshops för pedagoger, samt tävlas i film. Vi var en hel del som åkte dit från S-sund eftersom vi har många filmande pedagoger i vår kommun. Filmen Love and Rage hade dessutom Sverigepremiär. Förrförra året var det Josef Fares film Leo som visades på bioduken, och därför får bilden från den gången illustrera festivalen.

Fredrik Svensson höll ett lysande föredrag om att tänka om utifrån att världen förändras. Åsa Sundelin berättade om arbetet som mediepedagog på Broängen och om hur hon nu jobbar med One-Eighty – en skola för dem som inte kommer till skolan. Även hon levererade mycket inspiration och fick flera av lärarna att börja mumla: – Aha, nä men, åhhh!

Vid lunchen hamnade jag bredvid Jens Lanestrand, Film i Väst, Västra Götalandsregionen (Rättelse efter kommentar av självaste Jens). Mannen som jag hade dissat i mitt blogginlägg om festivalen för två år sedan. Nu hann det ifatt mig:

– Det är du som är Christina va?

Aj, aj, igenkänd. Jag hummade fram ett ja.

– Idag hade jag väl inte projektorns lampa mitt i ansiktet när jag pratade?

Ähum… Det var det jag skrev om för två år sedan. Hur oproffsigt det var att göra så. Och jag hade kallat honom ”en snubbe”.

– Nähäää *skratt*. Inte alls! Du stod så fint till vänster, alldeles underbart fint. Helt rätt.  ….Förlåt.

– Äh, det gör inget, kontrade Jens. Det är så bra att få reda på sånt, så man vet vad man kan förbättra.

Skadan kanske inte var så stor. Han hade inte blivit så ledsen. Men jag började ändå tänka: Det här med att leverera åsikter på bloggar – det påverkar. Även i det lilla. Därför behöver man tränas i hur man använder orden på den publika ytan. Veta att det googlas fram, att det står där fullt synligt för alla, även om man tror att det är någorlunda hemligt. Veta hur man kommenterar och hur man levererar. Jag trodde jag hade koll, men för två år sedan trevade jag mig fortfarande fram. Det hann ifatt mig.
En tankeställare.

Lämnar vi våra elever till att själva utforska dessa publika ytor helt utan guidning? Det funderar jag på. Och i så fall: Tar vi vårt ansvar och gör något åt det? Får de själva prova?

I tävlingen Webbstjärnan tränar man just detta. Men hur tränar resten av landets alla elever? Kommentera gärna och berätta.

OBS! Jens vet att jag bloggar om detta nu. Jag har hans fulla stöd att göra det. *ler skamset*

Share

Om en vän och om något annat

Film,

Jag lovade i förra inlägget berätta om vad som är på gång här. Och det ska jag. Men först något annat.

Tidigare ikväll satt jag och följde fullmäktiges beslut via Twitter, när det plötsligt visade sig att en Twittervän och hennes dotter hade omkommit i en bilolycka.

Proportionerna av allt blev tydliga. Vad är viktigt i livet?

Nu vet jag att man kan sörja någon man aldrig har träffat på annat sätt än via nätet. Det bara är så. Människor är verkliga där också.
Jag sörjer dig och din dotter, @just_tea.

Men jag ska berätta vad som har hänt här i min kommun – vad som är klart. Jag publicerar det som låg på vänt och som jag tidigare bara längtade att få trycka ut. Nu gör jag det utan större gester:

Alla elever i skolår 6-9 i S-sund, där jag bor och jobbar, ska få varsin dator att använda i skolan och hemma från och med augusti nästa år. Inte bara några klasser eller skolor, utan alla.

Varför då?

  • Därför att de ska få möjligheter att kunna bli de världsmedborgare de förväntas vara.
  • De ska kunna få lära sig allt det de inte kan lära sig nu, därför att de inte har redskapen.
  • De ska få lära sig olika sätt att kommunicera. reflektera och analysera.
  • De ska få bearbeta texter på ett sätt som de inte kan idag.
  • De ska få nå långt, långt!
  • De ska få känna att skolan angår dem, att de lär sig saker för livet och därmed få känna hur det känns att lära när man är motiverad.
  • De som har det jobbigast med att läsa och skriva ska slippa tappa bort papper och att behöva vänta på att någon ska läsa upp saker för dem. Det kan datorn hjälpa dem med. Bara en sån enkel sak!
  • De ska kunna få utnyttja hela sitt register när de lär sig.

Det är dags att kavla upp ärmarna och se till att eleverna får använda datorerna till allt det ovan beskrivna. För det kan läraren se till att får.

Bild: Photos8.com

Share

– Jag kan inte skriva i skolan

Publicera,

Ett barn funderar:

Jag ska nog skriva en bok. En som ska heta ”Solen regnar”.

Så förklarar han handlingen. Och att det ska bli en tjock bok med många kapitel. Jag tycker mig se i hans ögon hur mina ögons glitter reflekteras. Wow! Äntligen! Så jag frågar:

Ska du lägga in det i din ”Egen planering” i skolan?

Han blänger på mig.

Det här kan man inte skriva i en liten skrivbok – det skulle inte få plats. Och så skulle det ta alldeles för lång tid att bli klar om man var tvungen att skriva för hand. Det här ska bli en riktig bok!

Jag biter mig i läppen. Vill ju så gärna hjälpa och stötta.

Men om du lägger det i skolportalens arkiv, kan du skriva både hemma och i skolan!

Han tittar på mig igen. Kikar på mig med ”Vilken planet-kommer-du-ifrån-looken”.

I skolan? Vi har inte datorer så det räcker. Och om man ska logga in tar det halva dan. Jag skriver hemma.

Jag nickar. Det får bli så. Vi vet båda hur det ser ut med maskinparken i skolorna.
Men imorgon.. imorgon tas ett beslut i den kommun där han bor. Ett beslut som kommer att bli avgörande för hur elever i skolår 6 till 9 ska kunna jobba i skolan och hemma. Helt avgörande för om de ska få utvecklas i sitt lärande. Om de ska kunna vara delaktiga i världen. Om de ska kunna lära sig det de behöver idag 2009. Och imorgon.

Jag återkommer!

Share

Blädderbar bok på nätet med material från Wikipedia

Publicera, ,

Måste prova att göra en bok av sidor jag vill samla från Wikipedia.

I vänsterspalten på nämna sajt kan man nämligen välja att skapa en bok. Man samlar de sidor man vill ha, fixar lite med kapitelindelning om man vill, och vips, har man en pdf, snyggt utformad.
Kan vara nåt för dem som vill fixa sin egen lärobok.

I och för sig ser jag det negativa i att skriva ut någon som inte längre är dynamiskt. Man redigerar inte i det utskrivna och väntar inte på att någon ska uppdatera något. Men för dem som vill ha det insamlade samlat, är det ett alternativ. Olika lärstilar.

Jag laddade upp mitt pdf-test på Calameo och fick en blädderbar tidning. Bläddra här nedan, eller klicka på länken om du vill läsa utan förstoringsglas.

Share