Dr_PO, som han kallar sig på Twitter, har skrivit ett synnerligen mitt-i-prick-inlägg om vad vi lärde oss i skolan förr kontra idag. Eller borde lära oss idag. Bered er på skratt och igenkänning:
Provade ett gratis julhälsningsprogram, Smilebox, och använde bilder på en del av er. Hoppas det är OK! =)
Jag frångår mina principer och berättar alltså om något som inte bara sker online. Sorry.
Det roliga med Smilebox är att man förutom egna bilder också kan använda egna filmer och egen musik i julkortet.
Jag valde gratisvarianten och kan därför få med en del reklam, men det får det vara värt.
God Jul kära vänner! (Och om du inte finns på bild beror det på att vi inte har träffats öga mot öga eller att jag inte har lyckats plåta just dig, men julhälsningen är till dig ändå.)
 |
 |
| Make a Smilebox greeting |
Det här får bli en tidig julhälsning till er. Egentligen var den tänkt som en presentationsfilm för TänkOm, men den hamnar här med. God Jul!
Jag satt en kväll och nynnade i soffan. Och avkrävde min man svar om vilken låt det kunde vara. Hade totalt glömt bort det, men ville veta. Han flinade, himlade med ögonen och slängde ut en fråga på Twitter:
Så slängde han även in strofen ”She said goodbye” – det enda jag kunde komma ihåg. Snart kom det första svaret från @oskcar:
Och det var rätt! This Love med Maroon 5. Bara så där.
En annan satte igång att humma och nynna på andra sidan Sverige och dunkade in:
Men blev genast nedtagen på jorden. 😉
Det roliga, tycker jag, är alla samtal som sker på Twitter. Ibland får man världens tips som man har nytta av i jobbet, ibland småpratar man om väder och vind, ibland blir någon tillfrågad om den vill komma på anställningsintervju och ibland börjar folk nynna och googla för att hjälpa någon annan att hitta rätt. Det är det som jag tycker är storheten i det hela.
Mitt nätverk blir större och jag blir hela tiden slagen av den vänlighet som finns där. Här är en liten bild av några av mina twittervänner och deras vänner, vilka jag på något sätt kommer lite närmare genom mina vänner. Jag hittar vidare ut i världen. (Tjänsten där man får reda på hur kontakterna på Twitter ser ut hittade jag hos Öpedagogen.)
Alla syns inte på bilden. Men man får ett litet hum om det hela. Världen är full av irl-kontakter och, som Cecilia N sa i en kommentar, url-kontakter. Jag gillar båda orden! För mig är det ingen större skillnad mellan dem.
irl = in real life
url = adressen man skriver in i webbläsarfönstret
Anne-Marie Körling har också skrivit om den här nynnar-händelsen på sin blogg.
Testar att skriva och rita i Flockdraw – ett enkelt gratis ritprogram på nätet där man kan samarbeta och rita i samma bild.
Ökat samarbete med varsin dator – absolut! Om vi vill.
Här ser du bara en skärmdump av bilden. Egentligen kan man bädda in den på sin blogg och låta andra fortsätta rita där. När jag gjorde det blev whiteboarden alldeles för bred och jag kunde inte ändra måtten.
Så vill du hjälpa mig att fortsätta rita på min bild får du klicka här. (Nu är den visst rensuddad. Antingen har någon hjälpt mig med det, eller så försvinner allt efter några timmar. Gör ju inget egentligen – whiteboards är till för att användas om och om igen.) Hoppas du har tid att prova!
Jättespännande att titta när någon ritar i realtid och försöka se vad det ska bli. Här kommer ytterligare en skärmdump på samma whiteboard, så som den såg ut efter ett tag.
Vi har olika referensramar. Allt handlar om vad vi är vana vid – vad som är naturligt för oss.
Mina kompisar och jag kunde sitta och hänga i timmar över Monopol.
Sonen och hans kompisar kan hänga i timmar vid Wii eller Playstation.
Vi lärde oss namnen på Stockholms gator och att räkna i hundratal och tusental.
De lär sig… annat.
Här kommer ett lite uppsnappad konversation från kidsen av idag. Ganska charmig sådan. =)
Bild: Flickr/Creative Commons/Marie. L