Ses vi på KompLIT?

Snabbare än man tror är höstlovsveckan här, full av möjligheter för lärarna att fortbilda sig medan eleverna plaskar i badhus och spelar World of Warcraft. En del har turen att få åka till Skolforum i Stockholm och mingla med andra pedagoger på Teachmeet. Andra är lyckliga för att få åka till Skövde.

Jag är en av de sistnämnda. Tillsammans med runt 30 lärare åker jag till KompLIT-mässan och lyssnar på… Ja, vad ska man välja? För utbudet är så stort! Thomas Furth, Fredrik Svensson, Arne Trageton , YBC i Nacka – massor! Och gratis är det. Och ingen föranmälan. Kommer du? Ses vi? Du säger väl hej?

Share

Ask for answers – något att använda i undervisningen

Sedan en tid tillbaka använder jag mikrobloggen Twitter. Och jag tvingar lärarna i mitt nätverk att göra det. Alla är inte så förtjusta i det och på den punkten tvingar jag dem inte till något. Man får tycka som man vill.

Men jag vill att man ska prova för att se vad det är. För att vara beredd på att nosa upp ännu bättre sociala medier som kan tänkas finnas eller komma.

I början är det inte lätt att veta hur man ska handskas med alla nya grejer och det är likadant med Twitter. Men nu, nu när jag har provat så länge och byggt upp en vänkrets – då ser jag vad det kan ge. Folk får jobberbjudanden, jag slänger ur mig en fråga och svaren dröser in. När jag hade problem med inloggningen på en sajt, var det en twittrare som sammanförde mig och sajtens grundare på Twitter och så löste sig mitt problem. Snabbt och enkelt. Så kan det vara när man provar.

Men för dem som inte har hittat rätt på Twitter kan jag tipsa om Ask for Answers. Den är gjord av ett gäng tonårsgrabbar i Singapore, bara det får mig att bli imponerad. Kreativitet på hög nivå!
Man registrerar sig, skriver en fråga och snart ramlar svaren in från hela världen. Min fråga löd: Are there any teachers who use Twitter in education? och här ser du svaren. Visst ger det möjligheter för undervisningen? Att höra människors åsikter från andra delar av världen, från andra livsförhållanden. Och att kunna bidra med svar på andras frågor. Lärande i autentiska situationer. Något för din undervisning?

Share

Sociala medier är guld – men..

Jag välkomnar sociala medier. Bloggar, wikis, mikrobloggar och allt vad som finns. Jag tror att ett givande och tagande leder till högre kunskap än om var och en sitter och sliter ensam. Men..
Vi måste lära oss att använda dem rätt. Och det gör vi bara om vi provar och pratar om hur vi vill använda dem. Ett slags sociala medier-netikett.

Är det OK att din rektor kontaktar dig per telefon på helgen och ställer en jobbrelaterad fråga? Ber dig fixa något? Vad skulle du tycka om det? Fundera en stund.

Om din rektor ställer samma fråga på Facebook eller Twitter – är det OK? Visst, du kanske jobbar en lördag, men du bestämmer över din tid och vill kunna koppla av när du vill. När du inte har schemalagd arbetstid vill du bestämma över din tid. För om vi alltid kan bli kontaktade i fråga om jobbet – hur länge dröjer det då innan vi går in i den där väggen?

Fundera nu ett steg till. Ställer du själv jobbrelaterade frågor till dina kollegor en lördagkväll? Kräver du att de ska koppla på jobbtänket när som helst? Då har du ansvar i att väggen närmar sig någon.

Allmänna frågor som kastas ut på Twitter – no problems. Den som vill kan ta tag i tråden och hjälpa till. Men att avkräva någon att tänka jobb när den har bestämt sig för att slösurfa på facebook för att umgås med sina vänner – det är inte OK. Bara för att det är lätt att ta kontakt, får vi inte sluta tänka på andras situation.

Så tänker jag. Hur tänker du?

Share

Det positiva Skolsverige

Igår fick jag så komma in på Skolverket. Fortet. Inte lika ointagligt som förr, eftersom man nu kunde öppna dörren själv. Men i övrigt är byggnaden ganska avskärmad – man har som gäst till exempel inte tillgång till något trådlöst nätverk och man behöver passerkort för att komma in i minsta rum.

Människorna som jobbar där är däremot inte lika mystiska. De som ansvarar för IT-skolfrågor lever i nutiden och har ett ben i framtiden – det känns hoppfullt. Och de hämtar tacksamt input från oss som ingår i referensgrupperna. Ett givande och tagande som leder till skolutveckling.
Just nu skrivs kursplanerna för grundskolan om. Det finns grupper för varje ämne där man slår sina kloka huvuden ihop för att få till det bästa för svensk skola. Skolverkets IT-folk ingår inte i grupperna, men får vara med och granska och påverka i efterhand. Precis som du och jag kan göra via denna länk.

Men nu tillbaka till gårdagen då vi träffades i Fortet.
Där presenterades Skolverkets fokusområden när det gäller IT, Länkskafferiet som har väldiga sökmöjligheter i sin nya form och annat nytt. Här Anette Holmqvist in action:

Sedan var det dags för Stefan Pålsson att föreläsa. Han pratade om sociala medier och kollegialt samarbete. Lärandet handlar både om det formella och det informella, men i skolan är vi är nästan bara vana vid det formella lärandet. Varför inte ta del av det informella lärandet i skolan och ta del av varandras kunskaper? Läraren blir då oerhört viktig för att hjälpa eleverna vidare och för att hjälpa dem strukturera. Därför måste läraren vara insatt och ha digital kompetens. Han eller hon måste leta redan på saker själv och kan inte förvänta sig att få gå på kurs i allt. Det är ett egenansvar att vara uppdaterad i hur omvärlden fungerar – det har det alltid varit. Och när vi tar in sociala medier och gemensamt kunskapande förändras skolan. Det måste den göra. För skolan måste vara i takt med de förändringar som finns i samhället – så är det bara. Hur ser samhällsutvecklingen ut då? Pålsson menade att globaliseringen har pågått de senaste 500 åren, det är inget nytt, men den har intensifierats oerhört den senaste tiden. I industrisamhället behövde vi inte vara så sammanlänkade med andra delar av världen, men det behöver vi vara idag och därför måste vi lära oss hur detta sammanlänkande kan gå till. På sätt och vis är den process vi går igenom idag liknande den man gick igenom när industrialismen kom hit på 1800-talet. Den är minst sagt omvälvande.

Utifrån detta diskuterade vi vidare och kom fram till alla möjliga saker, vilket en journalist som var på plats skulle skriva om. Jag återkommer senare med vad hon fick ihop. Här ser ni några av dem som var med och sa kloka saker:

Det som ger mig sådant hopp är att Skolverket initierar sådana här diskussioner. Sociala medier i fokus. Lärande idag år 2009. Sikte på framtiden. Det är ingen mossig institutition bara för att byggnaden verkar ointaglig. Under ytan döljer sig något positivt för Skolsverige.

Det är dags att sluta gnälla och istället börja bygga.

Share