En fredagkväll i hällregn på Tjärö, Sweden Social Web Camp 2009, övergick till en dag i flödande sol. Här är så idylliskt så man kan dö: Saltkråkan, Paradiset – jag vet inte riktigt var jag är.

Och Sveriges IT-nördar som har samlats här för att prata sociala medier ler och pratar. Om allt. En del ”allokering av information” och annat snack blir det, men också sånt som jag känner mig mer bekväm med. I tältet finns The Grid – väggen där den som vill hålla i en diskussion eller föredrag kan sätta upp tid och plats.

För detta är en unconference, där deltagarna själva gör konferensen till vad de vill att den ska vara. Min favortplats för dessa sessioner är under eken. Där lyssnade jag när Jonathan Sulo pratade om Molnet och förklarade vad det egentligen är.

Och där under eken började jag förstå lite mer om hur lagring och servrar och Molnet hänger ihop.

Två grabbar som jag hade spetsat in mig på att hugga tag i var John och Gustav, 13 och 15 år.

Stackarna undkommer inte lärarens frågor ens på den här ön. När jag pressade dem om vad man lär sig i skolan idag, berättade de att de svensk- och engelskkunskaper de har, tycker de att de främst har fått från att läsa bloggar och att vara ute på nätet. Där lär man sig att skriva, läsa och att använda språket. Jag ville veta vad de tyckte om att använda Twitter i skolan som ett redskap för att snabbt få reda på vad som har hänt i t.ex en naturkatastrof. Man skulle ju kunna söka på en hashtag och se vad som skrivs om händelsen just nu. Njaa, svarade grabbarna. Det kommer mycket spam den vägen. Bättre då att följa personer på Twitter som man vet är pålitliga och se vad de skriver. Och DN uppdaterar ju snabbt. Hmm, jag hade hoppats att de skulle nappa på min idé… Men de är klipska, John och Gustav och jag lyssnar.

En annan klipsk man är Björn Falkevik, guru inom livestreaming. Ännu en gång fick jag bli lite bildad där under eken.

Han pratade om att dra ner på amibitionen att tekniken måste vara så perfekt och istället sänka tröskeln för att man ska våga använda den. My man! Titta bara på hans underbara telefon:

Han gav praktiska tips för hur man sänder live från kameran genom att t.ex bambusa. Jag sög i mig vad han sa om att inte panorera för mycket och annat bra och gick sedan och gjorde en värdelös bambusning bakom en sten. Suck! Får öva.

Det finns någon enstaka människa med lärarbakgrund här, men vi är inte många. Här pratar man inte skolfrågor speciellt, utan man pratar vad-som-händer-i-världen-frågor när det gäller sociala medier. Och skolan är ju en del av världen. Ett ställe där man är social. Där man använder medier för lärande. Nästa år vill jag se fler från skolan här.

På lördagkvällen letade mannen och jag upp en klippa och firade vår 20-åriga förlovningsdag med champagne. För, som vår 4-åring säger: ”Man åker till Tjärö för att man är kär.”

Fast okej, jag åkte dit för att prata sociala medier också. Och det gick bra trots svajig uppkoppling. Men vad gör det att Internet inte riktigt fungerade, för som någon sa: ”Ingen saknar Internet. Internet är här.”