En elev i en annan del av Sverige jobbar med Storybird, som jag skrev om för ett tag sedan, och skriver om det på sin lärares blogg. Läs hur hon själv beskriver sitt arbete.
Just när jag funderar över om min blogg har något värde, detta tipsande och funderande för öppen ridå – betyder det verkligen något för någon – då ger en elev i en annan del av landet mig inspirationen tillbaka. Tack!
Tonårslivet är inte alltid lätt. Christina Olsson, författare och bloggare på Tara, har skrivit vad som skulle bli en bok.. men som inte blev det. Förlaget tackade nej till Christinas idé och lät sedan Mia Törnblom skriva en bok med exakt samma tema. Hur som helst, nu låter Christina oss ladda ner hennes nedbantade version av boken i pdf-format, för att den ska kunna hjälpa någon. Flera lärare har redan nappat på hennes erbjudande och tänker använda den i undervisningen. Med hälsningar från Christina: Varsågod, här är Självkänsla för tonåringar!
Sociala medier har jag skrivit om förut. Men det är ett alltid aktuellt ämne, så här kör jag en vända till.
Lärare behöver nämligen in och nosa och se vad det är. För att fatta. För att vara en del av verkligheten. Och för att fatta behöver man prova aktivt, inte stå vid sidan om och titta lite lojt. Risken är då att man säger att det inte är något att ha. Därför har jag tvingat 25 inte ont anande lärare i min kommun, som har anmält sig till ett nätverk jag håller i, att regga sig på Twitter. Moahahaaa!
Twitter funkar som så att du måste prata med andra för att de ska prata med dig. Kastar du ur dig en fråga är chansen större att du ska få svar om du tidigare ha småpratat lite. Om känner folk igen dig, vill de hjälpa dig att sprida din fråga vidare till sina vänner.
När man sedan har provat aktivt, hjälpt folk med sitt kunnande och tagit emot deras kunnande, då är det helt OK att välja att stanna eller vandra vidare. Helt OK. Men man måste prova för att få veta.
En som provar är Anne-Marie Körling, nyfiken lärare och vän. Jag besökte hennes klassrum i våras och blev imponerad av vad jag såg. Eleverna mötte en skoldag där deras lärande var viktigt. Och de jobbade därefter. Som de jobbade! Läs Anne-Maries nyfikenhet på Christer Fuglesang och hur hon tänker undervisning kring det.
Läs också om hur hon tänker kring 6-åringen som redan kan läsa och vilka pedagogiska utmaningar man kan mötas av eller inte mötas av i skolan.
Lärare som är en del av verkligheten och som tänker lärande utifrån den vardag barnen lever i, är glädjande att träffa på!
Samarbeta – det är det som är grejen. Tillsammans kan man så mycket mer än om man kör sitt eget race.
På Storybird kan man just samarbeta kring en berättelse. Bilderna, som olika konstnärer har bidragit med, är kanske mest är tänkta för en yngre målgrupp. Kanske, för vad vet jag?
Det intressanta är att man kan bjuda in andra att hjälpa till med berättelsen och när den är klar kan man skicka inbjudningar så att andra kan läsa den.
Jag provade och blev glad av att upptäcka att å, ä och ö funkar. Användbara bokstäver om man skriver på svenska.
För fem år sedan kunde jag så gott som noll om IT. Jag satt på medarbetarsamtal hos chefen och svarade på frågan om vad jag kunde bli bättre på:
-IT kanske?
Det skulle jag inte ha gjort. För det innebar att jag anmälde mig till några distanskurser i IT under min föräldraledighet. Och en kurs i svenska som andraspråk, något jag heller inte hade kläm på. Varför klaga på sin egen inkompetens och inte göra något åt den, liksom?
Sen blev jag fast. Kursmomentet att blogga var värst. Det blev ett gift. Världen öppnade sig, nya människor kom in i mitt liv och jag fick reflektera ihop med andra. Att sedan komma tillbaka till skolan och få omsätta tankarna i praktiken och se hur IT som ett naturligt verktyg i undervisningen gjorde skillnad, öppnade ögonen ännu mer.
Plötsligt började folk ta kontakt. Någon ville skriva en artikel, en annan ville att jag skulle beskriva mitt arbete för att kunna vinna lärarpris och en del andra saker hände. Till exempel att jag bytte jobb och blev IT-pedagog. Jag, som inte hade kunnat något om IT. Gud, som jag tror har humor, måste ha skämtat med mig..
Och om jag kunde lära mig, kan andra. Jag är inte så speciell.
Men vad skönt för mig att jag nu kan luta mig tillbaka, nu när jag kan allt.
Not.
Ingen blir fullärd. Någonsin. Och det är ju underbart! Vad trist annars.
Nu har jag fått ännu en fråga. En hedrande.
Det handlar om att vara med i en grupp som ska vara rådgivare åt ett politiskt parti angående deras nationella IT-strategi för skolan. Eftersom jag vill vara politiskt obunden var det inte helt självklart att tacka ja. Men, jag har fått löfte om att jag inte förbinder mig till något åt partiet, socialdemokraterna, utan bara är rådgivare. Alla partier tar in sådana. Och nu råkade en av dem vara jag.
Så håll i er Sverige! Nu får ni något att ta ställning till i nästa års val. Moahahahaha…
Varför skulle jag säga så där på medarbetarsamtalet för fem år sedan?
Skolverket har på regeringens uppdrag tagit reda på hur det ser ut när det gäller IT-användningen inom förskola, skola och vuxenutbildning. Utifrån detta har de nu kommit med förslag på vilka insatser som bör göras inom området. För det behöver göras en hel del. Skolverket bedömer nämligen att informationsteknikens möjligheter bör utnyttjas mer effektivt.
Aha. Är det inte upp till varje lärare att göra som den vill? Nej. Vi har våra styrdokument att följa. När Lpo 94 skrevs kunde man i och för sig inte ana vilken teknikutveckling som var att vänta och därför måste styrdokumenten nu revideras så att IT blir en naturlig del i alla ämnen. Skolverket menar att man måste formulera en nationell strategi för kompetensutveckling av skolans personal inom IT-området, annars säkras inte elevernas utbildning när det gäller digital kompetens.
Man har nämligen sett att IT-användningen på skolorna ser väldigt olika ut. Skolledarnas roll har stor betydelse för hur det fungerar och tyvärr har inte alltid skolledaren den kunskap som behövs för att leda det pedagogsika arbetet på en skola när det handlar om IT. En massiv utbildningsinsats behövs och man måste inse behovet av fortbildning. En vidareutveckling av PIM (Praktisk IT och Mediekompetens) är en av de tänkta fortbildningsmöjligheterna.
Ett utdrag ur Skolverkets rapport:
Sverige har undertecknat Europaparlamentets och Europeiska rådets rekommendationer om åtta nyckelkompetenser i december 2006. En av dessa nyckelkompetenser är digital kompetens, vilket innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, det vill säga användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet.
Enligt EU behöver varje medborgare ha kunskap om hur tekniken fungerar och om vilken roll den spelar i vardagsliv och samhälle. Var och en måste även kunna hantera hård- och mjukvara, se IT:s möjligheter och risker samt känna till lagar och regler. Därmed kan varje medborgare söka, sammanställa, bearbeta och förstå information, med fokus på kritiskt tänkande, kreativitet och innovation.
Vi kan alltså inte strunta i att ge våra elever utbildning i digital kompetens. Det är faktiskt inte upp till oss lärare att avgöra om vi vill det eller inte.
Vi lever i ett digitaliserat samhälle och skolan är en del av samhället. Ändå ser siffrorna ut som följande:
Svenska grundskoleelever använder Internet 14 timmar per vecka. Av dessa sker en timme IT-användning i skolan. I gymnasiet ökar användningen av IT i skolan till 5 timmar per vecka. Dock står det klart att ungdomars IT-användning i hög grad är en aktivitet som pågår utanför skolan.
Forskning visar att genomtänkt användning av IT i klassrummet bidrar till förbättrade studieresultat hos eleverna. Och för att den ska vara genomtänkt, måste lärarna ha ett visst kunnande. I OECD-rapporten ”The new millenium learners” påvisas flera positiva resultat när det gäller elevers lärande i samband med hög IT-användning i hemmet. IT-användmingen i skolan är så liten, så den är svår att studera. Beklagligt. Rapporten säger nämligen vidare att:
En ny digital klyfta, mellan de som kan och de som inte kan nyttja modern teknik, pekas av OECD ut som ett allvarligt hot mot utbildningssystemen och samhällsutveckling. Enligt OECD kan och bör denna klyfta minskas och därmed förbättra möjligheten för fler unga att få en utbildning anpassad till framtidens behov. Dessa ställningstaganden bör diskuteras också i Sverige då de kan kopplas till kraven på likvärdighet i utbildning, och strävan att minska betydelsen av socioekonomisk bakgrund i skolan.
Just därför är det inte upp till varje lärare att tillåta eller hindra elever att bli digitalt kompetenta. Skolverkets analys av läget och förslag på åtgärder, som du kan läsa mer om här, är därför välkommen. Det är hög tid att skolan blir en integrerad del av den värld vi lever i.