Jorå, vi har telefon och sms. Bara så ni vet.
Lyssna 10 sekunder här (På min dator släpar ljudet och rösten blir mörkare, men man kan inte få allt)
Frågan är om 4-åringen har sett för mycket på reklam…
Eller om hon har sms:at för mycket…
Anne-Marie (som inte kunde lyssna), prova om den här funkar bättre: ”Andra chansen”
Som ni kanske vet är jag smått galen i bildsajter där man kan ladda upp sitt foto och få det snyggt förpackat. Och det finns ju en hel del sådana. Mina elever brukade nappa på att göra sånt och tanken med det var att få igång något mer. Att börja med en bild för att få fart på fantasin och skrivandet.
Dessa bilder får mig att tänka vidare på hur det skulle vara om…
(Prova själv på FunPhotoBox.com)
Telia Trend, IT-fenomen genom åren
2007 IT-mormor
Detta var året då personer 50+ på allvar anammade de möjligheter som modern kommunikationsteknik innebar. Helt plötsligt chattade mormor med barnbarnen.
2008 IT-pubertet
När ”you”-revolutionen och användargenererat inträffade handlade det främst om underhållningsinriktat innehåll som exempelvis modebloggar och att slå igenom med sitt band på MySpace. 2008 blev IT-användandet mer moget och nyttoorienterat. Svenskarna var ute ur sin IT-pubertet.
2009 IT Societet
En kommunikationsintensiv elit har vuxit fram som inte klarar sig utan mobiltelefon, dator och uppkoppling. Deras beteende är en försmak av hur alltfler svenskar kommer att använda modern kommunikationsteknik under 2009 och framåt.
Jag fortsätter klistra in text från pressmeddelandet:
– IT Societeten har på kort tid sprungit ifrån den övriga befolkningen i sitt sätt att nätverka och vårda sina relationer till andra människor. Denna grupp ser tekniken som en naturlig förlängning av sig själva, vilket deras höga användning av mobil uppkoppling återspeglar, säger Erik Hallberg, chef för Mobilitetstjänster på Telia.
Och här kommer mer:
– Det sympatiska med den elit som vi identifierat är att den inte är statisk utan växande och förväntas inkludera alltfler svenskar under 2009. Även om IT Societeten idag ligger långt före resten av befolkningen, betyder det inte att resten av befolkningen tillhör någon slags underklass. Det är snarare en fråga om en bred IT-medelklass som blir alltmer socialt rik säger, Stefan Trampus, chef för Bredbandstjänster på Telia.
Spännande med sådant som visar på att den som deltar i sociala nätverk är socialt rik. Och titta på bloggläsandet:
Varannan (47 procent) inom IT Societeten läser bloggar regelbundet jämfört med 29 procent för befolkningen i övrigt.
Den grupp som står längst ifrån IT-societeten är män över 40. Aha. Uhum. Men lugn alla, de tar nu stora kliv framåt. Det finns hopp även för dem.
Det som gör att jag tror att jag tillhör societetslivet är denna rad i pressmeddelandet:
Tillhör man IT Societeten är det också dubbelt så vanligt att man använder mobiltelefon eller dator i sängen.
Då finns det inget tvivel längre. Jag tillhör. I´m with. Hade aldrig trott att jag skulle gå och bli en societetsdam.
På Fliggo.com kan man gör sitt eget YouTube. Alltså, säg att en klass filmar och vill att bara klassen ska komma åt filmerna. Det ska dessutom gå lätt att komma åt dem. Då kan den här tjänsten vara något att kika närmare på.
Man kan bestämma om sajten ska vara öppen för alla eller bara för till exempel klassen. Man kan också bestämma vilka som ska kunna lägga ut filmer.
Många format stöds och det verkar vara få begränsningar. Blir du nyfiken kan du titta på deras introduktionsfilm och sedan läsa mer under deras FAQ.
Jag har varit på plats i Idrottssverige. Ni vet, stället där man ska lära sig laganda, kamratskap och postivism.
Sonen spelade handbollsmatch här i Hålan mot ett lag någon annanstans ifrån och våra killar förlorade traditionsenligt, denna gång med 24-10. Under matchen vrålade det andra lagets tränare med halvhysteriska spruckna röster och manade sitt lag till bättring. Sonens lags tränare ropade också, fast lite mer sansat och med ett visst inslag av uppmuntran i rösten.
Efteråt hörde jag hur vinnarlagets ena tränare sa till en av hemmalagets tränare:
”Det här var en av de sämsta matcher vi har spelat. Våra killar kan mycket bättre. Du vet, vi brukar vinna… bla, bla, bla…:” Senare hörde jag honom på nytt utanför omklädningsrummet. Nu diskuterade han en av spelarna, en som hade fått sitta på bänken mest hela matchen:
”Ja, han fick sitta där. Han kan ju inte ta instruktioner och då ska han inte vara med och spela heller. Hemma är han visst också som en Duracellkanin och så kan man ju inte ha det. Jag kallar det idrottsfostring, att han får sitta där och lära sig.”
De andra föräldrarna nickade förstående.
Jag mitt nöt höll klaffen, men tänkte att grabben kanske inte förstår alla vrål om att röra på fötterna. Han kanske viftar på tårna allt vad han kan inne i skorna utan att någon ser? Han kanske inte hör orden bakom tränarnas vredesutbrott?
När vi går därifrån säger hemmalagets ena tränare – han som inte har något barn i laget men som är tränare för att han tycker det är roligt:
”Det här var en av de bästa matcher vi har spelat! Vilka passningar! Som de har utvecklats de här killarna!”
Ett lag har återigen vunnit och ser purkna ut. Ett lag har återigen förlorat och ser glada ut. Jag vet vilket lag jag föredrar att min son är med i. 🙂
