Jag tittar och förundras trots att jag har upplevt det förut – ett barns bildspråksutveckling. Det är lika fascinerande att få vara åskådare varje gång. Först kommer strecken, cirklarna och så huvudfotingarna.
Så blir bilderna mer detaljerade och huvudfotingarna får kropp.
Samma förundran och spänning är det när barnen börjar förstå skriftspråket. Kommunikation med streck. Och att se glädjen hos barnet när det den vill kommunicera blir förstått. Jag är i första hand ingen undervisande mamma, undervisningen överlåter jag med varm hand till barnens kompetenta lärare, men jag ser nog ganska snabbt var i utvecklingen mina barn befinner sig och kan lotsa dem vidare. För barnen lär sig när de märker att det de gör är viktigt och har en mening. Så resonerar jag.
I somras hade killarna besök av en amerikansk kille i deras ålder. De pratade och lärde sig en hel massa nya ord. Regniga dagar spelade de en del Wii. 9-åringen berättade att han hade lärt killen hur spelet fungerade. Jag, som är en frågvis mamma, undrade hur han hade förklarat. 9-åringen sa:
“Jag sa bara :You press the button and if you want to go to the left you…”
“Va?” sa jag. “Kan du säga det?”
9-åringen tittade oförstående på mig så som han gör ibland:
”Ja, vadå då?”
Och det är klart. Han stöter på engelska varje dag, i manualer, i sitt Nintendo DS och lite varstans. Han är inte ovanlig. Barn i hans ålder kan så mycket mer engelska än vad barn i samma ålder kunde när jag växte upp, det är jag övertygad om. Själv lärde jag mig ”It´s a pig” i hans ålder i skolan och det var ungefär det jag kunde. Jag har träffat på lärare som tycker att barn idag visserligen kan mycket engelska, men det är ju fel sorts engelska – inte den vi använder i skolan. Jag ser ut som en fågelholk. Fel sorts engelska? Den engelska man använder för att kommunicera med barn i andra delar av världen om sådant som angår barnen kan väl inte vara fel? Jag har sällan haft användning för ”It´s a pig” även om jag ser nyttan med att kunna både ”It´s” och ”pig”. Fast, funderar jag vidare, ges man möjlighet att som barn få kommunicera med andra barn i andra delar av världen? Möjliggör vi lärare sådana möten. Med nätet har vi alla möjligheter i världen.
Att studera hur barn lär sig är bland det mest spännande jag vet. Och att omvärdera vad jag vet kan vara smärtsamt men, oj, så nödvändigt. Det var några tankar en söndagskväll i september i början av en termin full av möjligheter.
Det här verkar vara en bra applikation! Journeys. Visserligen bara i alpha och med små konstiga avbrott i programmet ibland, men när det utvecklas kan det säkert bli jättebra.
