Jag är tacksam för min kluns

augusti 23, 2008Annatitmamman

Vi gick slottsvandring idag, barnen, deras mormor och jag. I ett drygt hundra år gammalt slott som ser ut att vara 500 år. Engelskt fast i Sverige. Tjolöholm heter det.

Förutom att beskåda två vackra brudpar som fotades i parken, fick vi en hel del fakta upprapade av guiden. Jag är numer glad över vår fula dammsugare, den som granntjejen undrade om vi tyckte var fin och om vi inte skulle byta snart. För hundra år sedan hade man inte en sådan smidig liten dammsugare som vi har. Nej då, man hade inga alls. Om man inte var superrik. Och var man superrik, så importerade man sin dammsugare som vägde 1 ton och drogs av en häst. Inte kunde man kånka in den i huset, utan man fick ha den utanför och dra in den 40 meter långa slangen istället. Se åbäket här:

Aldrig mer ska jag klaga på min lilla hårfön som väsnas och som jag behöver tampas med en halvtimme varje morgon. Den är liten och smidig. Om man jämför med vad slottsfrun hade i början av 1900-talet: En fotogendriven sak. Hon satte sig på stolen och bredde ut håret bakåt över hårtorken:

Det är fantastiskt att tekniken utvecklas. Tänk om jag varit IT-pedagog på 50- eller 60-talet – då hade jag fått släpa runt på en superdator när jag for runt på skolbesök. Nu klagar jag på ryggont fast min laptop bara väger 3-4 kilo. En kluns enligt mig. Jag ska genast bli snäll och tacksam. Se så fin den är!

Aj, min rygg!

Min vän Mark

augusti 21, 2008Funderingaritmamman

Mark är min vän! Min facebookvän.

Han tackade ja till min ödmjuka förfrågan där jag bedyrade honom min kärlek. Kanske inte direkt så, men nånting i den stilen.

Det är nästan lite skakigt. Nästan som om Bono hade accepterat min förfrågan. Jag ska erkänna att jag har letat upp honom, alltså Paul Hewson, men det fanns så många som hette så och som hade Bonos bild, så jag visste inte vem jag skulle ta. Men Mark är nog snäppet bättre. Och han verkar snäll.

Han är ju min vän. Min facebookvän. 🙂

Jag har fått en ny idol

augusti 21, 2008I mediaitmamman

Jag har en ny idol. Han heter Mark Warschauer och är professor i lärande vid University of California. Han har forskat och kommit fram till slutsatser som stämmer så väl överens med vad jag anar, tycker och tror. Sånt gillar jag. (Det är mycket svårare att läsa forskning som visar att man har fel.)

Till exempel så säger han att eleverna skriver både längre och bättre texter när de har snabb och enkel tillgång till stavnings- och grammatikkontroll, ordböcker och andra hjälpmedel på datorn eller nätet. Det är klart att det blir bättre när man får skriva direkt i ett ordbehandlingsprogram! Flytta stycken, stryka och infoga bli bara kluddigt på ett papper skrivet med vanlig penna.

Han säger också att det ibland anses som fusk att använda sådana hjälpmedel (Jo, det vet vi ju), men man måste faktiskt lära sig att hantera verktygen. De är viktiga. Tänk själv om man i sitt jobb var förbjuden att slå upp saker eller att kolla stavningen innan man skickade iväg vad det nu var. Va?! Det går ju inte.

Warschauer menar också att den digitala medieexplotionen på Internet gör att det ställs helt andra krav på att kunna lära sig att dra slutsatser av den information man hittar. Det bli allt viktigare att kunna analysera texter, bilder och multimedia. Hjälper vi våra elever att göra det eller är vi nöjda bara de får en bra träff på sitt sökord?

Sen säger han också att det är viktigt att engagera föräldrarna så de får insyn i vad man pysslar med i skolan. Bra! Teknikanvändningen ökar förresten elevernas engagemang och hjälper dem att förstå hur hypermedia funkar. Heja Warschauer! Användningen av bloggar, wiki och sådant gör eleverna mer oberoende och självgående, samtidigt som skrivandet blir mer offentligt, synligt och samarbetsinriktat. Och det gör ofta att eleverna blir mer motiverade att jobba. Heja, heja!

Hans senaste bok heter Laptops and Literacy: Learning in the Wireless classroom. Den vill jag ha. Och så vill jag bli hans vän på Facebook. Jo, jag har skickat en förfrågan. Jo då.

Jag hittade artikeln om Warschauer hos IT för pedagoger.

Och så var det löneförhandling med barnen (Uppdaterat)

augusti 21, 2008Annat, Funderingaritmamman

Skolstart. Nytt läsår. Det känns lite som nyår när man går in i något helt nytt. Igår kväll samlades IT-familjen och pratade om viktiga grejer. Barnen ålades att utföra vissa mindre sysslor när de kommer hem från skolan varje dag. Plocka ur diskmaskinen och dammsuga hallen – inte särskilt mycket, enligt mig. Men de insåg att det var förhandlingsläge och hade rätt som det var ökat sin månadspeng med åtskilliga procent.

Nu återstår bara att se hur länge det håller i sig. Både med diskmaskinsurplockandet och månadspengen. Vi brukar glömma att ge dem något de flesta månader om jag ska vara ärlig. Fast själva har de ganska bra koll.

”Nu har ni inte gett mig något på tre månader!”

Vi som inte vet om det stämmer, betalar till slut snällt vad som krävs av oss.

För att få lite mer ordning på finanserna tänker jag prova Zefty – Simpler Allowances for kids (and parents). Både barn och vuxna har sina egna inloggningar och kan hålla koll på vad man är skyldig. Ibland kan ju barnen vara skyldig föräldrarna som har betalat Sagan om ringen-gubbar köpta över nätet, eller nåt sånt. Känner jag mig själv rätt kommer det bli svårt att komma ihåg att fylla i Zefty-kontot också. Men jag ska prova.

Uppdaterat: På 1318.se läser jag att våra barn fortfarande har alldeles för låg månadspeng. Men det tänker jag inte gå med på förrän de kallar in facket.

En ingång till att läsa och skriva

augusti 19, 2008Animation, Bild, Textitmamman

Hur man ska få eleverna att läsa och skriva är bland mycket annat något som är varje lärares huvudbry. Alla elever nappar inte på att skriva en berättelse och en del får skrivkramp när de ska skriva ännu en recension utifrån samma mall som de alltid har använt. En del totalvägrar. Finns det någon enkel lösning, något trolleritrick för att få alla med på tåget?
Nej. Men att börja med att ta reda på vad den enskilde eleven verkligen är intresserad av är en bra start. Ja, men det gör väl alla lärare? Nej inte exakt alla.

En del hävdar att det inte ska vara roligt i skolan. Lite får man väl tåla.
Det ska visst vara roligt! Hur mycket anstränger du dig själv för att utvecklas om du arbetar med något som får dig att börja gäspa? En del elever totalvägrar som sagt. Och totalvägrar man, får man inte mycket skrivträning. Utan skrivträning är det svårt att lära sig skriva. Typ. Och det kan vara svårt att lära sig läsa, eftersom det hänger ihop.

Är någon elev insnöad på att bara läsa serietidningar, så bygg vidare på det. Låt eleven göra egna serier i ToonDoo eller ladda upp bilder i Comiqs, eller gör en animering med seriefigurer i GoAnimate (Tipstack till Uggleblogg). Men serier är väl inte detsamma som att skriva en äkta hederlig uppsats? Nej, men det kanske är det som får in just den här eleven på skrivarbanan. Den får fundera över inledning, händelseförlopp och avslutning. Precis som i en hederlig gammal uppsats. En ingång. När eleven väl är inne på banan kan man bygga vidare.

Nästa steg kan vara att göra ett snajsigt tidningsomslag. Har man väl gjort något som blir så snyggt vill man förhoppningsvis fylla tidningen med något. En ingång. Det finns tjänster som har färdiga layouter, till exempel Flektor (Se bild) och BigHugeLabs. Men att själv skapa sin layout genom att infoga text och bild är inte så dumt det heller. Man lär sig mycket på det. Alla har säkert inte tillgång till layoutprogram som Publisher, men det finns hjälp att få. På Zimbo kan man göra sitt eget tidningsomslag (Se bild nedan). Man behöver vara 13 år för att få skaffa konto och kunna använda alla Zimbos tjänster, men man kan göra omslaget utan att vara inloggad och då får man ta en skärmdump för att kunna spara omslaget.

Det finns så mycket på nätet som passar till olika specialintressen. Så mycket som kan få igång eleverna. Det gäller bara att intressera sig för ta reda på vad.

Avslöjande om Jan Björklund

augusti 18, 2008I mediaitmamman

(Detta inlägg förväntas granskas av FRA, varför det gäller att läsa det snabbt, innan det eventuellt beslagtas.)

Dra mig baklänges! Självaste Jan Björklund – vem kunde tro det? Om han kan göra det, hur ska det då gå med Sverige? Nu undrar ni vad han har gjort. Håll i er, för här avslöjas det:

Han brukar sms:a under möten på Utbildningsdepartementet.

Är ni kvar? Jo, det är faktiskt så. Om man får tro tidningen Land, nummer 34, 2008. (Nu ska vi inte gå in på varför jag läser Land, för det tycker jag egentligen är pinsamt, men jag bjuder på det.) Men var det inte självaste Jan som ville låta lärarna få beslagta mobiltelefoner. Det var en mycket högt prioriterad fråga för honom. Mycket, mycket prioriterad, ska tilläggas. Någon ordning och reda måste det ju vara. På Wikipedia kan man läsa:

Högt prioriterade frågor i den befattningen har med hans egna ord varit, att ”återupprätta bildningsskolan” och ersätta socialdemokraternas ”flumskola”, genom att exempelvis öka undervisningstimmarna i svenska, historia och religionskunskap, minska antalet håltimmar, förbjuda elevstyrda skolor, tvångsförflytta mobbare, införa betygsliknande omdömen från tidigare årskurser än hittills, samt genom att ge lärare rätt att beslagtaga mobiltelefoner (Min kursivering).

Vem ska beslagta Jans mobil? Statsministern? Kan man få ett uttalande av någon av dem?