Här tar en fyraåring för första gången på sig Luciakronan imorgon bitti. Ett ljus har visserligen gått sönder efter intensivt provande, men det gör inte så mycket. Huvudsaken är att det glittrar och lyser och att man får sjunga Natten går tunga fjät för full hals.
Jag ska lyssna och glädjas och har faktiskt kommit över att jag för ett antal år sedan själv var en fyraåring som inte fick vara Lucia. Jo, jag har kommit över det. Glitter på sné och rödgråtna ögon – det har jag inte längre. Inte alls.
Men jag känner av min egen fyraårings pirr och förväntan. Det liksom smittar.
Jag kikade förbi för att önska dig en trevlig lucia. Tyvärr är blev det inget luciafirande för Mini i år (i alla fall inte via förskolan) pga att hon är sjuk. Vi får försöka ha ett litet ”tåg” här hemma istället ;-)), så jag får tyvärr inte känna av den spända förväntan som faktiskt precis som du beskriver det ”smittar” ;-)).
Stackars Mini! Hoppas ni hade det lite mysigt hemma ändå.