Joakim Jardenberg inleder passet Public service och internet – tidernas möjlighet med att ta upp att många verksamheter börjar med att leta efter problem när något nytt kommer. När vi istället skulle kunna leta efter möjligheter. Känns det igen?
Johan Grafström, UR, visar en skolfilm från YouTube som elever har gjort om USA. Alla i publiken ler och tycker det är gulligt. Han menar att eleverna har lärt sig oerhört mycket när de har gjort filmen. De har letat information, bilder och de har producerat.
Unga idag behöver bli publicister.
Grafström funderar över hur vi kan hjälpa dem att bli det. Som det är nu idag tar de en hel del utan lov, de kan inte mycket om Creative Commons och de stöter på hinder. Han menar att vi behöver lägga ut mer material under Creative Commons, men upphovsrättsfrågan ställer till en del problem.
Malin Crona, Sveriges Radios ekoredaktion, pratar om att vi måste tänka att det inte handlar om teknik. Det handlar om innehåll. Vi måste ge oss på det! Vi måste hitta de intressanta samtalen och fokusera på dem. Hon menar också att vi måste tänka efter varför vi är på Twitter och i olika kanaler. Det är inte särskilt intressant för jornalister att bara prata med andra journalister på Twitter om varför man gör som man gör i jobbet. Twitter är ett sätt att komma utanför sin sfär, att komma ut i världen och att hitta vidare.
Jag säger bara, jag håller med. Med lärarbakgrund är jag glad för alla lärare som hittar till Twitter. Men varför är de där? För att bara ta intryck av andra lärare? Vissa hävdar att man inte är mogen att gå utanför den bubbla man lätt kan skapa där. Och det hävdar man inom fler yrkeskategorier. Just därför är det befriande att höra Malin Crona säga att vi måste hitta utanför. I skolan kan vi inte leva i en bubbla. Jag kommer inte sluta att prata om det..
Och just därför är jag här idag, här på Internetdagarna. Knappt någon annan lärare är här. Kanske för att biljetten är dyr och skolan har ont om pengar. Jag är tacksam för att jag kunde ta mig hit. Det är för att jag jobbar en del för .SE, närmare bestämt med Webbstjärnan, och för att Kristina Alexanderson ville skicka hit mig. Tackar för det! Men sändningar från dagen finns på nätet och det går att vara en del om vi vill. Det går att hålla frågan om delaktighet i samhällslivet levande. Även i skolan. Och då behöver vi prata med andra i samhället.
Absolut behöver lärare (precis som andra yrkeskategorier) behöver ta sig utanför sin bubbla. Jag är också en sådan som brukar se till att befinna mig i sammanhang där jag ofta är den enda läraren. Precis som jag läser en del chefsböcker, inte i syfte att byta jobb till att bli rektor, men för att de nästan alltid ger bra och användbara perspektiv till klassrummet.
Sedan tror jag det vidgade kollegiet på Twitter trots allt måste ses som ett första steg att vidga sin bubbla på, där träffar man ju på en massa lärare som tänker helt annorlunda än en själv och ens närmsta kollegor…
Håller med dig, Magnus. Det är ett otroligt viktigt steg att hitta andra lärare utanför lärarrummet. Det vidgar vyer. Sedan hoppas jag att vi inte nöjer oss med det utan vill vidare, annars är risken att vi skapar ett nytt lärarrum på nätet och som vi inte hittar ut ur.
Ibland kaffe med närmsta kollegan i lärarrummet, ibland ”virtuellt kaffe” med någon på Twitter eller någon annanstans på nätet, men ibland, ibland utanför.
Hej!
Tack för ännu ett läsvärt inlägg!
Jag är en av de många lärare som vågat och tagit sig tid att försöka vidga bubblan. På så vis har jag bland annat fått kontakt med en massa duktiga lärarkollegor på andra skolor, bibliotekarier, journalister, skolledare och it-människor. Man får börja någonstans. 🙂
Precis, man får börja någonstans, Charlotta! Och se det som en bra början! För det berikar, det gör det.