Något som har gått upp mer och mer för mig allt efter som, är hur ungdomar önskar kontakt. Önskar att bli tagna på allvar. Egentligen är det självklart. När jag var en yngre vuxen kunde jag ibland haka på ”ungdomar är lata-myten”. Jag skäms över det idag. Efter hand som jag har kommit i kontakt med äldre ungdomar i jobbet och här hemma, nu när barnen växer upp och fyller huset med andra gängliga varelser, har jag insett mitt misstag.

Berättelser om hur lärare ska vara coola och köra en hård stil når mina öron. Frågan om varför har jag svårt att besvara. Nonchalans från vuxna är svårt att försvara.

En som har intresserat sig för vad många ungdomar gör är Jane McGonigal. Hon har intresserat sig för att forska om spelkulturer. Och funnit engagemang som kan vara svår att förstå sig på. Om man står utanför. Hon menar att om någon ska kunna förändra världen till det bättre så är det spelare, så kallade gamers. De vet hur man skapar nätverk, de kan gå in för något och snabbt klara av uppdrag. Låt vara att uppdragen inte alltid är lätta för oss utomstående att förstå sig på. McGonigal menar att vi kan dra nytta av detta engagemang i det vi kallar den verkliga världen. Återerövra den. Mobelisera vår göra-gott-vilja. Ett klipp om vad hon menar:

Jag vill veta mer om det här, inte bara avfärda och vara nonchalant i en slags minsann-mentalitet. Inte bara varna och oja sig över ungdomars stillasittande och dåliga hållning. Istället vill jag ta reda på vad som är så intressant, så spännande och engagerande för många ungdomar idag. Ta vara på deras inre motivation och visa att jag räknar med dem. När jag har gjort det har jag aldrig blivit besviken. Det kanske inte blev exakt som jag hade tänkt, men det blev. Där inne, där i varje människa finns en självkänsla som kan stärkas eller kväsas. Som kan utvecklas.

Det handlar om bemötande.

Det handlar om vuxenansvar att få till ett gott möte.

Det är inte en jämnställd relation, den mellan den yngre och den vuxne. Den som är vuxen har ett övertag. Och ett övertag kan användas utvecklande eller på ett annat sätt.

Jane McGonigal utvecklar så kallade ARG, Alternate Reality Games, där man blandar verklighet och spelmekanismer. Hon gör det i syfte att dra nytta av allt det goda spelvärlden kan hjälpa oss att utveckla. Känslan av samhörighet, att jobba mot ett mål, att ta sig vidare och se sina framsteg med mera, med mera. Det finns negativa saker med spel precis som med allt annat i livet, men frågan är vad vi fokuserar på och utvecklar. Vi kan välja.

Idag upptäckte jag något som liknar de ARG McGonigal brukar utveckla, fast gjort på svenska. Jag vet inte hur gammalt det är, kanske är jag sista att upptäcka det, men så får det vara. Det handlar om att våga ta nya kliv och möta utmaningar. Det handlar om Lifvet. Se och läs mer på www.klaralifvet.se.

Jag tror att vi får se mer sådant här inom en snar framtid.

När vi letar webbresurser och saker att göra med hjälp av tekniken, glöm då inte uppdraget att utifrån styrdokumenten hjälpa en elev att finna sin plats på jorden och att leva sitt liv här, nu och i framtiden. Det är en utmaning, och som jag ser det, en positiv sådan. Tack för ordet.