Om ADHD och om hur vi speglar varandra

Jag tänker på det där med hur vi speglar varandra.

Spegelhuset

Vad väljer vi att bestämma om andra människor i våra möten och hur visar vi dem vad vi tänker om dem? För vuxna finns ofta en liten chans att kunna kliva ur en negativ spegelbild. Vi kan dra. För barn är det svårare.

Att säga nej till en spegelbild som målar in någon i ett fack är inte det lättaste om man inte har ett övertag i en relation. En elev som möts av en grupps blickar eller ord kan, om det vill sig illa, börja tro att spegelbilden är sann. En elev som möts av en lärare som har en bestämd uppfattning om eleven kan ge upp försöken att ta sig ur den. Så ikläder man sig rollen som andra har gett en. ”Du är.” Okej.

Jag läste ett inlägg hos Victoria Qvarnström. Du kan läsa det här. Hon skriver om ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser. Inlägget var viktigt och återigen en ögonöppnare för mig. Under min egen utbildning fick vi lära oss så lite om detta. När jag läser hennes blogg förstår jag mer om hur jag som lärare kan underlätta och hitta vägar för att hjälpa. För det handlar om det. Inte skuldbelägga barnet eller oss själva för att vi ibland gör fel, utan om att uppriktigt hitta vägar som gör skillnad. Och då måste vi kunna ta om någon säger att ”det där funkade inte riktigt”.

Just därför tror jag inte att det bästa för ett barn är att varje ny lärare ska ta emot den som ett oskrivet blad. Bilda sin egen uppfattning. Att varje ny lärare ska göra om samma misstag som den förra för att hitta rätt. Vilket slöseri med tid! Istället önskar jag att jag som lärare kan vara så professionell att jag tar vetskap om svårigheter när det gäller en elev som ett sätt att vilja lösa dessa. För elevens bästa. Om någon bråkar, vad kan jag göra för att saker och ting i omgivningen ska kunna fungera bättre? Vad underlättar? Ett detektivarbete. Jag kan inte ägna mig åt att tycka illa om någon elev, och skulle jag göra det, då får jag jobba på att ändra på det. När jag som lärare befinner mig i en maktposition över eleven så ligger det i mitt ansvar att försöka få till en bra grogrund, en bra relation. Det kan inte läggas enbart på eleven.

”Eleven kan ha ett problem, men det är aldrig han eller hon som är själva problemet.”  H, Jenner (2004) Motivation och motivationsarbete i skola och behandling

Hur vi speglar andra får konsekvenser.

Victoria Qvarnström har även skrivit om hur vi kan tänka kring ADHD i bilder. Det kan du läsa här.
Hon har också skrivit om vad lärare behöver känna till om ADHD och hur vi kan bemöta elever med sådan diagnos. Det kan du läsa här.
Vill någon skola höra mer om hennes erfarenheter och anlita henne till skolan så kan jag förmedla kontakt. Jag tror att hon ställer sig positiv till att berätta och jag vet att hon är bra på att göra det.

 

Share

2 reaktioner på ”Om ADHD och om hur vi speglar varandra

  1. Christina. Du sammanfattar dessa inlägg så bra. Jag skulle vilja citera allting! Just det att en lärare – som ju du är tänker om och nyfiket omvärderar, det gör att jag blir förbannat ödmjuk över din styrka och och jag blir glad. För prestige kan nog ibland stå emellan sunda insikter och att pröva nya insatser med en elev man inte når. Jag beundrar pedagoger som orkar – att vara just pedagoger och inta en öppen inställning för att nå fram till varje elev. Och jag tycker så klart att flexibla kunskapstörstande lärare skulle på extra påslag på lönen! Det jämnar ju ut sig eftersom det är de elever som faller utanför som kommer kosta samhället otroligt mkt pengar pengar i slutändan, bredvid individens lidande. De där första nio åren i skolan, om man blir förstådd, accepterad och får chans att vara duktig på något enda iaf, det formar ibland hela livet och självuppfattningen. Låt barnen lyckas!! Och för det behövs duktiga pedagoger. <3

  2. De flesta pedagoger vill mycket. Ibland kan rädsla att göra fel hindra, ibland annat. Ibland fungerar det. Jag tänker att det handlar om barnen, inte om oss pedagoger. De kan ha svårt att ta sig ur det som ev. hindrar. Men en vuxen har större möjlighet att hitta vägar ut och just därför måste vi lägga undan prestige. Ett sätt är att börja prata om det. Kanske känner någon att man trampar någon på tårna, men då får det vara så. Hellre några tår än ett liv. Så tänker jag. Men jag hoppas att det inte ska vara så laddat att prata om vad som hjälper att vi väjer för det. Jag hoppas.

Kommentarer inaktiverade.