Skolan är het. Det är bra – bildning är viktigt. I går blev jag uppringd av Aktuellt som ville att jag skulle komma till kvällens program och diskutera digital teknik i skolan utifrån två skolreportage. Dessa skildrade hur olika skolan kan se ut när det gäller tillgång till och användande av datorer och pekplattor.
Nu blev det ingen tid i rutan för mig. Jag kunde inte kasta mig iväg till Stockholm med så kort varsel och att ta det via länk från Göteborg visade sig inte vara möjligt. Men vi hann med en förintervju innan det hela blåstes av. Den satte igång tankarna på hur ett resonemang skulle kunna se ut. Jag förstod på redaktionen att man hade hört något om att det fanns elever som skulle skriva mindre textmassa om de fick använda dator i skolan. Mindre? Mina erfarenheter säger något annat och jag letade febrilt i minnet efter forskning som visar på motsatsen. Att slänga ur sig: ”Forskning säger..” utan att namnge forskaren duger inte. Ingen kan kolla upp sådana påståenden och det är retoriskt förkastligt att använda sådana uttryck, enligt mig.
Namnet på forskaren som nyligen kommit ut med en rapport, Improving literacy skills through learning reading by writing: The iWTR method presented and tested, dök senare upp med hjälp av @cilladahlen på Twitter: Åke Grönlund, Örebro universitet. Hans studie visar följande angående om barn får använda IT-stöd i den tidiga läs- och skrivundervisningen:
Barnen lär sig läsa snabbare, det vill säga de får upp hastigheten i läsningen, men framför allt förbättras skrivandet och kommunikationsförmågan oerhört mycket. Eleverna skriver längre texter med bättre struktur, tydligare innehåll och ett mer genomarbetat språk. (forskning.se)
Skolforskarna Maria Westman och Eva Hultin har i Sandviken sett liknande resultat, även om man arbetar något olika på de olika ställen där studierna har genomförts.
I min egen undervisning har jag under de 20 år jag varit lärare också sett denna utveckling. När digital teknik används genomtänkt kan det öppna för att ta snabbare steg i lärandet. Elever som med teknikens hjälp kan komma åt skrivandets hantverk och läsningens mysterier, kan hinna ägna sig åt mer djupgående uppgifter. Som att själva få läsa och diskutera skönlitteratur tidigt.
Datorer och böcker står enligt mig inte i något motsatsförhållande. Mina elever är läsare av stora mängder skönlitteratur och vi hade redan i årskurs ett hunnit gå på djupet i texter. De spännande frågorna har fått infinna sig. Tekniken kan hjälpa oss att öva ett källkritiskt förhållningssätt på olika sätt och med dess hjälp har vi kunnat inhämta kunskap utan att motoriken alltid har satt stopp. (Detta utan att vi är överösta av tekniska hjälpmedel. Hade vi haft mer, hade vi kunnat göra mer, man använder det man har.) Jag berättar mer om vårt arbete i ett kapitel i antologin Interaktiva medier och lärandemiljöer av docent Elza Dunkels och professor Simon Lindgren, Umeå universitet, som kommer ut i vår.
Samtidigt är tekniken i sig är ingen undergörare. Inte om man inte hjälper eleverna vidare i den digitala verklighet vi står inför. Om allt vi gör är att skriva Word-dokument eller låta eleverna söka fritt utan handledning. Om vi inte följer läroplanens text om att lära sig olika uttryck eller om kommunikationens betydelse, om vi inte ägnar sig åt de viktiga frågorna som utvecklar elevernas nyfikenhet att vilja lära mer, då kommer vi kanske inte se resultat. Om vi suckar över elevers nätanvändande på fritiden och anammar en minsann-mentalitet där världarna krockar. Så som vi vuxna ofta gör när vi ska diskutera digital teknik utifrån olika synsätt. Som väl är har vi en läroplan, Lgr11, som är tydlig med att
Läraren ska:
ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. (Kap. 2)
Det står så oavsett om vi tycker att det går att följa eller inte. Jag menar att vi inte kan ha en minsann-mentalitet där vi utgår ifrån vårt eget tyckande, utan att ha en gnutta nyfikenhet inför våra elevers kunnande.
Och det går att skaffa sig denna nyfikenhet i sin profession. Tidsbrist kan aldrig ursäkta att inte vara nyfiken på sina elever.
För eller emot digital teknik i skolan? Jag är för bildning. Jag är för det djupa kunnandet. Digital teknik kan underlätta, men om det på allvar ska kunna göra det får vi vara nyfikna inför varandras erfarenheter och de goda exempel som finns.
Så är det. Teknik är ingen lösning i sig, men tekniken erbjuder många fler möjligheter för lärandet. Och för undervisningen med, som inte är samma sak som lärande.
Kommer ihåg att Arne Trageton sa något i stil med: Dålig undervisning med datorer blir inte bra undervisning utan dålig undervisning med ström. Ungefär, fritt återgivet. Det stämmer också.
När det gäller producerad textmassa i termer av minskning, tillika potentiell lvalitetsförlust, kan det vara min avhandling de syftar till.
Det var klokt sagt, Ingela. Dålig undervisning är dålig undervisning med eller utan ström. Klokt. Som tur är försöker i stort sett alla pedagoger så gott de kan.
Nej, Håkan, det verkade inte så. Jag har läst din sammanfattning och har sett både bra och mindre bra undervisning. Det jag gärna fokuserar på är att i mitt arbete jobba för bra undervisning kopplad till vad Lgr11 säger – då kan digitala verktyg vara en hjälp.
Grymt bra, Christina!
Glöm inte ”The Nature of Learning” där alla 7 principer måste finnas med.
http://www.oecd.org/edu/ceri/50300814.pdf
Hälsningar!
Mikael Parknäs
Tackar för det och för länken, Mikael!