Apropå förra inlägget om olika uttrycksformer och hur saker och ting kan uppfattas, så snubblade jag över ett meddelande idag. Egentligen skulle jag arbeta med en kommande föreläsning, men reatarmen sög och jag kände mig ful och klädlös, så jag for iväg en sväng till en av Hålans klädbutiker. När jag hade baxat in mig och min klädhög i ett av provrummen möttes jag av följande meddelande:
Jag hade betydligt fler plagg än tre. Jag hade ingen lust att snällt hänga tillbaka några för att prova de lagligt medhavda tre plaggen, dra på mig mina kläder för att hämta några av de jag hängt tillbaka och.. Ja, ni förstår. Ett i-landsproblem, men ändå. Jag var en skurk, men jag kände helt enkelt inte för att gå uppmaningen till mötes. Vi behöver inte dröja oss kvar vid det.
Hur som helst, understrykningar, utropstecken – allt sänder signaler. Jag tänker, signalerar meddelanden olika saker till olika personer? Hur tas det emot? Kan man skriva på annat sätt så att budskapet går fram, men så att signalerna blir annorlunda? Det är ju spännande att tänka vidare kring de uppmaningar och påbud vi sänder ut.
Skicka ut eleverna med kameran och plåta! Låt dem granska innehåll på nätet. Vad hittar de?
Olles kommentar till förra inlägget om kopplingen till Lgr11, syftesdelen för svenska borde fungera även här:
Svenska – Syfte:
– Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla sina kunskaper om svenska språket, dess normer, uppbyggnad, historia och utveckling samt om hur språkbruk varierar beroende på sociala sammanhang och medier. På så sätt ska undervisningen bidra till att stärka elevernas medvetenhet om och tilltro till den egna språkliga och kommunikativa förmågan.– förmågan att anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,
Ni får förlåta, men jag är grymt intresserad av skyltar och sådana saker. Människors spår av uttryck som de lämnar efter sig. Visst är det lite intressant?
Intressant att de förutsätter att man måste hänga tillbaka plaggen. Borde det inte tänka att vi tar plaggen med till kassan och köper dem? Det sänder också signaler till oss. Är inte plaggen köpvärda?
Ahh, det tänkte jag inte på, Inga. Se där! 🙂
… å jag brukar tänka… ”jag jobbar ju inte här”….. fast jag bara tänker så, och i 9 fall av 10 så hänger jag ändå tillbaka. Så visst blir man påverkad.
Läser f.ö. A-M Körlings bok om den leende Vygotskij och stannade i tankevärlden till ett slag vid avsnittet om fostrandet med ”inte”-regler…. Du får inte…. i det flesta fall så spelar dess ”får inte ” någon roll egentligen, utan blir en negativ bekräftelse på eleverna, vilket hämmar inlärningen. Förstås! Ändå säger vi alla – ( mer eller mindre, jag hoppas att jag gör det mindre) ”inte”!
Håller med. OCH när jag läser det här tänker jag: Inte konstigt att arbetslösheten är så hög! Snart får vi väl betala själva (inte konstigt alls Ikea har ju delvis så) eller betala inträde för att komma in. Det blir ju inte trevligare för att ”vänligen” finns med… Det finns många perspektiv att ta när man läser dessa skyltar. Språkperspektiv samhällsperspektiv- ja man kan göra många analyser 🙂
Det där tänker jag ofta på, när jag läser veckobrev, åtgärdsprogram och i synnerhet pedagogiska utredningar av olika slag. I de sistnämnda är det okändligt viktigt att den som skriver uttrycker sig i ordalag som inte stämplar, dömer eller skriker! men det händer tyvärr ibland.
…oändligt…ska det förstås vara
Läser det ni skriver och är glad för era tankar. Asch Ingela, jag som blev så nyfiken på okändligt! Trodde det var ett vackert ord som jag nu skulle få lära mig. Vi kan väl hitta på att det finns?
Jag håller absolut med. De där skyltarna börjar synas på fler ställen, inte bara i tvättstugor. Jag har märkt att gymmet jag går på har satt upp säkert 5-6 nya sådana skyltar som uppmanar, skriker och förbjuder saker. Tänk om man kunde få läsa: Välkommen! Vad kul att du kom hit idag!