Jag hälsar på i Anne-Marie Körlings klass. Och får skriva om det på hennes blogg (Läs gärna där)!
På tåget har jag fräschat upp minnet genom att i Vägen till skriftliga omdömen läsa om hur hon arbetar.
Det är bättre än jag hade kunnat föreställa mig.
Tack för att jag fick komma och kika in!
När dagen tagit slut och aftonen är här (Lånat från en låt som jag tycker är magisk..) och lilltjejen och jag sitter i gungstolen och pratar om dagen, då är det som om tiden står stilla. Jag snusar i hennes hår, det trassliga, och frågar om vad de har lekt på förskolan.
-Vi lekte Monsterpartiet. Man tar varandra och sätter i fängelse och när man kommer till fängelset ramlar huvet av. Det var jag som kom på leken, säger hon stolt.
Vi gungar vidare, min lilla tjej och jag.
Igår fick jag träffa andra IT-pedagoger och en IT-samordnare från några grannkommuner hos Den golfande IT-pedagogen i Trollhättan. Där startade vi vårt nätverk genom att dra igång en Ning, en slags samarbetsyta på nätet. (Det blev en wiki och en Googlegroup också – svårt att veta vad man verkligen vill ha.)
Jag känner stort hopp inför detta nätverkande! Någon vet något och någon annan vet något annat. Vi behöver varandra. Så är det bara.
Att jag kom med på ett hörn berodde på Trollhätte-Christinas och mina kontakter över nätet via våra bloggar och Facebook. Vägarna för möten ändras. Jag fascineras och håller alla dörrar öppna.
….till körkortet! Så här ser hon ut – alldeles nybakad och körklar:
Alltid finns det något nytt som behöver utforskas. Och när man har klarat det, är man så glad, så glad och vi som finns runt omkring är så glada och livet flyter på så där som man vill att det ska göra. En bra dag helt enkelt. Kram Tilda!
En nyfödd en är här! Jag har skrivit om den några inlägg ner på sidan, men det är först idag som den ser dagens ljus.
Det handlar om boken Vägen till skriftliga omdömen, en bok som hjälper till med tips om hur man ger skriftliga omdömen och hur man bedömer sina elever, byggda på Anne-Marie Körlings erfarenheter som lärare.
Det finns ett tack till mig i boken och det är stort för mig – det har jag aldrig tidigare varit med om. Det ät väldigt fina tackord, ord att vara rädd om.
Jag tackar och bugar för förtroendet att ha fått vara med under graviditeten. Nu väntar jag bara på att få se underverket. Kram till Anne-Marie, en vän i nöd och lust!
Jorå, jag hinner. Jag har ett liv. Det handlar bara om att göra många saker samtidigt. Det handlar om multitasking:
Foto lånat av maken som kom på mig när jag lagade mat. Hade jag vetat att han smög fram med kameran hade jag fixat till mig, men nu ser ni mig en helt vanlig bad-hair-day. Och det är så jag brukar se ut.