Kategoriarkiv: Funderingar

JAAAAAAAAAAA!

Så kom då svaret – det efterlängtade som handlade om:

Alltså om 5. PIM 5. Jag blev godkänd! Åhhhhh, vad jag är glad! Denna svett, denna vånda. Äntligen upptorkad och över. Om ni undrar vad jag gjorde mitt arbete om, så var det en handledning med skärminspelade filmer om det här:

Att göra en tidning i Publisher som man antingen kan printa ut som papperstidning eller publicera som blädderbar tidning på en blogg. Och varför då? Jo, eleverna gillar att veta att någon ser det de jobbar med – att de har en mottagare. Och de gillar att det blir snyggt även om de är klumpiga med pennan. Just nu tycker jag att det rasar in det ena exemplet efter det andra om att det förhåller sig så, både forskningsrapporter och exempel från skolor. En annan dag ska jag skriva mer om det. Men ikväll ska jag njuta av att PIM (Praktisk IT- och Mediekompetens) är i hamn. Har du inte varit inne på PIM´s sida så gå in där! Där får du veta allt och lite till om viktiga grejer när du ska jobba med datorn. Och vill du ha PIM-stjärnor, så prata med någon IT-ansvarig i din kommun. Förhoppningsvis är ni med i PIM och är ni inte det så borde ni. Man kan komma ganska långt med tjat…

Igår var IT-pedagogerna i min kommun på PIM-träff på Bergakungen i Göteborg. Vi fick ta del av vilka förändringar som det kommer att bli framöver och fick äta bakad potatis och mingla. Lars Carlsson och Mikael Iselow höll låda och gjorde det väldigt bra. Underbart att lyssna till sådana talare som inte får en att somna. Jag försökte studera dem inför min kommande föreläsning, bara för att se i min inbox idag att föreläsningen är framskjuten till i april (!). Så mycket mer tid för förberedelse. 🙂 En annan sak jag studerade på Bergakungen var spolknappen på toaletten. Man behöver inte trycka på den, bara vifta en tjugo gånger framför den så spolar den av sig själv. Sånt fascinerar mig!

Share

Min vän Mark

Mark är min vän! Min facebookvän.

Han tackade ja till min ödmjuka förfrågan där jag bedyrade honom min kärlek. Kanske inte direkt så, men nånting i den stilen.

Det är nästan lite skakigt. Nästan som om Bono hade accepterat min förfrågan. Jag ska erkänna att jag har letat upp honom, alltså Paul Hewson, men det fanns så många som hette så och som hade Bonos bild, så jag visste inte vem jag skulle ta. Men Mark är nog snäppet bättre. Och han verkar snäll.

Han är ju min vän. Min facebookvän. 🙂

Share

Och så var det löneförhandling med barnen (Uppdaterat)

Skolstart. Nytt läsår. Det känns lite som nyår när man går in i något helt nytt. Igår kväll samlades IT-familjen och pratade om viktiga grejer. Barnen ålades att utföra vissa mindre sysslor när de kommer hem från skolan varje dag. Plocka ur diskmaskinen och dammsuga hallen – inte särskilt mycket, enligt mig. Men de insåg att det var förhandlingsläge och hade rätt som det var ökat sin månadspeng med åtskilliga procent.

Nu återstår bara att se hur länge det håller i sig. Både med diskmaskinsurplockandet och månadspengen. Vi brukar glömma att ge dem något de flesta månader om jag ska vara ärlig. Fast själva har de ganska bra koll.

”Nu har ni inte gett mig något på tre månader!”

Vi som inte vet om det stämmer, betalar till slut snällt vad som krävs av oss.

För att få lite mer ordning på finanserna tänker jag prova Zefty – Simpler Allowances for kids (and parents). Både barn och vuxna har sina egna inloggningar och kan hålla koll på vad man är skyldig. Ibland kan ju barnen vara skyldig föräldrarna som har betalat Sagan om ringen-gubbar köpta över nätet, eller nåt sånt. Känner jag mig själv rätt kommer det bli svårt att komma ihåg att fylla i Zefty-kontot också. Men jag ska prova.

Uppdaterat: På 1318.se läser jag att våra barn fortfarande har alldeles för låg månadspeng. Men det tänker jag inte gå med på förrän de kallar in facket.

Share

Kan man få en spark i baken?

Nu är det klart. Jag ska göra det.

Föreläsa alltså. För ett nätt litet gäng på 200 – 300 personer. När man kastar sig ut för ett stup kan man lika gärna göra det ordentligt. Jag vet inte om jag får avslöja detaljer eller om det bara är förmätet att tro att det skulle vara något hemligt med det hela, men mer berättar jag inte nu. Fast om ni tjatar så kan jag säga att det är i december. Lång tid kvar alltså. Och det ska handla om något som jag vet att jag kan prata länge och mycket om.

Jag är uppskruvat uppåt inför det hela. Det känns lite som om jag skulle föda barn. Så där spännande och fasansfullt. Hoppas bara att det inte känns som under krystvärkarna när jag väl är där – att man bara vill springa därifrån. Eller ropa på mamma. Men efteråt kommer det att vara såå skönt att det är över och jag kommer att vara så lättad. Hoppas jag…

En spark i baken kan vara på sin plats, tack!

Share