Nu har jag varit egen i en och en halv månad. Alltså egen på så sätt att jag måste få ihop min egen lön, inte i någon annan bemärkelse. 🙂
Ibland får jag frågan om hur det går. Standardsvaret som man förväntar sig är antagligen ”Bra”. Och visst går det bra. Vi har mat på bordet och jag jobbar. Kanske inte alltid med sådant som ger pengar, men jag har fullt upp med arbete ändå. Det är väl det som är egenföretagarens lott.
Boken är på gång, men det är fortfarande arbete kvar. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så mycket att tänka på när man författade. Det var väl bara att skriva ner något; uppsatser har man ju svängt ihop förut. Men det är bra att saker och ting blir ordentligt genomarbetade. Att det får ta tid.
Inte hade jag heller trott att det skulle ta sådan tid att boka in uppdrag. Någon mejlar en förfrågan vilket resulterar i att vi bollar ett antal olika idéer. Resvägar och restider ska kollas upp och bokas. Foton och beskrivningar ska skickas. Saker ska dubbelkontrolleras. Jag som försöker skräddarsy föreläsningar kan inte köra samma saker flera gånger rakt av. Förberedelserna blir ibland gigantiska. Och det gillar jag! Att få förfina tankar och försöka anpassa dem efter situationen. Men det tar som sagt mycket tid.
Möten, ja. Att vara egen betyder inte att man är ensam. Skypemöten om konferenser, om ledarskap, om hemliga projekt och om allsköns ting – det är min vardag. Också något jag gillar, dock inte att synas i webbkameran när man har glömt att fixa till sig..
Förfrågningar och hjälpönskningar från gamla vänner och bloggläsare finns också med under en arbetsdag. Jag svarar så gott jag kan och hinner, men just den biten kan vara svårast. Frågeställaren vet inte alltid hur mycket arbete det genererar för mig och jag vill inte säga nej. Själv uppskattar jag Twitter som hjälpkanal. Där riktar sig inte frågan till någon särskild, utan den som har tid för tillfället svarar. Gilla på det. Och samtidigt, jag gillar att få finnas till hands. Men det är en svår avvägning ibland.
Jag försöker hinna vara med på Social Media Club, vid räkmacketräffar och att komma till träffar som ordnas av facebookgruppen Samlas, vilken är till för några av oss egenföretagare som också vill äta smörgåstårta ihop med kollegor någon gång. Eller ha kick-offer i en badtunna. Då ordnar man det, även om man egentligen inte jobbar ihop.
Därutöver kommer själva uppdragen ute på plats. Föreläsningar och workshops. Men de är bara en del i hela apparaten.
Så när folk frågar hur det går, menar de då om jag blir rik eller om jag har det bra? Jag har det definitivt bra. Och det är att vara rik. Jag har ett liv där jag får träffa människor som utmanar mina tankar på ett konstruktivt sätt och som ger respons på det jag gör. Ibland handlar responsen om att förbättra något och ibland handlar den om att någon är väldigt nöjd och har fått med sig något nytt på vägen. Tackmejl är vackra att få.
Jag träffade författaren Kim M Kimselius på Bokmässan för ett tag sedan. Hon som har skrivit så många bra ungdomsböcker.
Jag pratade med henne om att jag brukar nämna henne på föreläsningar ibland, som ett exempel på att ge elever respons. Hon gav nämligen respons på bokrecensionsbloggen Backaboken på en elevs recension om hennes bok Tillbaka till Pompeji. Kimselius sa något om att ”Men det är ju så viktigt att få respons på det man gör. För att växa.”
Det är ju det. Att få respons är att bli rik. Jag är rik. Och därför går det bra!
