I vår kommun testar vi ett digitalt elevdokumentationsverktyg för att se om det kan vara något att ha och idag var jag på utbildning för att lära mig mer om det. Vi pratade bland annat om bedömning och jag blev riktigt glad. Nu ska ju alla skolor pyssla med bedömning och därför måste det göras så bra som möjligt. Så varför blev jag glad? Jo, för att det pratades om att det inte får bli så att bedömningen blir något fyrkantigt som görs över huvudet på eleverna. De måste göras delaktiga. Bedömningen måste också ta avstamp i vad eleverna kan och hur de kan utvecklas, inte bara i vad de inte kan. Performansanalys istället för felanalys. I like!
En annan spännande sak som hände när vi kursdeltagare åt Korv Stroganoff bland gymnasieelever på traktens skola var att ett gäng tjejer med autografblock närmande sig vårt bord. Vi konstaterade att vi inte ens är kända i Japan och tittade oss omkring. Två stolar bort från mig satt T från Snowstorm. Kommer ni ihåg det bandet? ”Sommarnatt, när jag glider fram på gatan, aha…” Det var en hit för sådär 25 år sen. Här bland oss grannar i 40-årsåldern är det fortfarande en hit och vi gör gärna nya texter till låten frampå småtimmarna. Men att 16-åriga tjejer känner igen mannen och ber om autograf är för mig en gåta. Jag var tvungen att fråga T om det var jobbigt att vara igenkänd. Jag har en förkärlek för att säga dumma saker till kändisar – det bara slinker ur mig. Men han svarade att det inte var jobbigt alls. Skönt.
Imorgon när kursen fortsätter ska jag bita mig i tungan.
