Jag har en ny idol. Han heter Mark Warschauer och är professor i lärande vid University of California. Han har forskat och kommit fram till slutsatser som stämmer så väl överens med vad jag anar, tycker och tror. Sånt gillar jag. (Det är mycket svårare att läsa forskning som visar att man har fel.)

Till exempel så säger han att eleverna skriver både längre och bättre texter när de har snabb och enkel tillgång till stavnings- och grammatikkontroll, ordböcker och andra hjälpmedel på datorn eller nätet. Det är klart att det blir bättre när man får skriva direkt i ett ordbehandlingsprogram! Flytta stycken, stryka och infoga bli bara kluddigt på ett papper skrivet med vanlig penna.

Han säger också att det ibland anses som fusk att använda sådana hjälpmedel (Jo, det vet vi ju), men man måste faktiskt lära sig att hantera verktygen. De är viktiga. Tänk själv om man i sitt jobb var förbjuden att slå upp saker eller att kolla stavningen innan man skickade iväg vad det nu var. Va?! Det går ju inte.

Warschauer menar också att den digitala medieexplotionen på Internet gör att det ställs helt andra krav på att kunna lära sig att dra slutsatser av den information man hittar. Det bli allt viktigare att kunna analysera texter, bilder och multimedia. Hjälper vi våra elever att göra det eller är vi nöjda bara de får en bra träff på sitt sökord?

Sen säger han också att det är viktigt att engagera föräldrarna så de får insyn i vad man pysslar med i skolan. Bra! Teknikanvändningen ökar förresten elevernas engagemang och hjälper dem att förstå hur hypermedia funkar. Heja Warschauer! Användningen av bloggar, wiki och sådant gör eleverna mer oberoende och självgående, samtidigt som skrivandet blir mer offentligt, synligt och samarbetsinriktat. Och det gör ofta att eleverna blir mer motiverade att jobba. Heja, heja!

Hans senaste bok heter Laptops and Literacy: Learning in the Wireless classroom. Den vill jag ha. Och så vill jag bli hans vän på Facebook. Jo, jag har skickat en förfrågan. Jo då.

Jag hittade artikeln om Warschauer hos IT för pedagoger.

(Detta inlägg förväntas granskas av FRA, varför det gäller att läsa det snabbt, innan det eventuellt beslagtas.)

Dra mig baklänges! Självaste Jan Björklund – vem kunde tro det? Om han kan göra det, hur ska det då gå med Sverige? Nu undrar ni vad han har gjort. Håll i er, för här avslöjas det:

Han brukar sms:a under möten på Utbildningsdepartementet.

Är ni kvar? Jo, det är faktiskt så. Om man får tro tidningen Land, nummer 34, 2008. (Nu ska vi inte gå in på varför jag läser Land, för det tycker jag egentligen är pinsamt, men jag bjuder på det.) Men var det inte självaste Jan som ville låta lärarna få beslagta mobiltelefoner. Det var en mycket högt prioriterad fråga för honom. Mycket, mycket prioriterad, ska tilläggas. Någon ordning och reda måste det ju vara. På Wikipedia kan man läsa:

Högt prioriterade frågor i den befattningen har med hans egna ord varit, att ”återupprätta bildningsskolan” och ersätta socialdemokraternas ”flumskola”, genom att exempelvis öka undervisningstimmarna i svenska, historia och religionskunskap, minska antalet håltimmar, förbjuda elevstyrda skolor, tvångsförflytta mobbare, införa betygsliknande omdömen från tidigare årskurser än hittills, samt genom att ge lärare rätt att beslagtaga mobiltelefoner (Min kursivering).