Det finns en klass där ute som jag följer. En klass som läser böckerna om Emil Wern skrivna av Anna Jansson. Och som tar sitt arbete på största allvar. Det de gör är på riktigt.
Klassen på Gotland läser, diskuterar och skriver om sitt arbete i bloggen Detektiven Emil och vi. De smakar flädrsaft som personerna i boken dricker, de bakar bullar och skriver om vilken av karaktärerna de vill bjuda, de gör matematik av sina bokfunderingar. De ställer frågor till författaren och illustratören och.. de får svar! De får faktiskt svar.
Snart ska de på utflykt till Visby för att se om det ser ut som i boken, om de kan hitta detektivbyrån och om den finns där i verkligheten.
Eleverna gör djupdykningar i böckerna och de gör det på ett sådant sätt så att att andra kan ta del av det.
Det är det jag tycker är viktigt – att deras arbete görs viktigt. Så viktigt att vi får läsa om det. Lärande är viktigt; det ska komma andra till del. I vårt högkommunikativa samhälle där wikis och bloggar är viktiga inslag ska naturligtvis eleverna få jobba med dessa kanaler. Hur ska de annars lära sig handskas med dem? Om inte skolan kan hjälpa till att ge eleverna viktig livskunskap, då får skolan ta sig i kragen. Jag köper inte att man som lärare säger att man inte kan, att man inte har fått utbildning: man har ett eget ansvar. Förtroendetiden ska bland annat användas till att förkovra sig och på nätet finns tusentals manualer och filmer som hjälper till med kunskap. Det går! Jag vågar säga det eftersom jag själv tog mig i kragen en gång i tiden. Att ta sig tid ger tid. Elever som upplever att de gör viktiga saker jobbar. Tjatet minskar, trivseln ökar och tiden används bättre. Ja, jag vågar säga det.
Tack Öpedagogen för att du visar att det är möjligt! Tack alla ni andra lärare som låter era elever lära för det liv som de lever här och nu och för det liv som kommer. Tack för att de får tillgång till kunskap som behövs; läsa, skriva, räkna, sända live-tv, göra podcasts, känna igen svampar, lukta på kossor, kunna kommentera på nätet och allt annat viktigt! Tack! Ni inspirerar andra att våga.
Öpedagogen Marie Andersson sköter ibland om blommorna på en balkong på Söder, lär ibland eleverna blogga, bakar ibland bullar och är en alldeles vanlig lärare; en sån som funderar på hur eleverna ska få göra sånt som är viktigt i livet.
