-Does Web 2.0 make ICT too easy?
Professor Jonathan Briggs, Kingston University, ställer frågan.
Web 2.0 står för interagerande på nätet – att användarna hjälper till att fylla på med material.
Briggs ställer frågan för att utmana och får oss att tänka till. Om vi frågar folk vad som händer på facebook och Twitter, vet de ofta inte riktigt svaret. De saknar förståelse för vad som händer och kan inte använda det på rätt sätt. Ungdomar vill inte programmera, de vill producera med färdiga verktyg. Vi använder tekniken utan att direkt tänka på den. Det kan vara bra, eftersom många kan använda det eller så kan det var en fara, eftersom man inte riktigt förstår vad som händer.

Frågor att ställa sig kan vara: Hur skulle du bygga ett nytt YouTube? Hur skulle du bygga en webbplats? Hur kan du få en dator att göra det du vill? Elever behöver tänka till.

Jag förstår Briggs fråga, men tror att man kan gå en medelväg. Alla behöver inte förstå allt, men de behöver veta hur de ska handskas med det. En del kan behöva förstå mer för att kunna utveckla saker och ting. Vi diskuterar vidare här på föreläsnings-mötet och vi tycker olika. Det märks. Men vi diskuterar. Bra. Det behövs.

Nu har Per Falk, lärare från Nacka börjat prata om hur han använder wikis och Twitter i undervisningen. Han visar hur eleverna kan börja ett arbete i skolan där de samarbetar med andra elever i världen. De kan sedan fortsätta arbetet hemma, men de verktyg som finns på nätet. Falk pratar om Wikipedia, som han tycker är en fantastisk resurs och menar att vi måste hjälpa eleverna att värdera och använda resurser som Wikipedia rätt, inte förbjuda det för att vi inte råkar gilla det. Wikipedia inbjuder till kollaborativt lärande.

Daniel Brandell från näringslivet visar hur sociala nätverk kan förenkla ett företags kommunikation. Antingen sker det hemligt, eller med ledningens goda minne. Den blir mindre formell och ger många bra kontakter. Kan skolan lära av hur det ser ut i många företag när det gäller sociala nätverk? Deltar vi i detta som eleverna ofta använder på fritiden? Drar vi nytta av det?
En elev på en skola där man använder sociala nätverk i undervisningen kommenterar att de får diskutera med sina lärare på ett annat sätt och att ämnet kommer närmare dem.
Brandell menar att organisationer som blockerar facebook och liknande arenor inte kommer att klara sig särsklit bra i konkurrensen i framtiden.

Lennart Axelsson, Växjö Universitet, ställer frågan: Hur uppnår vi kompetens? Lärare kan behöva vara katalysatorer i elevers sociala nätverk. Då behöver vi veta något om det. Sociala medier utvecklas i hela världen, kanske särskilt snabbt i det vi har kallat tredje världen. Sociala medier är inte något som bara unga sysslar med utan finns i hela samhället. Det finns en digital klyfta mellan de elever som har lärare som vill utveckla lärandet med hjälp av IT. Kan man  låta det vara upp till varje lärare att bestämma om eleverna ska få vara med på banan som aktiv medborgare eller inte? Hur kan jag utveckla en medborgarkompetens utifrån det ämne jag undervisar i? Det är viktiga frågor som måste ställas. Axelsson menar att vi måste tänka längre än PIM och se hur vi kan utveckla vårt ämne. PIm är bra, men bara en början, det får inte stanna där.
Lena Byström, e-utvecklare i Nacka, tar upp problemet med att lärare alltid vill ha en kurs. Axelsson menar att vi måste bort ifrån det. Lärare måste våga utan att alltid gå på kurs. Ibland kan de behöva gå på kurs, men inte alltid. Eget utforskande måste ligga i pedagogens ansvar. Där är vi rörande överens.