Tre år med mina fantastiska elever – nu är det slut. Jamals kompisar ska bli fyror i andra klasskonstellationer. Och jag går vidare till nytt jobb. Det är sorgligt att lämna, men säkert bra att gå vidare. Det brukar vara det.

Att lämna IT-pedagogjobbet för att bli klasslärare igen var en sådan bra grej. Jag har mött så många centralt arbetande människor som sagt att de ”aldrig kan tänka sig att jobba som lärare igen”. Och jag förstår dem även om jag aldrig hållit med. Det är ett svårt jobb. Jag förstår att det kan skrämma. Men det kanske var det som lockade mig.

En viktig sak jag lärt är något jag började fundera på efter att vid ett flertal tillfällen ha fått kommentaren: ”Det måste vara väldigt roligt att gå i din klass!” För visst kunde det se ut så om man tittade in på Jamals kompisar och såg all glädje som fanns där. Men måste det det? Vara roligt? Hela tiden? Jag upplevde att jag inte kunde avkräva eleverna rolighetstyckandet i alla situationer. Visst ville jag att det skulle vara positivt. Men Lisebergsroligt? Vem var jag att kräva det av eleverna. Det var där min aktionsforskning om hur elever kan utveckla sin förmåga att ta sig an lärande kom in. Att vilja vidare, att inte väja för utmanande, kluriga uppgifter som utvecklar. Allt i ett uppmuntrande klimat där man vågar ta sig an det ibland kämpiga lärandet (Vill du veta mer om det, har jag skrivit om det tidigare här). Och som vi har skrattat i de lärande gropar vi hamnat i! Och slitit vårt hår. Det finns plats för skratt i det utmanande.

En annan sak jag lärt är hur man kan föra och delta i viktiga diskussioner som leder framåt. Jag läser en master i pedagogik med inriktning mot aktionsforskning och skolutveckling vid Göteborgs universitet vid sidan om. Hallå, vilka proffs de är där! Att lära sig diskutera utifrån pedagogisk litteratur och forskning i ett riktigt lärande samtal. Det är så långt ifrån att försöka bräda varandra med bästa onelinern man kan komma. Jag menar att det är i sådana lärande samtal skolutveckling måste ta sin utgångspunkt. Det går att få till sådana samtal i arbetslagen om ledningen vill.

Det finns så klart massor av fler saker jag lärt, men jag är rädd om mina elevers integritet och outar dem inte hur som helst. Det etiska ansvaret vill jag ta. Så det får stanna vid detta just nu.

Nu lämnar jag min skola och börjar som lärare och utvecklingsledare på en nybyggd kommunal skola i samma kommun. I första hand sökte jag mig dit för att än en gång få en bra chef. Min chef slutade och vi stod utan. Nu kommer min gamla skola få en chef som säkert blir bra, men det visste jag inte då. Och det är inte farligt att saker och ting förändras.

Det var en uppdatering från mig. Kanske hörs vi i höst!