Kategoriarkiv: I media

Samla nyheter i egen tidning på nätet

I media, Text, , , , , ,

Genom  Mats Larsnäs hittade jag paper.li där man kan få flöden av twitterlänkar att bilda nyheterna i en tidning.

På så vis kan man enkelt få en överblick över vad som skrivs inom ett visst ämne eller vad enskilda personer skriver om. Man kan nämligen välja om man vill att allt som det länkas till under en viss hashtag (#) ska rassla in i tidningen eller om enskilda twittrares länkningar ska rassla in där eller om alla twittrare som finns i en viss lista ska få sina länkningar att hamna där.

Jag valde hashtagen #val2010, varpå tidningen fick samma namn. Läs den gärna.
De artiklar och filmer som folk har länkat till under den hashtagen på Twitter de senaste 24 timmarna hamnar i min tidning. Uppdaterade nyheter med andra ord.

Jag ser användningsområden i skolan om man vill nyhetsbevaka ett visst ämne och snabbt få de senaste nyheterna utan att behöva klicka på varje länk i Twitter. Överblickbart och smidigt. Något att prova?

Share

En titt in i världen utanför skolan

I media, Opinion, , , , , ,

Jag hämtar ofta inspiration utanför skolan. Och därmed hoppas jag att skolan och världen ska kunna bli ett, inte två. Ett kliv utanför byggnaderna ger nya perspektiv.

Idag vill jag kliva in i företagsvärlden och väljer då mediaföretaget UppdragsMedia. Varför? Jo, de är just nu i skrivande stund i full gång med att producera en 80-sidig tidning, Intangible Artifacts. Och det är inte vilken tidning som helst. Den består nämligen av redaktionellt material som kommer från en bloggstafett som Martin Palacio på företaget Veidekke Bostad startade för ett tag sedan. Crowdsourcing.

Vem som helst kan i realtid läsa om hur arbetet går via Twitter. Man kan lägga sig i deras arbete, komma med kommentarer, skicka in bilder och allmänt vara ett pain in the ass. De vill det. Tidningen blir bättre då. Och det skapar uppmärksamhet kring deras produkt. Man ger och tar helt enkelt.

Nu senast la de ut denna film från kontoret. Studiebesök – man tackar:

Själva utkastet till tidningen kan ni se nedan (Klicka och bläddra). Ja, det är jag som är med på en av bilderna mot slutet. Ja, jag är stolt över det. Ja, jag säger det trots att jag är svensk. 🙂



Tidningen kommer bland annat att distribueras på Sweden Social web Camp, SSWC den 13 augusti. Där, på ön Tjärö i Blekinge skärgård, samlas samlas folk som är intresserade av webben, av samarbete och utveckling. Jag var med förra året. Då var vi inte många med skolbakgrund som hittat dit. I år kommer några fler. Jag ska följa dem från avstånd och glädjas med dem som kunde åka. För jag vet att de kommer ha många fruktbara samtal, många idéer kommer födas och många människor kommer att fortsätta sitt samarbete även sedan de lämnat ön. Då via nätet.

Skolan har mycket att lära. Inte på ett ”jasså-har-vi-gjort-fel-sätt” utan på ett öppet sätt.

Samarbete föder bra produkter, öppenhet likaså.

Share

IKT eller IT – en het potatis

I media, ,

Anders Lotsson på Computer Sweden tar upp en het potatis. Ska vi skrota IKT-bergeppet och använda förkortningen IT som de flesta gör? Nuförtiden är det nästan omöjligt att jobba med en dator utan att kommunicera. Han skriver:

”En dator utan nätverk och internet är lika användbar som en bil som står inlåst i garaget.”

Lotsson konstaterar också att det nästan bara är i skolvärlden och i delar av EU-byråkratin som IKT används som uttryck. På engelska heter det ICT, men i svenska samhället och på de flesta företag är IT ett känt och använt begrepp.

Egentligen kan man tycka att tjafset inte spelar någon roll. Men jag tycker att det gör det. Föräldrar som ska känna sig delaktiga i skolan möts av en värld av begrepp som de förväntas kunna utan att någon förklarar dem för dem. IUP, APT, SET, IKT – listan kan göras lång.
Har man ett annat modersmål blir det inte lättare. Då ska man verkligen inte behöva tampas med alla dessa förkortningar skolan så ofta svänger sig med.

Jag vet att när jag gick min lärarutbildning för dölängesen, pratade man om att skolan skulle behöva ett fackspråk för att få pondus. Ungefär som läkarna hade sina ord. Eller tandläkarna med sina ”ett composit”, eller vad de nu säger när de gräver i ens mun.
Som om det var i orden skolans innehåll och framgång låg, inte i själva görandet.

I och med att skolan svänger sig med begrepp som samhället sällan använder, distansierar vi oss från omvärlden. Skapar ett vi och dom. Jag vill att skolan ska vara ett del av samhället och att vi ska fylla begreppen med allt det goda som utveckling för med sig. Det händer inte av sig själv bara för att vi petar in ett K i en förkortning. Ett litet K betyder inte så mycket. Men skapar det ett vi och dem, betyder det allt.

Share

Svenskläraren sätter fingret på

I media, , , ,

Jag slår upp det nya numret av Svenskläraren och hittar en artikel som jag skrev för över ett halvår sedan. Orden verkar obekanta, men på något vis känner jag igen dem. Och jag håller med mig själv om vad jag skrev en gång i tiden, vilket känns skönt. Rubriken är ”Twittrande lärare behövs”.

Jag anser nämligen att lärare behöver undersöka de kanaler som finns för påverkan och kommunikation om vi ska kunna följa läroplanen när det gäller:

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet.  (Lp094, Lpf94)

Om vägarna för att påverka i samhället ändras, måste vi ta del av förändringen. Vare sig vi gillar det eller inte. Vi är inte en bunt frilansare, utan har ett tydligt uppdrag.

Jag läser vidare i Svenskläraren, denna guldgruva, om forskning kring individualiseringen i skolan. Detta att elever får ”forska” enskilt eller att de får välja uppgifter i olika ordning efter en lista och att de därigenom tror att de får individanpassade uppgifter. Att samtalet i klassrummen har minskat och ordförrådet hos eleverna har blivit lidande. Monika Vinterek skriver om olika studier som visar detta (Jag hoppas hennes artikel blir sökbar i tidningens arkiv).

Jag tänker vidare kring vad vi kan göra för att låta eleverna utvecklas i sitt lärande. Vad kan vi lära oss av det som har gått fel? Inte är det att sätta sig med armarna i kors och sucka och säga att ”det går inte”. Läraren är utbildad för att se möjligheter. Vi är problemlösare. Det är vårt jobb.

Det jag har sett hos elever som får producera, förklara, samspråka kring uppgifter är att det pågår en process i dem som gör att de gör lärandet till sitt eget. Något de kan använda i andra sammanhang och inte bara för stunden. På riktigt-uppgifter ger engagemang.

Det kan vara jobbigt.

Fylla-i-uppgifter kan upplevas som avkopplande, och något som elever ibland själva väljer, men vad ger de för lärande? I längden?

I och med att fler och fler elever får tillgång till varsin dator, kan eleverna arbeta i gemensamma dokument, i wikis och på andra ytor. De kan diskutera i grupp där de ser varandra och på nätet. Läraren kan lättare följa arbetets gång och diskutera både där och öga mot öga med eleverna. Dessa kan även få respons från andra, utanför skolan, och ta intryck från andra.

Vi har alla möjligheter att öppna upp får lärande. All möjlighet att se potentialen i kommunikationen mellan människor. Vill vi ta tillfället att göra något bra av det?

Share

Farligt eller bara ovant?

I media,

Jag letar gamla klipp om farligheter och ramlade över detta. Något att fundera på och som jag använde delar av på föreläsningen för två skolor i Göteborg idag. Vilka farligheter ser vi i ungdomars liv idag? Hur ser vi på Bilddagboken, facebook och annat? Varnar vi rakt av eller tar vi reda på vad det innebär? För dem?

Någon som kommer ihåg Greese?:

Och så detta om den farliga skateboarden:

Jag visade filmerna för 14-åringen och frågade om han höll med om att skateboardåkning är en ensamsport. Han tittade på mig som om jag var ett ufo. ”Åka skateboard ensam? Det gör man ju aldrig!”
Nä, det är ju det. Och vad gör de när de skejtar? De filmar och klipper ihop, lägger på musik och text. De är kreativa! De umgås.

Vuxna kan behöva få upp ögonen för sådant som de inte känner att de är en del av. Att fråga barnen och ungdomarna om vad de gör är en bra början.

Är det någon lärare som har hittat hit som jag träffade tidigare idag och som tappade bort länken till de saker jag tog upp på föreläsningen, så hittar ni den här. Roligt att träffa er! Önskar er all lycka i ert arbete!

Share