Kategoriarkiv: I media

Studier som både är intresanta och som får mig att klia mig i huvudet

Funderingar, I media, Opinion, Text, ,

Dagens datorvanor försämrar läsförmågan

Det kan man läsa i rubriken till pressmeddelandet där studien ”Förändringar i läskompetens under 30 år: En internationell jämförelse (FIL-projektet)”, som genomförts av Monica Rosén vid Institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs Universitet, presenteras.

Rosén visar att barns läsförståelse i 9-10-årsåldern har försämrats avsevärt de senaste åren i Sverige. Studien sträcker sig över drygt 30 år mellan 1970 och 2001 och omfattar elever i Sverige, USA, Italien och Ungern. Resultaten för eleverna i USA liknar dem hos oss. Det man kan se är att datoranvändningen på fritiden har ökat i dessa båda länder under samma tid. Det finns ett samband mellan ökad datoranvändning och minskad läsförståelse.

Jag hade gärna sett att studien fortsatt. 2001 är längesen och mycket har hänt sedan dess. I en annan studie ”Extramural English Matters: Out-of-School English and Its Impact on Swedish Ninth Graders’ Oral Proficiency and Vocabulary” som gjordes av Pia Sundqvist vid Karlstad Universitet 2009, visar det sig att dataspel och internet på fritiden har stor positiv påverkan på elevers ordförråd och muntliga färdigheter i engelska. Sundqvist har låtit 80 elever i årskurs 9 delta i studien, där hon har studerat om den engelska de möter genom tv, böcker, tidningar, data, film, musik och Internet, har någon effekt på deras skolresultat när det gäller engelska. Det visar sig att att tiden de ägnar sig åt detta på fritiden är avgörande, men även vilken sorts aktivitet de använder sig av. Läsning, dataspel och Internet där ungdomarna tvingas lita på och använda sin språkliga förmåga ger mycket bättre resultat än om de bara tittar på film eller lyssnar på musik. Att producera är viktigare än att konsumera. Pojkar har här ett försprång med ett större ordförråd gentemot vad flickorna har, som inte sysslar med dataspel i lika stor utsträckning. Samtidigt konstaterar Sundqvist att om flickorna ägnade lika mycket tid på dataspel och Internet som pojkarna, så skulle flickornas språkfärdigheter antagligen vara vida överlägsna pojkarnas. Hon poängterar också att det inte finns någon koppling mellan elevernas förmåga att lära från fritidsengelskan och deras socioekonomiska bakgrund. Alla elever skulle tjäna på att lägga mer tid på sådana här aktiviteter. Sundqvist menar att lärare borde kunna anpassa undervisningen bättre om de vet hur eleverna påverkas av sina fritidsaktiviteter. Hon menar också att det kan vara intressant för föräldrar att veta vilka positiva effekter dataspelande kan ha.

Men så visar Roséns studie något annat. Datoranvändning på fritiden har negativ inverkan på läsförmågan på modersmålet. Det handlar inte om engelska som i Sundqvists studie, men det handlar om språk. Vad gäller?

När jag läser Roséns studie, som jag tycker är intressant, funderar jag. Det har hunnit gå tio år mellan det att de senaste uppgifterna samlades in 2001 och tills dess att rapporten kom ut. Vad har hänt under den tiden? Då, 2001, var det mest CD-ROM-spel som fanns på marknaden. Spel som inte gav samma delaktighet som onlinespel gör idag. Vad kan vi ha utvecklat för förmågor efter det att studien slutade, med tanke på att det har blivit så mycket lättare att vara delaktig, att producera istället för att konsumera – det som Sundqvist visar vara framgångsfaktorer i språkutveckling? Men Monica Roséns studie är ändå intressant. Vi behöver nämligen fundera över vad som påverkar. Frågan är vad vi gör med resultaten. Kanske är det så att vi i den tid vi lever behöver ha en annan sorts läsförståelse än den som undersökts. Kanske behöver vi kunna navigera oss mellan många olika sidor på Internet, läsa kortfattad information, se filmklipp och sätta samman det till förståelse. Vi behöver kunna kommentera och diskutera medan vi läser. Det är en annan typ av läsförståelse än den man behövde på 1970-talet när studien startade. Det är en annan typ av läsförståelse man behövde 2001. Vissa förmågor som vi behöver idag kanske är ytliga och inte djupa som de förmågor man kan behöva för att läsa Leo Tolstojs Krig och fred, med de behövs. Att tränga in i Krig och fred för att förstå och analysera är också viktigt, men inte den enda förmåga som ska utvecklas.

Jag vill lyfta blicken och titta med nyfikenhet och spänning på vad som sker i vår värld. Det finns förmågor vi alla kan utveckla. Därför är det extra viktigt att vi inte agerar impulsivt och slänger ut alla datorer som finns, när det kommer rapporter som pekar på att våra förmågor har ändrats. Istället behöver vi fundera på vad som är viktigt för oss idag. Och imorgon. Och vi behöver studera aktuella händelser. Rapporter om vad som sker här och nu i vårt delaktiga samhälle välkomnas.

Share

Skolverkets nya generaldirektör kommunicerar i Twitter

Funderingar, I media, Sociala medier, , ,

Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström twittrar. Och hon gör det med den äran. Inte för att rapa upp meddelanden utan för att kommunicera. Läs, så förstår du vad jag menar:

Och hennes mamma twittrar. Det ni!

Nyligen kom en undersökning som visade att det är ganska få svenskar som twittrar. Kan det då vara något att ha? Ja, säger Hampus Brynolf på Intellecta Corporate, trots att han visar i en egen undersökning att det egentligen är ännu färre svenskar som twittrar, endast 11 000 personer har skrivit minst en tweet varje dag de senaste 30 dagarna.

Med tanke på hur få som twittrar i Sverige så har kanalen stort genomslag och räckvidd, enligt Hampus Brynolf. Inlägg skrivs av få personer men läses av många och visas upp på bloggar och nyhetssajter.

– Vi ska kalla en spade för en spade. Och är det 10 000 som är aktiva ska vi säga det. En intressant sak som ligger i linje med de här resultaten är att ju färre det är på Twitter, desto större är den relativa “impacten” för varje twittrare. Om man tänker på mediegenomslaget så är det relativt lätt att bygga sig en plattform. Twitter är extremt relevant.

De som twittrar fyller twitter med innehåll. Sådant som snappas upp av media. Ibland handlar det om migrän, ibland om jordbävningar och ibland om länkar till längre blogginlägg. Folk kommunicerar öppet och den som vill kan falla in i samtalet.

Jag som tillhör de där 11 000 som twittrar varje dag, ser hur något har hänt bara den senaste tiden. Många lärare hittar in. Det kommer nya varje dag. Som pedagog ser jag vikten av det; att man börjar lyssna på andra utanför den vanliga sfären, att man märker att man kan prata med folk utan att bjuda hem dem på värsta fina middagen och att man kan dela med sig. Trösklar för att hitta nya sätt att se på saker sänks. Kanske, kanske kan vi i och med vår twittrande IT-minister och vår nya generaldirektör på Skolverket komma bort ifrån mantrat: ”Jag har inte tid med sånt där.” För vem tror att dessa båda har tid? De gör det ändå. Och de verkar tycka om det. De kommunicerar med vanliga Svenssons. Jag kan se framför mig hur de twittrar på väg till ett möte, medan de lyssnar på en dragning om något eller medan de sitter i taxin. De stänger med all säkerhet inte in sig i ett rum, slår på datorn och tänker: ”Hmm, vad ska jag skriva för klokt. Låt mig tänka några minuter..” De gör. Precis som de andas.

Det är liksom det.

Någon berättade att folk vid en lärarkonferens störde sig på oreflekterat twittrande. Jag tycker det säger något. Dels att man stör sig på att folk uttrycker sig på annat sätt än man själv väljer att göra, dels att man tror att allt som uttrycks måste vara djupa reflekterade tankar. Jag vill inte stå i kön till kaffeautomaten och diskutera utlandsskulden eller BNP i tid och otid. Jag vill kunna få säga att ”Jaha, så har mamma börjat twittra också”, hur oreflekterat det än må vara. Det är mänskligt. Precis som innehållet i Twitter får lov att vara.

Tack Anna Ekström för att du är mänsklig! Jag önskar dig all lycka till som generaldirektör. Vi lever i en högkommunikativ tid där våra elever behöver lära sig vägar för att påverka och delta i olika kommunikationskanaler. Att du deltar banar väg för fler.

Share

Webcoast vill ha dig

Funderingar, I media, , , ,

Webcoast. Va e de?

Det är något som är på gång att bli. En unconference i Göteborg på Lindholmen Science Park helgen den 18-20 mars 2011. Äntligen! Jag har tidigare skrivit om Sweden Social Web Camp som har hållits två år på Tjärö i Blekinge. Det har varit magert med liknande evenemang i Göteborg. Men nu ändras det.

Det hela började med den här tweeten på Twitter:

Och sedan nappade folk till höger och vänster. Arbetsmöten, sponsorfixande – det är mycket som ska roddas iland. För att vi som möts på webben ska kunna mötas öga mot öga. Det jag gillar med den här unconferencen är att alla kan mötas utan att man måste vara från skolan eller reklambranschen eller något annat. Alla får va mé. Jag gillar TeachMeet som brukar ordnas i samband med konferenser för skolfolk, men det här är något annat. Ännu mer opretentiöst, om man så vill. Det går inte ut på att ett fåtal ska ställa sig upp och berätta något på kort tid, det handlar om att man bestämmer ämnen på plats och träffas för att diskutera dem och utveckla något. Knyta kontakter. Flera nya projekt brukar födas på sådana unconferences. Det jag helst skulle vilja brodera in på en bonad, om jag var tvungen att välja något, är Världen i skolan, skolan i världen. Och på en sådan här unconference kan skolan och resten av världen mötas.

Jag önskar att vi inom skolan hittar utanför våra vanliga samtalsvägar. Att vi pratar iPad- och Androidinnehåll med folk från branschen. För att få ihop världarna. Att vi pratar lärande med folk som ser saker ur andra synvinklar. Att vi pratar om allt mellan himmel och jord. För att vi ska veta vad som händer med lärandet sedan eleverna lämnat skolan och för att de som står utanför skolan ska få vara delaktiga i vad vi gör där.

Så här såg The Grid, tavlan där man skrev upp vad man hade på hjärtat, ut på Sweden Social Web Camp på Tjärö 2009:

Det skönaste med sådana tillställningar är att man inte behöver gå och tuppa sig. En skön blandning av alla möjliga typer. Där alla är inställda på att vara med och inte bara bli serverade. Inte gnälla sig igenom dagarna utan se till att det blir bra bara genom att vara med.

Utdrag från Webcosts sajt:

Det är alltså du som gör Webcoast. Du och andra kloka, nyfikna människor som arbetar, leker och umgås på webben varje dag. Ni anar nog inte hur mycket ni har att erbjuda varandra. Massor. Vad skulle du vilja prata om på Webcoast?

Jag tror skolan har mycket att lära av att delta i det som formas inför framtiden där. Inte bara prata framtidens lärande med dem som är likasinnade på alla plan. Det behövs också, men inte bara.

Så vad säger du – kommer du våga anmäla dig? Jag hoppas jag ska kunna ta mig dit. Och du, jag är inget teknikfreak. Jag bara längtar efter de goda samtalen. Vi kan väl höras om det?

Share

Digital kompetens i undervisningen av Ulf Jämterud

Funderingar, I media,

Just nu läser jag en mängd pedagogisk litteratur för att strukturera ihop mina tankar med andras. En av de böcker jag läser är Digital kompetens i undervisningen – Handbok för lärare i samhällsvetenskapliga ämnen av Ulf Jämterud, Natur & Kultur.

Den vänder sig i första hand till lärare som undervisar i grundskolans senare del eller i gymnasieskolan. En välskriven bok som ger en bra överblick över digitala verktyg och vad de kan användas till. Om man har jobbat en hel del med digitala verktyg finns det mycket man redan känner igen och kan hoppa över, men det finns även sådant man säkert inte har full koll på. Jag som har börjat intressera mig en hel del för ungdomars spelande, hittade mycket jag tidigare inte kände till.

Ulf Jämterud tar upp intressanta resonemang kring plagiatkontroll och annat som med all sannolikhet diskuteras eller borde diskuteras på skolorna. Kan oreflekterad plagiatkontroll till och med ställa till det?

Det här är en bok som borde finnas i varje arbetslag bland dem som arbetar med äldre elever. Den går att bläddra i och komma tillbaka till för den som inte orkar sträckläsa. Till boken finns en webbplats, digitalkompetens.nu, där man kan hålla koll på uppdaterade länkar. Det är nästan ett måste att en sådan webbplats finns eftersom boken ska hålla i många år, men webbplatser tenderar att ändras.

Jag skriver det här för att jag vill, inte för att Ulf Jämterud skulle ha bett mig om det. Det finns ett tack till mig som bloggare i boken och det gör mig glad. Mina texter har haft mening för någon. Det finns också tack till många andra av de bloggare jag lärt känna under åren. Det är nog så att tillsammans kan vi hjälpa varandra att hitta vidare.

Med digital kompetens kan våra elever hitta vägar att hjälpa varandra vidare. Något att fundera på och göra något åt.

Share

Pippi och Pettson utmanar World of Warcraft

I media, Spel, , , ,

Man kan nästan säga så; att Pippi och Pettson utmanar World of Warcraft. Även om det inte är riktigt sant. Men det som är sant är att figurerna kommer att dyka upp i en onlinevärld av den typ vi känner igen från spel för äldre. Tja, inga mord och inget blod tror jag kommer att förekomma där, men däremot kommer barn att kunna leka med andra barn över nätet.

Och det är inget konstigt med det. Att kunna prata med andra barn som inte finns precis intill, är en verklighet för många och det sker genom spelens värld och genom nätet. Datoranvändandet kryper ner i åldrarna, och att då få tillgång till det kreativa skapandet som kan ske om man är många som kommunicerar, är något jag ser som oerhört positivt.

Linus Feldt är mannen bakom spelet, en man som jag fick lära känna under några dagar i somras. Jag har stort förtroende för att han kommer att göra det här till något fantastiskt bra. Vill du veta mer och har du funderingar och frågor som jag inte har svarat på i den här korta texten, läs då mer här.

Foto: p.l av Come on with the rain, I’ve a smile on my face Licens: Attribution 2.0 Generic BY

Share

Det kreativa är inte gulligt – bara nödvändigt

I media, Opinion, ,

Äkta kreativitet handlar om att närma sig det farliga, läskiga och obekväma. Att ge utrymme för fräna och obehagliga konfrontationer. Att lura vår lata hjärna att jobba med nya angreppssätt i stället för att bekväma sig med varianter på det den redan behärskar.

Det säger den finske professorn Alf Rehn i sin bok Farliga idéer: när det opassande tänkandet är din värdefullaste resurs. Och visst är det provocerande och intresssant. Om vi inte tillåts utmana vårt tänkande ”skapas ingen iPhone, Twitter eller RyanAir.”

Jag tänker tillbaka på mötet med Brad Choyt på Blue School i New York i somras. Hur han berättade att han ville att hans personal skulle få misslyckas, för om de inte gjorde det någon gång, betydde ju det att de antagligen inte hade provat och vågat. Det måste vara accepterat att man ibland tillåts att falla.

I en avhandling i psykologi som lades fram av  Farida Rasulzada vid Lunds universitet 2007 kan man läsa att kreativa miljöer ger stora vinster. Affärerna växer, men inte bara det; de kreativa miljöerna innebär också att medarbetarna mår bättre.

Spelar det någon roll hur medarbetarna på en arbetsplats mår då? Ja, faktiskt. Här sätter kanske någon av er kaffet i vrångstrupenn – tror inte alla att det spelar någon roll? Nej, det är inte säkert. Men Rasulzadas studie visar att det gör det:

Klimatet i organisationen tillsammans med gruppklimatet och graden av förändringsorienterat ledarskap, arbetsresurser och arbetsbelastningar påverkar kreativitet och innovation. Kreativa organisationer gör medarbetarna mer entusiastiska, engagerade och positiva. Ett kreativt klimat minskar även stressrelaterade problem som sömnsvårigheter, oro och irritation.

Aha.

Rasulzda menar också att företag måste arbeta aktivt för att skapa en positiv atmosfär och ett klimat för utveckling. Som anställd ska man känna stöd från sina kollegor.

Den konservativa kreativitet, det vill säga att förbi vid det gamla, som Razulda talar om, är intressant:

Här finns en risk att ett företag tror sig vara kreativt men i själva verkat belönar traditionalism, med samma material och metoder. Det begränsar successivt en kreativ utveckling med nya sidospår.

– Rutiner och ingrodda sätt att arbeta leder till ökad risk för att den inneboende kreativiteten hos medarbetarna inte tillvaratas. Medarbetare som känner sig kreativa mår bättre blir bättre på att hantera problem och påfrestningar som kan uppstå, säger Farida Rasulzada.

Det här är en studie om företag. Jag tänker mig att vi kan leka med tanken att vi kan applicera det man fått fram här på skolan. Arbetsrummen, konferenserna – hur mycket kreativitet tillåts där? Hur bra tillåts medarbetarna att må? Hur bra är man på att lyfta varandra?

Och i klasserna, hur lyfter vi elevernas idéer? Hur lyfter vi dem som människor?

I Nossebro har man bestämt sig för att skapa den goda skolan. Där har man tagit krafttag. Efter att ha hamnat näst längst ner på listan över skolkommuner slog man näven i bordet och kavlade upp ärmarna. Bestämde att det var skolan som fick ta på sig ansvaret för misslyckanden. Inte bara lägga över det på eleverna.
Det intressanta där tycker jag är att man ville basera sitt arbetssätt på forskning. Inte tyckanden eller gamla rutiner som satt i väggarna och som inte fick ifrågasättas. Man läste rapport på rapport om att elever vill vara i klassen och inte tas därifrån – och så fick det bli. Nivågrupperingar togs bort. Det man istället gjorde var att man började ha stenkoll på varje elev. Vad den behövde. Och skolan rättade sig efter det. Man började också titta utanför skolans väggar och se till att lärarna fick mer insikt om hur barnen fungerar.

Man vågade prova att förändra.

Bra. Mycket bra. Vi behöver gå i någon annans skor för att förstå och kunna hjälpa. Vi behöver ta på oss ansvaret för att elevernas utbildning är relevant, kreativ och utvecklande. Vi är vuxna. Vi har möjlighet att förändra och att ge eleverna rätten att få förändra.

Frågan är, vågar vi själva vara kreativa och ge varandra utrymme att vara det?

Share