-Krig är inte bra.
Jag nickar uppmuntrande mot 4-åringen. Men vet hon vad krig är? Nu ska vi ha ett mor-dotter-samtal och jag frågar om hon kan berätta vad krig är.
-När man har kuddkrig kastar man kuddar på varandra.
-När man har kottekrig kastar man kottar på varandra.
Sedan funderar hon lite till.
-När man har motorsågskrig kastar man motorsågar på varandra.
It´s as simple as that.
Jag har gjort ett typsnitt.
Nu kanske ni tror att jag skriver detta lugnt och stilla. Helt fel. Jag hoppar upp och ner av glädje.
Skulle bara testa en av alla typsnittsaplikationer lite och valde FontStruct för att se vad det var för en sida. Det slutade med att jag hade gjort ett A som jag kallade för itmamman. Se här:
Ett typsnitt med mitt namn! Det känns bra.
Och svårt var det. Att få ihop alla bitar symetriskt krävde att höger och vänster hjärnhalva samarbetade. Eller vad de nu gjorde. Man kan i och för sig rita helt på frihand också, men det lämnar jag åt andra.
Nu blev mitt A inte så fruktansvärt vacket. Och B tar jag en annan dag.
Men du, prova själv!
Petter Bae Brandtzæg, doktorand vid Oslo universitet och stipendiat på forskningsinstitutet SINTEF, menar att regler som uppmanar till att vara anonym på nätet kan ge en falsk trygghet. Om man är anonym kan det vara lättare att kasta ur sig saker som man inte hade stått för om man skyltat med sitt namn. Om man alltid är anonym riskerar man också att missa den viktiga nätverkande biten som sociala medier ger.
— Nätregler som leder fel och skapar falsk trygghet är totalt meningslösa, understryker Petter Bae Brandtzæg. Istället bör reglerna peka på öppenhetens betydelse och att man, precis som i verkligheten, ska vara försiktig om man vistas i skumma kvarter. Genombrottet för sociala medier på Internet betyder inte att riskerna för den enskilde ökar, snarare tvärtom. Och det skapas dessutom bättre möjligheter än någonsin att knyta kontakter, samarbeta, påverka och förändra sin tillvaro!
Hittat på Kolla Källan genom http://twitter.com/stefan_palsson
Att man kan påverka sin vardag genom kontakter man knyter via nätet har jag sett många exempel på. Det kan handla om jobberbjudanden, uppdrag och annat. Att vara rädd för allt som stavas Internet hjälper oss inte att ta vara på möjligheterna.
Igår var jag nära att bli skjutjärnsreporter på en presskonferens. Eller nära och nära… det beror på hur man ser det.
IT-Christina (Hon den vackra till höger) och jag hade stämt möte med Seija Eriksson och Anette Holmqvist på Skolverket. Efter att ha anmält oss i receptionen fick vi vänta på att bli hämtade. Stor säkerhet och många låsta dörrar med koder. Det kändes som ett viktigt hus, vilket det ju är. En annan vilsen person vandrade fram och tillbaka och tittade hoppfullt på oss:
”Ska ni också på presskonferensen?”
Jag såg min chans att få vara med och veta något först av alla och skulle precis svara ja, när IT-Christina svarade nej. I övrigt gillar jag henne, men detta kan ta ett tag att förlåta. Fick sedan veta att presskonferensen handlade om fördelningen av pengar mellan förskola och grundskola och tja, jag hade kanske hoppats på mer rafflande saker.
Besöket blev ändå väldigt bra och vi fick en inblick i mycket, men jag kan inte gå in närmare på det nu. Det var inspirerande att få prata med Alma Taawo som ansvarar för Länkskafferiet och med Christina Szekely också. Vill ni bli uppdaterade om vad Skolverket gör när det gäller IT är det bra att följa Kolla Källan, IT för pedagoger och Länkskafferiet på Twitter. Snabba uppdateringar om det senaste finns där.
Efter två givande dagar fulla med pedagogiska diskussioner rullade jag sedan hemåt. Tänkte lite på svanen vi mötte.
Hur ska det gå för hennes ungar? Kommer de att få en lärare som inte skyller allt på trista hemförhållanden utan ser möjligheterna och lockar fram det bästa? Det kan man inte vara säker på. Men jag hoppas.
Finns det Svanen-märkta skolor?
Jag hälsar på i Anne-Marie Körlings klass. Och får skriva om det på hennes blogg (Läs gärna där)!
På tåget har jag fräschat upp minnet genom att i Vägen till skriftliga omdömen läsa om hur hon arbetar.
Det är bättre än jag hade kunnat föreställa mig.
Tack för att jag fick komma och kika in!
