Kalasdags

Funderingar

Nedräkningen har börjat. Om 6 timmar kommer de – tioåringarna. Dags för årets barnkalas alltså.
Tidigare år har detta inträffat på något av alla de barnkalas som har gått av stapeln i vårt hus:

  • En parvel drog fram en stol och höll på att ramla ut från ett takfönster. Jag lyckades få tag i ett ben.
  • Två försökte döda varandra med träsvärd. När inte det gick hittade de några boxhandskar och provade med dem. De lyckades nästan.
  • En krake satt tyst vid kalasbordet. Efter en stund kräktes han ut över hela duken.

Det är sådant man får räkna med. I ett försök att undvika ovanstående har vi tidigare försökt att sprida ut barnen. Gett dem uppdrag att lösa ute i skogen bredvid huset. I hällregn. Fy vad taskiga vi är! ”Medtag oömma kläder” visade sig uppfattas som ”Medtag sandaler och framför allt ingen jacka”. Pulkakalas med korvgrillning i trädgården trodde vi också skulle bli en hit. Det var det också. I fem minuter. Sedan ville det första barnet gå in.
I år blir det inga sådana försök. Det blir film projicerad på väggen. Barn med chips i mun och festis i handen. Jag tror de tycker att det är OK det också.

Fast nu snöar det! Om man skulle skicka ut dem i pulkabacken ändå.. Med sandalerna på.
Hur som helst, wish me luck!

Share

Påverka styrdokumenten

Annat

Nu ligger ett förut lite småhemligt dokument ute på Omvärldsbloggen. Det handlar om hur skolan ska se på digital kompetens. Dokumentet ligger bland annat till grund för arbetet att revidera skolans styrdokument när det gäller IT. Främst har man nog gymnasieskolan i åtanke, men det är intressant för grundskolan också. Kommentera gärna där. Skolverket efterlyser input!

Share

Test av Animasher

Animation

Det ni kommer att få se nu är ingen hit utan bara ett test av webbapplikationen Animasher. Ett ynka litet test som får ett abrupt slut. Ni kommer att se vad jag menar…

I Animasher kan man animera färdiga eller egna objekt, lägga på text och musik och fixa en del med olika finesser. Jag trixade med suddeffekt och höll på att svära några gånger innan jag bestämde mig för att inte slänga datorn i väggen. Egentligen skulle jag vilja säga att jag gjorde animationen i en handvändning, eftersom resultatet blev så klent, men det gör jag inte. Man kan inte ljuga en vanlig torsdag.
Jag testar istället vidare en annan dag, för jag tror att det finns potential i programmet.
Bad hairday by ITmamman

Make your own


Share

Voicly – kan det vara något?

Opinion, Publicera

För ett tag sedan samlades ett gäng på Hasseludden för att starta olika webbtjänster på bara 24 timmar. De rapporterade live och fick ganska mycket publicitet. En av alla webbtjänster som såg dagens ljus var Voicly, en slags mikroblogg i ljudform. Man spelar in sitt mini-inlägg i mobilen och sedan kan folk ringa upp ett nummer och lyssna.

Det låter crazy.

Men vem är jag att döma? Jag kanske ska prova bara för att se hur det är. För att fatta lite mer.
När jag var ny inom IT-världen tog jag mig in i chattrummen på Lunarstorm och allt vad som fanns då. Jag stod bredvid och kände mig lite utanför – jag pratade inte samma språk som kidsen. När Facebook kom och Bloggy gjorde entré i min värld hoppade jag på och började ana vad en community är till för. Att få tillhöra ett nätverk gjort för vuxna och folk i övre tonåren gjorde att jag hamnade lite mer rätt. Där kan jag nu slänga ur mig trivialiteter som att jag städar och få till svar att någon där ute också gör det i samma stund. Trivialt, men vardagligt. Jag ser inte mina cybervänner, men de finns ändå. De är verkliga.

Jag tänker på när mormor levde. Hon och jag ringde ett kort samtal till varandra nästan varje dag. Vi pratade om triviala småsaker och kände en närhet, även om vi inte sågs så ofta. Hon fanns på andra sidan tråden och hon var verklig. Måste man alltid se sina vänner?

Mikrobloggandet och facebookskrivandet kan man fnysa åt. Det är ganska lätt. De som jobbar på distans och inte har någon att småprata med fnyser inte åt det. Inte heller de som skaffar sig ett nätverk och kanske till och med skaffar sig ett jobb genom det. Denna konversation såg jag på Bloggy idag (Namnen är inte hemliga, men jag strök över dem ändå – fråga mig inte riktigt varför…):

Någon hade fått ett jobb genom en kontakt på Bloggy, såg ni det? 🙂 Han fick också råd om hur man bäst söker bostad i Stockholm.

På något sätt kan man ana att nätverkandet kommer att ha större betydelse i framtiden. Just därför behöver man ta vara på det eleverna upplever där på fritiden. Och de som inte upplever det kan behöva lotsas in i det för att lära sig att göra sin röst hörd i det offentliga. För snacket om att man städar leder ofta vidare till något annat.

Varför skriver jag det här? För att det är sådant jag går och funderar på. För att jag är lite trött på fnysandet. För att jag funderar på om jag ska prova Voicly eller inte. Jag kanske hoppar över det den här gången, precis som jag hoppar över att läsa Kalle Anka Pocket. Det lämnar jag åt 10-åringen. Han gillar det. Jag tittar på men fnyser inte. Jag låter honom läsa och ägnar mig åt annat. Det kan man också göra.

Så jag får se hur jag gör. Är det någon där ute som vill prova Voicly och sedan rapportera hur det är, så är jag intresserad av att få veta hur det går.

Åter igen, tipstack till The real Mymlan för att du visade mig Voicly. Du är en guldgruva.

Share

Mikrobloggar och Facebook

Annat, Publicera

Mikrobloggar börjar bli ett begrepp – men vad är det egentligen? The real Mymlan reder ut det alldeles ypperligt, därför skickar jag alla vetgiriga till hennes blogg. Hon förklarar också skillnaden mellan mikrobloggarna Jaiku, Twitter och Bloggy.
För er som inte vill ha den fulla utläggningen som ni hittar där, kan jag berätta att det hela handlar om att blogga kort, ungefär som när man skriver en statusuppdatering på Facebook. Och jag älskar dessa stausuppdateringar – det är liksom det som är hjärtat i allt: Pelle äter soppa, Annika Lantz (Jo, hon finns på Bloggy) rapporterar direkt från P3 Guld, Anna har magknip – stort och smått blandas.

Men nu lite mer om Bloggy. Det är en ganska nystartad mikrobloggstjänst som har sikte på att bli störst i Sverige.
Man kan lägga in rss-flöde från sin mikroblogg i sin vanliga blogg, så som jag har gjort i widgeten här bredvid. På samma sätt kan man göra inställningar så att blogginlägget här hamnar med klickbar länk i Bloggy.
Eftersom man bara skriver korta inlägg, typ statusuppdateringar, i sin mikroblogg, kan man vilja få in dem i sin Facebookstatus. Bekvämt och bra. Det är ganska smidigt att mikroblogga med sms från mobilen till, i mitt fall, Bloggy och så rasslar det till och hamnar även i min Facebookstatus. Telefonnumret hittar man under Inställningar/ Mobilt i Bloggy.

Så här går det till om jag vill ha inlägget från Bloggy in i Facebook:

  • Först måste jag starta ett konto även på Twitter.
  • I inställningarna i Bloggy skriver jag in det användarnamn och lösenord jag har på Twitter, så rasslar inlägget in dit.

  • På Facebook hämtar jag applikationen Twitter, som tillåter Facebook att hämta information från just Twitter.

Det var det hela tror jag. Kan det vara något för dig?

Share