Glömde varna för plank

Jag varnade visst inte tillräckligt. Och inte rätt barn. Tänkte att mellanbarnet som har pappa med sig i backen skulle slippa förmaningar. Så jag satsade alla varningar på äldste sonen som ska åka med kompisen.
Det var fel.
Efter två åk fick mellanbarnet åka skoter ner för backen med blödande ansikte. Ett plank hade kommit i vägen.
Nu gick det efter omständigheterna bra, men för säkerhets skull har jag tillverkat en skylt. Undrar om jag har täckt in att varna för alla farligheter nu. Jag menar, hur många finns det?

Och nej, skylten platsar inte på Konstfack, men ibland är det innehållet som är det viktigaste. 😉

Share

Gör ditt eget frågespel

Jag provade att göra ett eget frågespel på ClassTools.net.
Det gick så där.
Dels kom jag inte på några höjdarfrågor. Dels hade jag svårt att fatta hur jag skulle skjuta ner de rätta svaren (Ammunitionen riktas rätt med uppåt och nedåtpilarna – sånt fattar alla barn utom jag..).
Att göra ett eget spel av det man kan, kan ju vara ett sätt att visa vad man kan. Varför måste alltid läraren ställa frågorna? Sen kan man ju diskutera ja- och nej-frågor, men det gör vi en annan gång.

Varsågoda: Här är olika varianter av ett spel om Melodifestivalen ikväll (och om en lärarvän). Välj en spelvariant och prova! (Väljer man att bädda in koden med mindre storlek på spelet, syns spelet här på sidan, men då kan man knappt läsa frågorna. Därför får ni klicka på en länken ”Click here..” nedan istället.)

Click here for full screen version

Share

Alla dessa faror

Familjen far iväg åt alla håll. Mannen och ena sonen har kommit fram till Falun där de ska åka skidor. Den andre sonen är skjutsad till kompisen och ska åka med honom och hans familj till Idre imorgon bitti. Det är bara 4-åringen och jag som håller ställningarna här hemma. Konstigt och tomt.
Men jag försöker att se det positivt. När 4-åringen har lagt sig kan jag ha hela soffan för mig själv.
Ovanligt.
Konstigt.
Men jag ska klara det.

När jag skjutsade äldste sonen till hans kompis förmanade jag honom som jag alltid gör när han ska iväg en längre sväng från hemmets trygga vrå. Det blev det gamla vanliga om

  • att ta det lugnt i backen.

  • att inte kasta sig handlöst utför när man inte vet var det hela ska sluta.

Men det blev inte bara förbud, utan även påbud. Man vill ju uppmuntra när det går.

Fast snart är man där igen och förmanar.

Vad skönt när de är hemma igen.

Share

Grattis Moderskeppet!

Grattis Moderskeppet till Stora Bloggpriset i kategorin Prylar och teknik! Och alla ni andra som håller på och vinner just nu! De sänder direkt och jag har inte sett alla som har vunnit eftersom jag ramlade in lite sent, så jag kanske har missat att gratta någon. Tyvärr vann inte Mymlan i kategorin Vardag, men det är sånt som händer.

Mattias Karlsson på Moderskeppet bloggar (liksom lilla jag! :0 ) på Stjärnkikarna och det känns stort! En jobbarkompis liksom. Fast det vet han nog inte om. Alla känner apan men ingen känner.. Ja, ni vet.
Med risk för att bli tjatig, tänkte jag skicka in er på Stjärnkikarna (idag igen) för att läsa Mattias inlägg om praoeleven som de har på Moderskeppet. Det kallar jag en praouppgift som heter duga!

Share

Japanska mobilnoveller

Nyss läste jag något jätteintressant – något som var nytt för mig, nämligen hur man i Japan publicerar noveller skrivna för mobilen. Det var Sofia Svantesson, VD på Ocean Observations, som berättade om detta i en film på Stjärnkikarna i ett inlägg som Richard Gatarski har skrivit. Ta er tid att kika in där. Hon berättade att dessa noveller är skrivna på ett speciellt sätt och att varje kapitel innehåller cirka 70 ord, för då hinner man läsa ett kapitel på väg från en tunnelbanestation till en annan. Språket är enklare än i vanliga noveller och texterna möts av kritik från en del håll. Men folk och framför allt ungdomar, fortsätter att läsa mobilnovellerna. ”Ge oss något annat då, om det är så dåligt!” säger de.

Man kan tycka vad man vill om den utveckling som sker lavinartat på webben. Men vi lärare måste ha koll. Språket utvecklas och tar sig nya uttryck. Jag menar inte att vi ska överge det vi lär våra elever idag. Jag menar att vi måste lära dem olika saker, lyfta blicken och spana vartåt det barkar. Vad behöver eleverna kunna för att språkligt kunna uttrycka sig idag, imorgon och om fem år? Jag har tidigare skrivit om det och tar upp det igen för det är viktigt.

Jag är intresserad av mycket. Av hur växter funkar, varför småkrypen gör som de gör och varför flyttfåglarna kommer tillbaka varje år. (Till höger ges lite plats åt ett stycke natur som jag beundrade idag.) När jag hade klass funderade vi och tog reda på sådant tillsammans. Det var självklart. Vi räknade och skrev och gjorde allt vad vi skulle göra. Men det var inte förrän de sista åren som vi började undersöka vad vi kunde ha datorn till. Jag hade kunnat strunta i den biten om jag hade velat. Men jag ville inte. Det är därför jag har den här bloggen: För att visa att det är viktigt och inte så svårt att använda sig av IT i undervisningen. Bloggen hade kunnat handla om fotosyntesen, men jag tror att varje elev får med sig den biten i skolan iallafall. Men får de med sig hur man använder webben? Jag är rädd att det inte är så, och därför skrotar jag inte bloggen än på ett tag, utan fortsätter att spana, göra magplask och upptäckter i IT-världen. Men jag gör det med kärlek. 🙂

Share

Det är över

De har gått hem nu. Alla 10-åringar lämnade kalaset med alla ben i behåll.
Ett tag såg det riskabelt ut.
Efter att paketen hade slitits upp for de ner i källaren, stängde in sig i ett rum, släckte lamporna och lekte ”Vi attackerar varandra med de stora löstagbara armstöden som hör till soffan och med den hårdpumpade fotbollen.” Det verkade vara en kul lek…
Så drog vi fram vårt trumfkort – det som skulle rädda kalaset: Filmen Kung Fu Panda.
Mannen och jag tittade på barnen som skrattade och var uppslukade av filmen och gratulerade oss själva med självbelåtna miner till ett lyckat val.
Ända tills filmen var slut och alla grabbar började leka.
Kung Fu Panda.
Alla ville vara den stora pandan som bufsade bort allt som kom i dess väg med den stora tjocka magen.
Det gick rätt vilt till här ett tag.
Men nu är det lugnt. Bara det beskedliga Körslaget på tv. Lugn och ro.
Åtminstone en stund till innan det är dags att hämta äldste sonen på disco.
Hoppas han har dét bra…
Kung Fu Panda inom hemmets väggar kanske inte är så farligt ändå. Om man tänker efter.
Jag åker nog dit lite tidigare och sätter mig och spanar.
Säg det inte till någon bara.
Man vill ju inte vara en hönsmamma.

Share