Jag surfar runt och letar forskning och rapporter om vad man kan vinna på att låta eleverna få varsin dator. För det är mycket. Det finns en hel del och det kan jag återkomma till en annan dag, men det jag också snubblar över och som gör mig glad är en ganska gammal artikel. Den finns på Svenskt Näringslivs webbplats och är daterad 2005. Fredrik Svensson, då rektor på Broängskolan, sa något kontroversiellt som jag håller med honom om.

”Han avfärdar uppfattningen att skolans problem kan lösas med fler lärare.

– Det innebär bara att man fortsätter att göra fel men dubbelt så mycket, säger Fredrik Jeppesen. Det är som att tro att en oaptitlig chokladbit blir godare om fler tillverkar den.

Det som krävs är målstyrd verksamhet. En ordning där man inte bestämmer sig för vad som ska göras utifrån hur mycket pengar som finns, utan där man sätter målen först och sedan utformar verksamheten i syfte att nå dem.

– Arbetsordningen ska vara mål-metod-resurs, inte den omvända, som är vanligast, säger Fredrik Jeppesen.”

För precis så är det. Många är rädda för ökade kostnader när man inför varsin dator. Kanske kan man inte nyanställa lärare. Men tror man att undervisningen automatiskt blir bättre med fler lärare? Det låter så bra med få elever per lärare, men är det alltid så? När eleverna arbetar med uppgifter de känner sig motiverade av, när tid inte försvinner för att man ska leta efter en fungerande dator, när man kan skriva och arbeta och ansvara för det man gör på sin egen dator – då kanske mycket av strulet uteblir. Rapporter visar på det.

Och är det inte det vi vill?