Hur pratar du, människa?! Pratar du alls?

If I were a boy… sjunger Beyonce.

Som lärare i bland annat engelska gör det lite ont i mig. Det heter ju I was. Ju. (Uppdaterat: Smurfen och Carolina påminner om konditionalis. Så visst kan Beyonce sjunga så. Ju. Tack för språkhjälpen! =) )
Idag nynnade jag med i låten The way I are som skvalades ut på radion. Fel igen! Det heter ju The way I am.
Men det är människor som pratar engelska varje dag som sjunger. Det kan ju det här. De pratar så.

Jag kommer ihåg när kompisen och jag var på språkresa i England. Mamman i familjen sa något och vi rättade henne: ”You said he play, but you should have said he plays”. Mamman surnade till, kanske inte helt på allvar, men hon sa till oss att vi skulle watch our tounges. Hon pratade som hon gjorde. Så var det med det.

Och då tänker jag på om alla grammatikövningar i skolan alltid gör oss till duktiga språkanvändare. Grammatik är nödvändigt. Man behöver förstå ett språks uppbyggnad. Men kan vi borra ner oss i grammatiken så till den milda grad att vi glömmer bort att använda språket i naturliga sammanhang? Och vad är ett naturligt sammanhang?

Ett ställe där ungdomar använder engelska är på nätet. Det är naturligt. Där måste de uttrycka sig. Kan vi spinna vidare på detta i skolan? En fundering idag efter att ha sett I love språk i Svt 2 där Anne-Marie Körling och Lisa Källemark-Haya pratade om språklektioner. Båda hade massor av bra saker att säga. Lisa som jobbar som språklärare på gymnasiet pratade bland annat om just hur viktigt det är att våga prata och inte fastna i att det måste vara rätt och perfekt. Tänk om jag hade fattat det under min skoltid, då kanske jag hade kunnat prata tyska idag. Efter sex års studier. Det hade varit bra.

Släpp språket loss, det är vår! Så tänker jag idag.

Share

9 reaktioner på ”Hur pratar du, människa?! Pratar du alls?

  1. Visst är det så. Tycker jag. Det är viktigare att våga prata/skriva och att försöka förmedla sina tankar på ett annat språk än att få det helt perfekt när man försöker detsamma :) Jag hoppas att det är vad mina elever också känner nu när de brevväxlar med jämnåriga i Italien. Tack vare dig. Hade du inte skrivit om eTwinning hade jag nog aldrig kommit på tanken. Eller, det hade i alla fall tagit längre tid ;) Ha ett skönt avslut på påsken!

  2. Från en engelsklärare till en annan… I were är en konditionalisform, och därför helt korrekt…

    Tack för en rolig och inspirerande blogg.

  3. Vi ska inte borra ner oss i grammatiken, vi ska få eleverna att inse att det är deras kommunikativa förmåga som är den viktiga. Att kunna våga och vilja är viktigare än om det ska vara am, are eller is. Sedan bör vi diskutera grammatiken i ett, för eleverna naturligt sammanhang, – deras skrivna elevtexter, läst litteratur etc… tänker jag iaf :)

  4. Tack Smurfen och Carolina, ni har rätt! Så är det. Tack för att ni hjälpte mig vidare i språket. För visst finns konditionalis! :-)

  5. -Yes, I is, svarade den amerikansek pojken på en fråga jag ställde. Det var under ett besök i landet för ett antal år sedan. jag kände mig jättedum – vad skulle jag säga- för så SÄGER man ju inte.
    Funderade på det efteråt och det visade sig att jag lärde mig en hel del den gången – det är viktigare att våga göra sig förstådd än att göra det på ett grammatiskt rätt sätt! Genom att tänka så, så vågar ju alla elever prata !

  6. Hej Anna-Lena! Tack för din kommentar. Jag ler och uppskattar det du skriver.

    Jag vill förtydliga att jag gillar grammatik. Det är nödvändigt. Men jag tror man kan få in grammatiken på olika sätt, mer eller mindre bra. Och jag tror att man ska tillåtas att våga göra fel. Så tror jag.

Kommentarer inaktiverade.