Svenskläraren sätter fingret på

Jag slår upp det nya numret av Svenskläraren och hittar en artikel som jag skrev för över ett halvår sedan. Orden verkar obekanta, men på något vis känner jag igen dem. Och jag håller med mig själv om vad jag skrev en gång i tiden, vilket känns skönt. Rubriken är ”Twittrande lärare behövs”.

Jag anser nämligen att lärare behöver undersöka de kanaler som finns för påverkan och kommunikation om vi ska kunna följa läroplanen när det gäller:

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet.  (Lp094, Lpf94)

Om vägarna för att påverka i samhället ändras, måste vi ta del av förändringen. Vare sig vi gillar det eller inte. Vi är inte en bunt frilansare, utan har ett tydligt uppdrag.

Jag läser vidare i Svenskläraren, denna guldgruva, om forskning kring individualiseringen i skolan. Detta att elever får ”forska” enskilt eller att de får välja uppgifter i olika ordning efter en lista och att de därigenom tror att de får individanpassade uppgifter. Att samtalet i klassrummen har minskat och ordförrådet hos eleverna har blivit lidande. Monika Vinterek skriver om olika studier som visar detta (Jag hoppas hennes artikel blir sökbar i tidningens arkiv).

Jag tänker vidare kring vad vi kan göra för att låta eleverna utvecklas i sitt lärande. Vad kan vi lära oss av det som har gått fel? Inte är det att sätta sig med armarna i kors och sucka och säga att ”det går inte”. Läraren är utbildad för att se möjligheter. Vi är problemlösare. Det är vårt jobb.

Det jag har sett hos elever som får producera, förklara, samspråka kring uppgifter är att det pågår en process i dem som gör att de gör lärandet till sitt eget. Något de kan använda i andra sammanhang och inte bara för stunden. På riktigt-uppgifter ger engagemang.

Det kan vara jobbigt.

Fylla-i-uppgifter kan upplevas som avkopplande, och något som elever ibland själva väljer, men vad ger de för lärande? I längden?

I och med att fler och fler elever får tillgång till varsin dator, kan eleverna arbeta i gemensamma dokument, i wikis och på andra ytor. De kan diskutera i grupp där de ser varandra och på nätet. Läraren kan lättare följa arbetets gång och diskutera både där och öga mot öga med eleverna. Dessa kan även få respons från andra, utanför skolan, och ta intryck från andra.

Vi har alla möjligheter att öppna upp får lärande. All möjlighet att se potentialen i kommunikationen mellan människor. Vill vi ta tillfället att göra något bra av det?

Share

9 reaktioner på ”Svenskläraren sätter fingret på

  1. Alltid lika skönt att gå se nytänkande. 🙂 Har otroligt mycket mot hur dagens skolundervisning bedrivs men det är sånt här som visar på ljus i tunneln.

    Finns det möjlighet att ta del av orginalartikeln någonstans?

  2. Hej Tobias! Menar du artikeln om twittrande lärare eller artikeln med Monika Vinterek? Den om twitter har jag nog någonstans i molnet eller i datorn. Kanske kan leta upp och lägga på en sida på bloggen. Annars tror jag båda artiklarna blir sökbara på Svensklärarens sajt framigenom.

  3. Jag tycker du har helt rätt i att det är vår skyldighet att följa med i utvecklingen. Vi lärare borde vara i framkant när det gäller att känna till/använda sig av kunskap om hur information förs vidare. Självklart förstår jag att ungdomar alltid kommer ligga steget före men vi får inte vara så långt efter som vi oftast är. Om man ser lärare som en grupp.

    När det häller hur vi ser på lärandet och elevaktivitet så fick jag väldigt stor inspiration av boken ”Det flerstämmiga klassrummet”. Det är väl lite så du menar?

    Förresten, jag har precis hittat tillbaka till din blogg och nu länkar jag till dig så jag hittar tillbaka. Hoppas det är ok!

  4. Hej Kristina!

    Finns det någon e-postadress jag kan nå dig på? Jag hittar ingen på din blogg.

    Vänliga hälsningar

    Ulf Jämterud

  5. Anna, vad roligt att hitta dig! Har lagt dig i min länklista också och hoppas du tycker det är OK. Jag har inget emot det.
    Elevaktivitet, ja! Mer sånt. Tror på görandet.

    Ulf, vill inte gärna lägga ut epost-adressen här för spam och annat trist. Men du hittade mig ändå. Bra detektivarbete där! Gillar dina texter!

  6. Hej IT – mamman,

    Jag kan inte tacka dig nog för hjälpen med min ”kraschade” blogg.

    STORA varma kramar!

    Malin

  7. Stor kram tillbaka! Så glad att kunna hjälpa dig. Alla lycka med din fantastiska blogg!

Kommentarer inaktiverade.