Jag vill berätta något.
En kille spelar onlinespel. Han åker på träningar, träffar kompisar och gör många saker som hans föräldrar tycker är fint. Men så spelar han det där spelet på datorn. Ibland får han begränsningar, ibland är han inne i ett flow och får spela längre pass. Hans föräldrar börjar ana att han får ut en hel del av spelet. De börjar prata med honom om det. Helt enkelt fråga och visa sig intresserade. Inte bara intresserat prata om senaste fotbollsmatchen utan även om annat.
Jag har fått förmånen att prata med honom och han berättar för mig. När han märker att jag verkligen vill veta, lära mig, då berättar han mer och mer.
Han visar mig en text han skrivit till en tävling som varit i spelet. Skumma gärna igenom:
”Sire, your evil brother Zamorak has an advantage over us,
you must do something! Or we can’t win this war”, Zilyana said.
”I know, Zyliana. I’ve feared this for a long time now. But I’ve got a plan that can save Gielinor from the Lord of Chaos”, Saradomin answered. He and commander Zilyana was sitting in a tent in the camp near Avarrocka.
”And what would that be?” the commander asked.
”If you take your army out to war, I’ll stay here and build a temple by the river Salve and a bridge over the river. Then, I’ll bless the river. Only people with a good heart could cross it.”
”That seems to be a good idea. I’ll go distract the evil forces for you.”
”Good.”
A day later Zilyana showed up at the semi-finished temple.
”Sire, we’re just a few survivors. We couldn’t make it. I’m so sorry”, she said to Saradomin.
”I can get the time that’s needed. Just makes sure the temple gets finished for me, ok?” Saradomin said.
”I’ll try my best”, Zyliana answered.
”Phileas! Come over here!” Saradomin called to a young priest. ”I’ll not be around when the temple is finnished. You’ll need to bless the river”, Saradomin said when Phileas was close enough. Phileas nodded. ”I’ll be off”, Saradomin said to Zilyana. Zilyana nodded too.
Saradomin rode his unicorn. From a distance he heard the screams of the last survivors. They were tortured. Saradomin shivered. He didn’t like this but he had no choice. He began to trot slowly towards Zamorak’s camp.
Han har skrivit det själv med hjälp av tyda.se och ett chatsamtal som han startade när han kom hem från skolan och pappan var på jobbet. Pappan uppskattade att få ge respons på det här sättet och tog en skärmdump på det hela. Som ett minne.
Killen går i fjärde klass.
Om du tittar på ord och grammatik, skulle du ha gissat det?
Barn med sådant här kunnande går i våra skolor.
Har vi koll på vad de kan?
Vad har det med vår undervisning att göra?
Är det ett problem eller en möjlighet?
Killen visade mig även ett papper på uträkningar han brukar göra när han spelar. Han vill veta hur lång tid olika saker kommer att ta, hur mycket han ska jobba i spelet för att kunna tjäna in poäng för att kunna köpa olika saker, hur han ska veta hur mycket han tjäna o.s.v.
Förutom detta, chattar han med online-kompisar, arrangerar kalas och saker som de gör ihop. I spelet. En gång hade han fått gå fram till en som försökte fråga en grej på svenska när den andre bara kunde engelska och översätta åt dem. ”Äh, de behövde hjälp och jag var ju där.”
På YouTube hittar man otaliga instruktionsfilmer om olika genvägar och tips kring spel. Barn och ungdomar lägger ut detta för att de vill berätta något och för att de vill ha tittare till sina klipp.
Kan vi fånga den drivkraften i skolan?
Få barnen att berätta i text, bild och olika multimediala sammanhang?
Kan de få jobba på sin nivå?
Kan vi öppna upp och ta bort taket för lärandet?
Det är spännande att börja prata med dem, att fråga, att vara intresserad. Därav mitt förra inlägg.
Killen har gett mig tillstånd att använda hans texter. Länka gärna hit, men ta inte utan att fråga. Kanske hittar du någon i din närhet som kan ge dig liknande saker.
Bilden på huset: House without a roof av Leen van Yperen
Creative Commons: BY, NC, SA
Bra text. Stod själv utanför denna del av barnens värld för en del år sedan men det löste jag på exakt samma sätt. Jag intresserade mig för vad barnen gör vid datorn/spelen.
Vad som återstår vad det gäller kontroll och trist förmyndarskap är tidsbegränsningar när de spelar för mycket (gäller de yngre och under lovtider), det är svårt att avsluta något man är helt inne i och då kan det vara bra att någon gör en uppmärksam på det.
Som förälder är det skönt att slippa undra och avdramatisera något som i grunden är kreativt, språklärande och bra för att lära sig gruppsamverkan. Med kunskap om vad de gör på internet/onlinespelen kan man också lätt peka ut det som man som förälder kanske är mindre förtjust i och förklara sin åsikt för barnen.
Jag har idag fyra ”barn” mellan nio och 22 år och det förekommer ingen som helst kontroll av vad de kommer åt eller inte på internet. Vissa typer av spel är bannlysta (typ GTA) då de i mina ögon inte tillför något annat än destruktivt beteende och ett förskönande av våld. Spridningen på åldrar gör också livet enklare för mig som förälder eftersom de hjälper (och indirekt kollar upp) varandra vid datorerna.
Nu gäller det bara att få till en mjukvaruidé som kan föra över de dynamiska och goda effekterna till skolan. Det borde inte var omöjligt men vägen är lång då min yngsta inte ens har tillgång till dator i klassrummet år 2010.
Spel i pedagogiska syften, mitt favoritämne. Glad you got me started 🙂
Till att börja med vill jag säga att det är bra att det lyfts fram att spel mycket väl kan hänga ihop med en lärande process. Tyvärr ses de alltför ofta som något som skulle motverka inlärning, vilket i så fall bottna i den förståeliga, men ängsliga och oriktiga, uppfattningen att tiden är bortkastad, därför att barnen under tiden skulle kunna lära sig ”något annat”. Tyvärr leder väl själva ordet ”spel” till tanken att det står i motsats till ”allvar” eller ”på riktigt”.
För det andra skulle jag vilja kommentera på vad som är ”lärande” i den process som beskrivs. Som jag ser det är det inte spelet i sig som lär spelaren engelska eller matematik. Spelet är däremot det som ger motivation för barnet att lära sig uttrycka sig i skrift på engelska, eller multiplikation/division. Den lärandeprocessen syns tydligt i chatskärmdumpen (man kan se hur reflekterande inlärning sker när det gäller stilistisk användning av pronomen: ’in his tent in his camp’ omprövas etc). Det är denna chatinteraktion som är det verkliga ”online-lärandet”!
Spelet som sådant talar inte om för spelaren att man bör fördjupa sig i tillämpad engelsk grammatik eller de fyra räknesätten för att lyckas bättre. Man kan mycket väl spela i åratal (och tycka det är kul!), utan att lära sig dessa färdigheter.
Ett problem för att använda spel i lärande är givetvis att IT-infrastrukturen i Sveriges skolor är under all kritik. Men ett annat problem, mer relevant i det här sammanhanget, är att dagens ”pedagogiska spel” bara skenbart lär ut kunskaper. Alla som spelat Krakel Spektakel, Nils Karlsson Pyssling eller något annat ”Lek&lär-spel” vet att dessa är bra på att lära ut hur man ska få en virtuell Nils Karlsson Pyssling att hoppa över skivnålen på en grammofontallrik, men inte så mycket mer. (Däremot kan man ju genom spelen stifta en givande bekantskap med barnboksgestalter).
Pedagogiska spel behöver alltså ändra utformning så att de möjliggör levande interaktion mellan lärare och elev (av den typ som sker mellan sonen och pappan i exemplet). Att bara installera dem på en dator i klassrummet (om sådan finns…) leder inte i sig till lärande, man gör den pedagogiska spelutveckligen en björntjänst om man förväntar sig detta.
(Avslutningsvis, jag kan inte låta bli: GTA IV innehåller för mig en intelligent, låt vara våldsamt, berättad historia om hur jakten på pengar kan ta fram otäcka sidor hos individen och den konflikt som uppstår när samhället samtidigt framställer rikedom och framgång som dygder. Lyssna på de skarpt satiriska radioreklaminslagen i spelet – de ger underlag för många intressanta samtal).
Tack för ordet – ursäkta att jag brer ut mig 🙂
Heja deja! att du skriver detta. För många av oss som arbetar i skolan har ingen aaaaaning om att vi har elever med dessa kunskaper och intressen och inte utnyttjar vi det i vår undervisning heller. Lystring säger jag till alla oss lärare och vuxna i skolan! vi måste veta vilka barn vi varje dag ser och träffar i våra klassrum – det i sin tur påverkar den undervisning vi har i uppdrag att bedriva.
Tack för intressanta kommentarer!
Mikael, just att vara insatt gör att man sedan lättare kan föra ett samtal om vad de faktiskt gör. Precis som du säger.
Sedan vet jag inte om det behövs mjukvara för att direkt införa spelen i skolan. Det jag mest vill åt är att vi uppmärksammar hur eleverna gör när de lär sig. Allt det där som spelen för med sig i form av kommunikation, lösning av problem, samarbete, att sätta ord på sitt kunnande i text, bild och film m.m.
Engagemanget. Att det de gör är på riktigt. Skriva en text till en tävling är viktigt. Skriva texter som andra ska kunna läsa på nätet kan vara lika mycket på riktigt. Skolan borde utnyttja det mer.
Björn, du tar upp en viktig sak med de lärspel som ska lära barnen saker och ting. Utan interaktion och kommunikation blir de ganska lama. Respons som ”Du har gjort rätt” eller ”Du har gjort fel” uppmuntrar inte elever att vara kreativa och våga prova sig fram.
Sedan finns det spel som har mycket i form av samspel med andra, t.ex http://www.twinity.com/en (på engelska) och http://www.twinity.com/de (på tyska) där man skaffar lägenhet i London, Berlin eller Singapore och interagerar med andra i en second life-värld. Det skulle man som lärare kunna utnyttja i språkundervisningen. Olika uppdrag och dialog om vad man gör.
Du Björn, det gör inget att du brer ut dig – jag uppskattar att du tog dig tid att skriva kloka tankar!
Öpedagogen, jag vet att du är en lärare som vill ha koll och som utnyttjar det du vet om barns lärande i din undervisning. Du är min inspirationskälla i mycket!
🙂 Roligt 🙂
Själv lärde jag mig engelska genom spel som SimCity, precis som den coola fjärdeklassaren i ditt exempel. När jag skrev om residential areas i femte klass så blev nog lärarinnan lite förvånad.
Något jag har funderat på är hur alla drivande moment i spel som Farmville kan användas i edutainment – interaktion, levels och en mängd moment som gör att användaren kommer tillbaka, av fri vilja, gång efter annan för att göra något som isolerat (klicka på en växt för att skörda) verkligen inte är fängslande. Det centrala temat i spelen behöver inte ses som överdrivet intressant hos eleven, bara paketeringen runt omkring är riktig.
Om några år har vi säkert kommit dit, att alla moment som innehåller repetition och överinlärning blir en del av ett större sammanhang som gör repetitionen meningsfull.
i played the original SimCity in the 90’s and until now i still play the latest version of SimCity*,,
Artig!
I fjor høst hadde jeg en oppgave for lærere på et kurs på Høgskolen i Oslo. I oppgaven skulle de spille akkurat dette spillet, altså Runescape, analysere det og reflekter litt over hva man kunne brukt det til i undervisningssammenheng. Se bloggpost HER.
Uppskattar att höra era funderingar. Tror absolut att spel har en plats i skolan och att man kan vinna mycket på att fånga den drivkraft som spelen ger. Inte sätta eleverna där och sedan själv gå och dricka kaffe, utan göra det i ett sammanhang.
Tack Nina, för länken! Jag har läst, även om norskan inte alltid är lätt att förstå. 🙂 Att vuxna får prova är helt klart jättebra. Själv har jag också provat, men inte kommit så långt. Behöver prata med en som är riktigt inne i spelet för att förstå. Såg i kommentarerna från de vuxna spelarna att några tagit hjälp av barn. Helbra!