Ettor lär av författare, av andra elever och skriver boken Jamals äventyr

Nu är den klar. Boken. Elevernas alltså.

De är sju år, de går i ettan och har skrivit en egen bok. Inte genom att få en dunk i ryggen och kommentarer som: ”Vad långt du har skrivit – bra.” utan på ett annat sätt. Istället har vi försökt arbeta som kanske en del författare jobbar. Man kan lära sig sådant när man är sju år.

Det började med att eleverna intervjuade Sören Olsson (som skrivit Sune-böckerna tillsammans med Anders Jakobsson), Martin Widmark och Helena Willis (författaren och illustratören till LasseMaja-böckerna), Gunilla Bergström (Alfons Åbergs skapare) och Annelie Drewsen (författare till Adam-böckerna) om hur man gör när man skriver en bok. De träffade inte dessa öga mot öga, men spelade in sina frågor på vår pekplatta och så tog jag med mig den och spelade upp deras frågor för nämna personer på Bokmässan förra året. Alla svarade och lät sig spelas in. Av detta gjorde eleverna ett TV-reportage. På webben alltså.

I inslaget bad eleverna andra om ytterligare hjälp för att kunna göra en bok. Vi visste att den skulle handla om vår dromedar (Ja, vi har en sådan i klassen och han har fått namnge den webbplats som vi har i Webbstjärnan; Jamlas kompisar.) Vad ville man läsa om i boken? Snart kom det in förslag. Både får vuxna och barn. Klassen arbetade i par och valde bland förslagen. Sedan började de skriva.

Under arbetets gång, stannade de då och då upp för att läsa igenom, läsa upp för klasskompisar och för att ta emot frågor och uppmuntran. Från de andra eleverna. Att tidigt öva att en text kan utvecklas tror jag är viktigt. En kort text kan vara bra, en lång text med, men ingen text bemöts med att den är bra bara för att den är lång. Går den kanske till och med att korta ner för att bli ännu mer kärnfull? Och vilka frågor skulle man kunna ställa till de andra i klassen när man får höra vad de har skrivit? (Sådant måste övas, det är ingen mystisk inneboende frågarförmåga som antingen finns eller inte finns.) Och sedan: Hur kändes det att få frågor om texten? Tyckte ni att texten blev bättre efter ändringen?

Under arbetet pratade vi om hur de olika kapitlen skulle knuytas ihop. Om Jamal hade fått ihop det med en annan dromedar i ett kapitel, så måste denne kanske finnas med i några kapitel längre fram. Hur skulle deras vänskap utvecklas? Vid ytterligare genomläsning ändrade vi ännu lite mer och försökte knyta ihop boken tillsammans.

När en bok skrivs brukar det finnas med en textredaktör på något vis. Jag fick ta en rollen och eleverna fick godkänna eventuella språkändringar.

Så skulle eleverna illustrera boken. Precis som Helena Willis i LasseMaja-böckerna. Och som Markku Huovila i Adam-böckerna. Annelie Drewsen tog sin filmkamera, gick till Markkus ateljé och gjorde ett reportage åt oss. För att förklara hur en illustratör arbetar. Det. Tänk. Till oss! I reportaget gjorde Markku en Adam-figur som Annelie skickade till klassen. Nu finns den i vårt klassrum och ingår i vårt nästa arbete; att använda Adam i en ny produktion. Vi anade att man inte bara kan ta en illustratörs figurer och göra så utan att fråga, så vi frågade Markku om vi fick , och han svarade ja. Det. Tänk. Stort.

Det Markku berättade i inslaget var bland annat att han brukar göra en Adam-figur som han klipper ut och sedan göra olika bakgrunder som han sätter in Adam i. Han tecknar alltså inte figurerna direkt på pappret där bakgrunden finns. Vi provade att göra på liknande sätt med vår dromedar. Fast vi tog kort på den, klippte ut och satte in Jamal i olika tecknade miljöer. (Vi utgår från att det är OK att använda kortet på dromedaren i vår bok utan att fråga om lov. Gosedjurs-dromedarer säljs i massupplagor på sina håll i världen och verkshöjden är svår att fastställa, så vi tror att det vi gör är OK.)

Jag lägger inte ut mina elevers arbeten här. Men gå gärna in och titta på deras arbete med boken Jamals äventyr. Och läs den gärna. Kanske vill någon skriva en kommentar till dem på deras webbplats – det kan betyda mycket för dessa författare som just har börjat pröva sina vingar!

Ni som har hjälpt oss, det finns tack till er i boken. Det är ovanstående nämnda, men också:

2-3B Forsbacka skola, Frida, 1A Engelbrektskolan, F123 Herrljunga, 5A Backluraskolan, 3B Rebbelberga skola, Helen, Nollfemmorna Kristinedalskolan, 5B Backluraskolan.

Flera av dem deltar också i Webbstjärnan och jobbar med webbpublicering. Kika in till dem och ta del av deras arbeten också! Alla arbetar vi olika men med hopp om att kunna ge eleverna viktiga verktyg att ta sig vidare i det livslånga lärandet. Främst tror jag att sådana verktyg handlar om mod och nyfikenhet att kunna ta sig vidare. Ibland är digitala verktyg en hjälp för detta, ibland analoga. Men jag vill inte hindra mina elever att utforska dessa verktyg. Och det, det gör vi tillsammans. Jag som pedagogisk ledare som kan hjälpa, guida och samtidigt själv delta i det livslånga lärandet. Det gör mitt jobb till ett av världens kanske mest spännande.

Vill du publicera egna böcker, kan du göra det på olika nättjänster, bland annat Calameo. Jag har tidigare skrivit om hur man gör här.

 

 

 

Share

4 reaktioner på ”Ettor lär av författare, av andra elever och skriver boken Jamals äventyr

  1. Jag önskar att jag hade din fantasi Christina, att jag undervisade i grundskolan och att jag fick möjlighet att skapa ett projekt liknande det du gjort. Jag tror att du och dina elever har lika roligt och jag är sååå avundsjuk. Tänk om jag ändå fick möjlighet att skapa något liknande?

  2. Förlåt Ingemar att jag har varit sen med att svara. Jag blir oerhört glad över din vänliga kommentar. Jo, ibland har vi väldigt roligt, det har vi. :)

Kommentarer inaktiverade.