Kategoriarkiv: Funderingar

Bokmässan – ur min synvinkel

Bokmässan inleddes med ett inställt föredrag på Forskartorget. Ulf P Lundgren var nowhere to be seen. Men där fick jag chansen att träffa Anette Holmqvist från Skolverket, så det var värt mödan att gå dit ändå. När vi hade skiljts åt messade hon att våra tweets syntes på storduk i entrén. Jag sprang dit och, voilà:

Efter det blev jag lite mer hämmad i mitt twittrande.

Tillsammans med trollhättekollegorna Christina och Tina gick jag till Grafiska torget där Olle Bergman från Bergmans Bokstäver höll scenföredrag under rubriken Bättre bilder i powerpoint. Han utbildar företag och vanligt folk i hur man undviker powerpointfällorna, ty de är många. Kontentan var: Lär dig retorik (Bra att jag har plöjt några böcker då..) och skippa ClipArt. Långa textstycken går också bort – använd istället tydliga illustrationer och bilder. Ett ljudklipp är bättre att lyssna på än att läsa samma sak på vita duken. Tänk minimalistiskt.

När jag sedan vandrade vidare såg jag en mängd powerpoints med lååånga textstycken. Folk kan behöva lyssna på Olle. Han hittas förresten här. Det är han som syns på bilden till höger, vilken är tagen under bloggträffen på Heaven 23 högst upp i Gothia Towers. Lite lätt galen, men bra att lyssna på.

Bo Reimer, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö Högskola, pratade om Sociala medier. Hans slutsats var: Fler kan mer. Det går snabbare att nå högre kunskap om fler jobbar med olika infallsvinklar än om en person ska göra allt jobb. Man ser saker på olika sätt. Sociala medier hjälper oss att fortsätta kommunicera även om vi inte ser varandra och de är viktiga för det offentliga samtalet. Reimer visade exempel på användargenererade sajter, förutom Wikipedia visade han till exempel iReport, som CNN står bakom. Där lägger användarna själva upp klipp som visar händelser i världen.

Espresso, LIbers stora webbaserade lärobok för åk F-6 på nätet, var just en lärobok på nätet. Jag har sett den förut, men bad om en visning av killen i montern. Man kan läsa, se animationer och små filmklipp om det mesta, men sedan tar det liksom slut. Eleverna loggar inte in, så det de skriver sparas inte, utan ”läraren får väl gå runt och titta”. Jaha. Snygga tecknade bilder ska alltså ta skolan in i en ny tid. För mig känns Espresso som vilket annat läromedel som helst, med den skillnaden att den inte finns i pappersform. Suck. Jag ska dock titta närmare på det och återkommer om jag börjar hoppa jämfota av glädje.

Natur och Kulturs internetuppkoppling låg nere och Gleerups hade inget att visa på nätet utan hänvisade till sin broschyr, så där får jag spana mer senare. Synd att det ska vara så svårt att få reda på något på plats.

En lite halvkul sak var Värmlandsmontern där Den Värmländska Kulturencyklopedien visades. Ett slags Wikipedia bara för Värmland! Kan bli en hit för marknadsföring av landskapet. Men… när någon i publiken frågade om adressen, kunde föredragshållaren inte svara, utan sa att man fick komma fram senare så skulle han lämna ut den. Vad säger du om det Gatarski?

Bloggträffen blev iallafall rolig och det var många som kom. Listan på vilka det var ska jag länka till så fort någon annan har lagt upp den. Typ Lotten?  Uppdaterat: Japp, nu har hon skrivit! Hon berättade förresten att den radiointervju hon gjorde med mig vid förra årets bokmässa sändes i P4, Radio Sörmland, på julafton förra året. Jag trodde att det bara var på skoj alltihop och pratade därefter. Tur att alla såg på Kalle istället för att lyssna på radio just då…
Under mackätandet hann Trollhättekollegorna och jag med att prata Unikum, vårt webbaserade system för elevernas individuella utvecklingsplaner. Man lär sig alltid något nytt och viktigt under sådana samtal. Mer räkmackor år folket – de möjliggör vishet!
Jag bambusade förresten från bloggträffen – riktigt värdelösa bambusningar som vanligt (Se i högerspalten här bredvid om du vill). Studiomannen tittade och sa uppmuntrande något om att jag inte skulle vara ledsen för det. Han ser massor av dåliga grejer som folk gör. Uppmuntrande, ja. 😉 Sedan for han iväg och sköter just nu, i denna stund, inspelningen av matchen mellan ÖIS och Trelleborg på Gamla Ullevi. Han spelar liksom i annan divison.

Bokmässan 2009: Som det brukar. En del nytt – en hel del gammalt. Och som alltid: Det är mötena som är det viktiga.

Share

Uppladdning inför Bokmässan

Imorgon ska jag dit. Till Bokmässan alltså. Inget kan i och för sig toppa förra året när jag rantade efter min personlige ledsagare Anne-Marie Körling som introducerade mig för diverse celebriteter, allt från Leif Strandberg till Horace Engdahl. Och för självaste Tomas. Ledin. Han som man sjunger visor av framåt nattkröken med grannarna. Här kan ni läsa om när han gjorde mig knäsvag. Jag vet! Förstår fortfarande inte att jag blev knäsvag. Så dumt. Trodde att jag stod över sånt och bara skojade om att jag blev berörd av att träffa en så kallad kändis. Men Tomas…

Nog om det. Bokmässan är en allvarlig sak och jag går absolut inte dit för att träffa kändisar. Nej då. Absolut inte. Inte. Jag ska spana modersmålstips för modersmålsnätverket i min kommun. Och IT naturligtvis. Inte kändisar. Och inte stega fram och skaka hand och säga något mindre klyftigt som jag brukar göra. Inte säga till Göran Hägg: ”Jag har läst din bok.” För då frågar han lite nedlåtande: ”Vilken av dem?” och jag står där som ett dumt fån och inser att han har skrivit fler än den jag har läst. Done that. Men inte i år!

Det verkar vara några bra gratisseminarier imorgon bitti, så om ni ska dit och hinner se detta, rekommenderar jag:

  • 9:30 LearnIt – Forskning om IT och lärande med Ulf P Lundgren (Forskartorget)
  • 10:00 Bättre bilder i Powerpoint. Olle Bergman (Lottens man. Undrar om han vill bli presenterad så?) ska hjälpa oss att slippa göra hemska presentationer. (Grafiska torget)
  • 10:15 Nya medier med Bo Reimer (Forskartorget)

Funderar på att göra en bambusning från bloggträffen som är kl. 11:30 i Heaven 23 i Gothia Towers. (Alla välkomna!). En mer lyckad än min förra. Vi får se.

Inte jaga kändisar. Inte.

Share

Kliver in i politiken som politisk obunden

För fem år sedan kunde jag så gott som noll om IT. Jag satt på medarbetarsamtal hos chefen och svarade på frågan om vad jag kunde bli bättre på:

-IT kanske?

Det skulle jag inte ha gjort. För det innebar att jag anmälde mig till några distanskurser i IT under min föräldraledighet. Och en kurs i svenska som andraspråk, något jag heller inte hade kläm på. Varför klaga på sin egen inkompetens och inte göra något åt den, liksom?

Sen blev jag fast. Kursmomentet att blogga var värst. Det blev ett gift. Världen öppnade sig, nya människor kom in i mitt liv och jag fick reflektera ihop med andra. Att sedan komma tillbaka till skolan och få omsätta tankarna i praktiken och se hur IT som ett naturligt verktyg i undervisningen gjorde skillnad, öppnade ögonen ännu mer.

Plötsligt började folk ta kontakt. Någon ville skriva en artikel, en annan ville att jag skulle beskriva mitt arbete för att kunna vinna lärarpris och en del andra saker hände. Till exempel att jag bytte jobb och blev IT-pedagog. Jag, som inte hade kunnat något om IT. Gud, som jag tror har humor, måste ha skämtat med mig..

Och om jag kunde lära mig, kan andra. Jag är inte så speciell.
Men vad skönt för mig att jag nu kan luta mig tillbaka, nu när jag kan allt.

Not.

Ingen blir fullärd. Någonsin. Och det är ju underbart! Vad trist annars.

Nu har jag fått ännu en fråga. En hedrande.
Det handlar om att vara med i en grupp som ska vara rådgivare åt ett politiskt parti angående deras nationella IT-strategi för skolan. Eftersom jag vill vara politiskt obunden var det inte helt självklart att tacka ja. Men, jag har fått löfte om att jag inte förbinder mig till något åt partiet, socialdemokraterna, utan bara är rådgivare. Alla partier tar in sådana. Och nu råkade en av dem vara jag.

Så håll i er Sverige! Nu får ni något att ta ställning till i nästa års val. Moahahahaha…

Varför skulle jag säga så där på medarbetarsamtalet för fem år sedan?

Share

Rapport från Sweden Social Web Camp 2009 på Tjärö

En fredagkväll i hällregn på Tjärö, Sweden Social Web Camp 2009, övergick till en dag i flödande sol. Här är så idylliskt så man kan dö: Saltkråkan, Paradiset – jag vet inte riktigt var jag är.

Och Sveriges IT-nördar som har samlats här för att prata sociala medier ler och pratar. Om allt. En del ”allokering av information” och annat snack blir det, men också sånt som jag känner mig mer bekväm med. I tältet finns The Grid – väggen där den som vill hålla i en diskussion eller föredrag kan sätta upp tid och plats.

För detta är en unconference, där deltagarna själva gör konferensen till vad de vill att den ska vara. Min favortplats för dessa sessioner är under eken. Där lyssnade jag när Jonathan Sulo pratade om Molnet och förklarade vad det egentligen är.

Och där under eken började jag förstå lite mer om hur lagring och servrar och Molnet hänger ihop.

Två grabbar som jag hade spetsat in mig på att hugga tag i var John och Gustav, 13 och 15 år.

Stackarna undkommer inte lärarens frågor ens på den här ön. När jag pressade dem om vad man lär sig i skolan idag, berättade de att de svensk- och engelskkunskaper de har, tycker de att de främst har fått från att läsa bloggar och att vara ute på nätet. Där lär man sig att skriva, läsa och att använda språket. Jag ville veta vad de tyckte om att använda Twitter i skolan som ett redskap för att snabbt få reda på vad som har hänt i t.ex en naturkatastrof. Man skulle ju kunna söka på en hashtag och se vad som skrivs om händelsen just nu. Njaa, svarade grabbarna. Det kommer mycket spam den vägen. Bättre då att följa personer på Twitter som man vet är pålitliga och se vad de skriver. Och DN uppdaterar ju snabbt. Hmm, jag hade hoppats att de skulle nappa på min idé… Men de är klipska, John och Gustav och jag lyssnar.

En annan klipsk man är Björn Falkevik, guru inom livestreaming. Ännu en gång fick jag bli lite bildad där under eken.

Han pratade om att dra ner på amibitionen att tekniken måste vara så perfekt och istället sänka tröskeln för att man ska våga använda den. My man! Titta bara på hans underbara telefon:

Han gav praktiska tips för hur man sänder live från kameran genom att t.ex bambusa. Jag sög i mig vad han sa om att inte panorera för mycket och annat bra och gick sedan och gjorde en värdelös bambusning bakom en sten. Suck! Får öva.

Det finns någon enstaka människa med lärarbakgrund här, men vi är inte många. Här pratar man inte skolfrågor speciellt, utan man pratar vad-som-händer-i-världen-frågor när det gäller sociala medier. Och skolan är ju en del av världen. Ett ställe där man är social. Där man använder medier för lärande. Nästa år vill jag se fler från skolan här.

På lördagkvällen letade mannen och jag upp en klippa och firade vår 20-åriga förlovningsdag med champagne. För, som vår 4-åring säger: ”Man åker till Tjärö för att man är kär.”

Fast okej, jag åkte dit för att prata sociala medier också. Och det gick bra trots svajig uppkoppling. Men vad gör det att Internet inte riktigt fungerade, för som någon sa: ”Ingen saknar Internet. Internet är här.”

Share

Skön sommar önskar IT-mamman med små vänner

Nu bestämmer jag mig för att önska alla en glad sommar!
Det kommer säkert att dyka upp saker som jag vill skiva om och tipsa om, men jag bestämmer här och nu att jag inte ska göra det.  Jag tar semester från bloggen. Jobbet fortsätter någon vecka till.

Istället kommer jag att twittra från trädgården där jag lättast hittas i en rabatt eller på en av stigarna som leder fram till en och annan undanskymd sittplats. Kanske att avenbokskojan växer ihop i år, då finns jag säkert där.

Tillsammans med Gubben Gran och 4-åringen önskar jag nu alla en skön sommar och hoppas att vi ses i höst!

Share

”This is Lisa” i Nottingham i dag

Något är på gång i Skolsverige. Jag känner det och jag hoppas det. Framför allt vill jag det.

För ett tag sedan gjorde min man och jag en minifilm om vad många barn kan idag, här och nu. Det var efter att Richard Gatarski hade mejlat och frågat om jag kunde bidra till hans presentation på TEDxStockholm. Filmen finns på YouTube och där hämtade Ugglemamma den till en av sina föreläsningar på Högskolan i Kristianstad. Och idag har den visats av Gatarski på eTwinning UK National Conference 2009 i Nottingham som The British Council står bakom.

Jag blir lite smått rörd. En oansenlig film som vi svängde ihop en kväll kanske gör nytta på olika håll.
Som Ugglemamma skriver så sitter vi i samma båt. Vi behöver varandra. Vi kan använda material av varandra och hjälpas åt. Bilden hon illustrerar detta med är lånad med med Creative Commons licens från hennes blogg (Foto: Nils Sundberg):

För vi sitter verkligen och bokstavligen i samma båt och styr åt samma håll. Färden går så mycket lättare om vi hjälper varandra. Jag är som sagt lite rörd….
Här är en bit av Ugglemammas presentation där ni kan se filmen This is Lisa:

Och här är Richard Gatarskis presentation från Nottingham idag. Bild nummer tre är något ni bara måste se!:

Share