Alla dessa sociala medier – kan det vá nåt?

Dr. P.O förklarar vad som är skillnaden mellan Linkedin, Facebook och Twitter. Det gör han väldigt pedagogiskt och bra, så läs hans inlägg för att få veta mer.

För övrigt gillar jag hans blogg väldigt mycket. En twittrande doktor i logistik som skriver vaket om skolfrågor och annat intressant. En av dem som jag får ut mest av på Twitter just nu. Följ honom!

Som en del gamla läsare kanske har lagt märke till, uppdaterar jag inte bloggen lika ofta nu som förr. Det beror på att jag förutom mitt vanliga IT-pedagogjobb har fått en del andra åtaganden, men också på att jag kommunicerar mer via Twitter istället. Ibland vill man formulera sig längre och då är bloggen bra, men ibland vill man koncentrera sig till 140 tecken och då är Twitter bra. Där får man lättare igång en dialog än på en blogg, där man ibland kan känna att folk gärna läser men inte säger något tillbaka. Vilket de är i sin fulla rätt att göra. Så klart.

Äntligen har jag upptäckt hur jag vill använda Twitter. Jag samtalar med andra, inte bara pedagoger, om allt mellan himmel och jord. Vi skämtar, pratar strunt och ibland dödligt allvar. Tips om bra artiklar kommer också ibland. Jag vill inte vara en RT-maskin som bara prånglar ut vad andra skriver. Inte heller vill jag bara prata skola. Jag vill prata om det världen pratar om. Skolan blir annars så lätt en egen ö mitt i världen med sina egna idéer utan fast förankring.
Jag vill se vad IT-nördar, journalister, kreti och pleti pratar om. För att skaffa mig koll. Hur funkar sociala medier i livet? Jag vill vara med och se hur folk skaffar sig jobb via Twitter, hur de får värdefulla kontakter och hur de samspelar.
Jag vill särskilt följa politiker nu inför valet för att se hur de handskas med verktyget. Basunerar de bara ut sitt budskap eller lyssnar de in? Hur kommunicerar de? Gudrun Schyman har fattat galoppen, andra politiker trevar sig fram.

Därför kommer jag fortsätta skriva en väldig blandning av livets alla diskussionsämnen på Twitter framöver. Den som vill följa mig är välkommen, den som inte vill behöver inte. Det är så Twitter fungerar.