Taggarkiv: skola

Andra sätt att dela med sig – här om iPads och lärande

I media, Opinion, Sociala medier, , , , ,

I fredags ordnades en nationell unconference, eller knytkonferens, om iPads och lärande i Nacka stadshus. Behovet att få träffas och prata pedagogiska tankar runt detta relativt nya verktyg hade visat sig finnas.

Jag har pratat unconference förr och önskat få in detta även bland pedagoger. I planerandet av denna icke-konferens tillsammans med Nackafolket Lena Gällhagen och Sandra Wissting samt Södertäljefolket Ulrika Jonson och Malin Fölster kom tankarna från SSWC och Webcoast väl till pass. Man lär av andra sammanhang. Och man kan få lära mer av andra i trevliga sammanhang. Man kan få skratta ihop. Inte bara sätta sig och konsumera som man kanske gör under en vanlig konferensdag. Unconferenses involverar i högsta grad deltagarna. Förhoppningen är att denna dela-kultur även kan spridas till arbetslag och mindre sammanhang där pedagoger dagligen träffar varandra.

Filmen nedan får visa glimtar från dagen och hur en unconference kan gå till.

Snart kan du läsa mer i Datorn i utbildningen som gjorde reportage. Men redan nu kan du  få en glimt av träffen i Nacka Värmdö Posten.

Vi uppmanade deltagarna att själva dokumentera och twittra under #paddagogik under dagen. En del använde webb-tv-tjänsten Bambuser. När man skriver samma hashtag (#) i rubrikraden i Bambuser samlas alla klipp på ett ställe. Där går det lätt att i efterhand leta fram de olika klippen. Glöm bara inte att man måste bestämma sig för versal eller gemen i början av ordet, annars hamnar klippen under olika länkar. På Bambuser hittar du klippen under #paddagogik.

Tack alla som gjorde dagen till vad den blev!

Du som vill uppleva en unconference där både skolfolk, webbfolk och andra folk träffas under en helg under roliga former (vilket är viktigt i knytkonferenstanken), kan gör det på Webcoast i Göteborg den 16-18 mars. I så fall ses vi!
Eller så kan vi ses på Learning is the Shit i Ronneby brunnspark den 17-19 juni i år. Det kommer att bli väldigt annorlunda och oerhört bra! 

Share

Du får läsa vare sig du är snäll eller inte, men var helst snäll

Funderingar, Opinion, , , ,

Om du vill får du hänga på. Bara du är snäll.

Så skriver Mia Skäringer i Avig Maria. Jag läser min julklappsbok och tänker, ja, just så. Bara du är snäll.

Det senaste halvåret har jag kastat mig ut. Sagt tack och hej till mitt jobb men behållit min livlina, tjänstledigheten. Gjort ett val. Ingen har tagit mig i handen och gett mig ett lönekuvert varje månad. Jag är stor nu. Jag måste vara stark. Tre barn, man, Volvo, villa och en lekstuga med trasigt tak. Fula golv som behöver bytas.

Då borde man välja lönekuvertet.

Varför välja det otrygga? Är det att få stå på en scen, att få tala om för andra hur man ska göra, att få vara den som folk vill hälsa på efter en föreläsning – är det det? Jag tror att man kan bestämma sig för att det är det om man betraktar mig från sidan av. Om man bestämmer sig för att det måste vara så. För att få ihop det.

En gång avslöjade jag vad det var som fick mig att bli så innerligt glad över en förfrågan om att vara huvudtalare vid en konferens. Att det kändes som att bestiga berg. Jag som aldrig har tyckt om att stå i rampljuset, som har blivit röd om kinderna av att prata inför folk, kände att det var en otrolig utmaning. Jag förberedde mig genom att läsa böcker om retorik, jag rådfrågade min föreläsarvän om hur man gjorde och jag lärde mig. Jag prövade. Det bar. En jäkla kick. Inte av att stå på scen, utan att se att den tysta flickan kunde. Att hon kunde klippa banden och tillåta sig.

Någon trodde på mig när jag berättade om vad som drev mig, en annan inte. Jag tänkte att huvudsaken är att jag tror på mig själv när jag säger att min drivkraft ligger i någonting annat än ett strålkastarljus i nyllet.

Min C-uppsats på lärarutbildningen handlade om ”tysta elever” – de som inte tar plats i klassrummet, de vars stämma inte hörs så ofta. Min handledare undrade varför jag skrev om dem, hur skulle min uppsats kunna göra skillnad? Jag förstår att frågan var menad som positivt provokativ. Hur tänkte jag? Mitt svar var att det skulle öppna för diskussioner om hur man kan hjälpa alla elever att få en röst. Att det skulle diskuteras i lärarrummen. Handledarens skepticism gjorde kanske att jag under mina lärarår bar med mig en vilja att årstadkomma förändring.

Med åren visade det sig svårt att hålla de pedagogsika samtalen vid liv. Det var först i och med bloggen som de blossade upp igen. Blev en inkörsport till vidare samtal på andra håll.   Det var 2007. Få lärare bloggade. Nu 2011 har någonting hänt. En expolosion av lärar- och elevbloggar och många lärare på Twitter. Jag behöver inte hålla fanan högt, inte alltid leta de senaste resurserna när vi är många om att dela. Det handlar inte om mig.

Under min tjänstlediga höst har jag fått åka till Malmö och Luleå, från öst till väst. Och tillbaka igen. Jag har fått prata spelutveckling och elevutveckling. Jag har fått prata om att lyfta elever med drömmar och att väcka drömmar till liv. Jag har fått prata lärande. Allt vill jag förankra i styrdokument och forskning, inte i allmänt tyckande. Eller i ”jag känner att..”. Skit i vad jag känner, vi har inte tid med det, eleverna går i skolan nu. Det handlar om döviktig utbildning. Här och nu. Därför är jag extremt tacksam för att jag får vara med vid doktorandernas diskussioner vid Göteborgs universitet. Det ger mig orden och förankringen. De ytterligare frågeställningarna. Jag lyssnar och lär.

Våren är full av inbokade utbildningar och föreläsningar. Jag ser fram emot den med tillförsikt. Min bok ska komma ut i mars. Boken som lyfter fram eleven. Som inte handlar om teknik i skolan där vi kastar oss över senaste häftiga webbtjänsten utan att komma ihåg de pedagogiska tankar vi bär med oss. Som istället lyfter pedagogiken och didaktiken högt för att vi ska kunna använda tekniken utvecklande.

Du ska få läsa den om du vill. Jag höll på att säga, bara du är snäll, för jag gillar uttrycket. Att någon kan säga så. Jag prövar orden. Men sedan tänker jag, snällhet finns som små ljuskorn här och var. Om du läser den i total avsaknad av det och ändå hittar något korn att bygga vidare på; då är det värt det. Kanske för en enda elevs skull.

För att en enda elev ska klippa banden och göra något som för henne eller honom är att bestiga berg. Och att denne elev ska våga uttala orden om sina drömmar no matter what.

Jag är otroligt tacksam för det gångna året. Alla motgångar och medgångar som slipar och utvecklar och ställer på ända. Som väcker upp en med dunder och kabrak. Ett gott kabrak.

Än en gång: Gott nytt år! Jag menar det verkligen.

 

Share

Bemötande en viktig nyckel för framgång

I media, Opinion, ,

Nyckeln till framgång för att få trivsel att genomsyra en skola sägs i den här artikeln vara:

Bemötande beskrivs som en viktig nyckel till framgång.

– Jag kan komma och hämta och så frågar personalen hur jag har haft det på jobbet. De ser hela familjen, säger föräldern Fredrik Nordberg som har barn i både förskolan och skolan.

Och enligt vd Birgitta Arosenius bemöts respektfullt från hantverkare, till föräldrar, besökande eller en ledsen elev. Rektor Anders Berghall betonar också att föräldrarna är viktiga både för barnens utveckling och lärarnas.

Jag ser inget i artikeln om att man säger att man blev lärare för att lära ut, inte för att ta hand om. Att lära och att se varandra som människor går hand i hand, det är inget tudelat. Därför ger artikeln hopp. Jag hoppas ingen blir provocerad av den utan istället att man låter orden sjunka in och tar sig en funderare på hur trivsel kan få genomsyra en skola. Hur det kan få visa sig i blickar, i nickar, i leenden och handslag. Och att det är de vuxna som har mandat att tillåta detta att utvecklas och få näring.

Med detta önskar jag alla ett gott nytt skolår, ett riktigt gott!

Share

The Shit i Ronneby väntar på dig!

Annat, Diverse, Funderingar, Opinion, Sociala medier, , , , , ,

Varför ska du åka till Ronneby i juni? Det kan man undra. Innan jag går in på det, tror jag att det behövs en tillbakablick.

Sommaren 2009 hände något. En grupp människor som hade pratat på bloggar och på Twitter började fundera på om de inte skulle kunna ses. Kanske tälta och grilla lite korv ihop? Det var starten för något mycket större, nämligen knytkonferensen Sweden Social Web Camp på ön Tjärö i Blekinge.
Flera hundra deltagare kom dit, alla med en längtan att träffas och dela. Den helgen hände mycket. Idéer tog form och levde vidare även sedan folk hade åkt hem. Människor från vitt skilda bakgrund träffades, men hade ett gemensamt: kärlek till webben.

Jag var där och började tänka: Det här kan vi uppleva även inom skolan. Detta delande. Och inte ensamma utan även ihop med andra som har ett gemensamt: kärlek till lärande. Jag har inte kunnat dra i det på egen hand, men har behållit mitt funderande på hur det ska gå till.

Hur kan vi inom skolan bli berikade av andra yrkeskategorier? Hur kan de bli berikade av oss? Varför stänga in oss på konferenser när skolan ska vara en del av världen och världen en del av skolan?

Svaret har ofta blivit: ”Vi inom skolan är inte där än. Vi måste få prata med folk inom vår yrkeskår.” Men nu har vi åkt runt på IT-konferenser i ganska många år. Och de kan ge en hel del, javisst, men det kan vara dags att våga ta klivet ut i något annat. Också. Det har gått några år efter den där sommaren då Sweden Social Web Camp var något nytt. Är vi där nu då? Är vi redo att prata med människor utanför vår sfär?

Ja, om vi vill.

I fredags träffade jag några sköna människor i just Ronneby, bland annat Micke Gunnarsson. Det var Cela som hade bjudit in till ett första möte till att skapa en lärandekonferens för folk inom skola, näringsliv, tantföreningar, barnverksamet och you name it. I gruppen fanns vi med olika bakgrund, allt från cirkus till.. ja till vad? Det spånades högt och lågt med ett stort mått kärlek till de deltagare vi såg framför oss.

Och nu börjar konferensen ta form! Det kommer bli något helt annat än det du är van vid. Inte enbart bordssamtal. Inte enbart salssittning. I juni kan man dra fördel av att finnas i Ronneby vackra brunnspark – det kommer att bli kanon!

Innan själva konferensen kommer deltagarna att kunna knyta kontakt med varandra på ett ganska annorlunda sätt, det är den tanke vi arbetar med nu. För männsikor ska få mötas och nätverk ska få bildas. Sådana som påverkar för lång framtid.

Sweden Social Web Camp började i Blekinge. Detta, som har arbetsnamnet ”The Shit”, eller ”The Kitt” om det känns bättre, kommer att sparka loss i Blekinge. Jag är så lycklig att skolfolk och andra tillsammans ska få uppleva det här. Vi kommer att kunna prata lärande på ett helt nytt sätt, med många fler infallsvinklar än vi är vana vid.

Snart, snart kommer datum att släppas och biljettpris att offentliggöras (Det kommer att bli billigt). Namn på inspiratörer kommer att droppas och påverkan på innehåll kommer att bli möjlig.

Jag hoppas att du drar i alla runt omkring dig som har en kärlek till det livslånga lärandet och tar med dig dem till Ronneby i försommarens vackra grönska.

Du kommer att behövas just där, just då.

Share

Elever, häng med till London på riktigt via Bambuser

Engelska, , , ,

Den 9 september vid lunchtid åker vi och kommer hem vid samma tid nästa dag! Vart? Till London, så klart.

Bambusers Hans Eriksson kommer att vara på plats och livesända under 24 timmar. Hittas via den här länken. Och han vill ha sällskap via chatten som också finns där. Vi kommer att få guida honom till nya platser, ovanliga platser och platser som inte har något med Trafalgar Square eller Buckingham Palace att göra. Han följer våra kommenderingar, åker dit och sänder hela tiden live.

Varför? Enligt Bambuser:

Here at Bambuser we like to do real things – in real time.

Precis som skolan alltså. Det är därför vi får hänga med! Och lära realia och engelska i en konkret situation. Vi kanske inte hänger med hela tiden, men en stund.

Men innan den 9 september behöver ni leta upp de där ovanliga ställena som ni ska guida Hans till. Hur ska ni hitta dem? Det får ni lösa tillsammans med er lärare.

Här berättar Hans själv om det hela:

Ses den 9:e alltså!

Share

Lgr 11 på en öde ö med en smoothie i handen

Spela, , , ,

De där kringaktiviteterna som många barn och ungdomar sysslar med ihop med de spel de spelar – de är spännande.

Att se hur de deltar i forum, uppdaterar wikis med information om spelen, följer enstaka men för dem viktiga personer på Twitter (jo, det händer allt oftare), gör filmer som de lägger ut på YouTube och gör mycket mer; det är upplyftande. Frågar vi dem inte om detta, kan vi luras att tro att de ”är lata och bara sitter och spelar”. Vilket enligt mig inte alls är lathet, lika lite som att bygga med lego är det.

Idag hittade jag in till en lärare i England, Simon Widdowson, och kunde läsa om hur eleverna i hans klass arbetade med spelet Jules Verne’s Return to Mystery Island på iPad.

Läraren berättar om elevernas kreativitet när de ska försöka hitta på nya användningsområden för saker de hittar på den öde ön. Han berättar också om hur de tar avstamp i spelet för att skriva dikter, dagböcker, göra konstverk och röstinspelningar där de tränar att använda fullt av adjektiv. Nu senast fick barnen filma sig själva på ön. De hade en filmkamera och en så kallad greenscreen, och klippte sedan in miljön från spelet, så det såg ut som om de befann sig på själva ön. Medan de spelade in filmen läste de upp texten som rullade på en prompter; en sån där som nyhetsuppläsare har. Det hade kanske varit mer livfullt att tala fritt, men de fick öva sig på att skriva manus – inte helt fel det heller.
Ni kan se filmen och läsa om elevernas arbete här.

Läraren funderar om sina elever:

It was brilliant work by the children – children who are only in year 3 and 4. What will they be able to do by the time they reach Year 6? And (let’s hope they continue to have the same opportunities at secondary school) what will they be able to achieve by the time they complete their education?

Visst ger det hopp? Om en skola där man kan finna motivation. Där elever får vara producenter av kunskap och inte bara konsumenter. Där det inte är antingen eller, utan där det är lärande av idag. Både med spel och utan, men i en skön synk.

Jag laddade ner Jules Verne’s Return to Mystery Island och iPrompt Pro, båda gratis, till iPad. Funkar bra, förutom att jag har svårt att hitta mat till min svältande gubbe på den öde ön. Jag måste hitta ett sätt att få upp kokosnötterna som jag samlat in. Så svårt! Behöver någon att rådgöra med.

Utifrån kommande Lgr11 funderar jag på vad  dessa elever kan tänkas ha fått hjälp att uppnå för förmågor. Jag hittar ett antal som jag själv tror jag kommer utveckla om jag fortsätter hjälpa min gubbe på ön, helst ihop med andra:

Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar.

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Strävan ska vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling.

Listan kan göras ännu längre. Tittar man in i det Centrala innehållet för engelska kan man helt klart hitta stöd för att använda spel i undervisningen. Det handlar om att arbeta med att förstå talad engelska, att själv tala, att uttrycka sig på olika sätt och komma i kontakt med olika sorters texter. Det står ingenstans att dessa texter enbart ska komma från läroboken.
Men är det inte för svårt? Det kan hända att det är. Eleverna brukar lösa det när de spelar spel hemma. De letar upp orden på tyda.se, de frågar och de lär. Texten som blir uppläst i spelet finns även att få nedskriven, så det borde underlätta. Det går, jag är helt säker på det. Och orden är användbara: shore, deserted, sailor, heavy, wave, beach. Bra uttryck: I’m being watched, I’m gonna find something to eat, What a stange noise! I’m sure I saw someone up there! Ah, där fick vi med see, saw, seen.

Om någon undrar, skulle jag kunna berätta att Today I collected a coconut, a sandstone and some worms. Imperfekt. But I need something to help me open the coconut! Om jag söker efter hjälp på Internet hittar jag information om hur det kan gå till och hur jag kan göra en coconut-smoothie. Där fick vi in några av punkterna i Hem- och konsumentkunskap i kommande Lgr11. Vi kan jämföra priser, vi kan prata hygien och vi kan följa recept. Och vi kan uppleva det centrala innehållet Måltidens betydelse för gemenskap. Vi kan uppnå syftet:

Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.

Vi kan göra det om det passar. Sedan kan vi gå in på andra ämnen och se hur de kan samverka. Det är fullt möjligt. Lgr 11 kommer funka. I en relevant skola. Jag är övertygad om det. Det här är bara ett utkast till en pedagogisk planering. Den kräver involverade elever och en djupdykning i styrdokumenten. Men jag börjar spåna så här och hoppas vi kan våga spåna högt och tillsammans.

Share