Det här var det bästa jag har läst på länge.
Kategoriarkiv: Opinion
En trettonåring och en tonårsmorsa
Idag är det en speciell dag. 12-åringen blir 13 och får byta namn till 13-åringen. Själv utvecklas, transformeras och uppgraderas(?!) jag likt en Pokémon jag till tonårsmorsa – väldigt märkligt och spännande.
Jag blir alltid lite känslosam när våra barn fyller år (Ja, det är våra barn, inte mina, och mannen transformeras till tonårsfarsa idag, men det får han själv blogga om). Det är bara det att det är så rasande stort att få barn. Och det är så rasande stort att få vara med och se dem bli äldre.
Jag ska inte gå in på några detaljer om den där natten för tretton år sedan när jag funderade på hur jag skulle kunna be någon kollega att ta min rastvakt på rasten för att det gjorde så ont i ryggen – samma natt som jag ringde sjukhuset och talade om för dem att jag inte kunde föda just den dagen för jag skulle ju bjuda barnen på hejdå-glass. (Andhämtning). Jag ringde inte för att säga just det, men.. ni förstår. En lärare har barn lite här och var att se till. Det är sånt jag kommer ihåg en sån här dag.
Fast allra, allra mest kommer jag ihåg det lilla knytet som låg där bredvid mig senare på kvällen. En varm liten plirande ekorrunge som var mitt barn. Idag är han en gänglig tonåring. Det är märkligt och underbart.
Grattis systerdotter…
….till körkortet! Så här ser hon ut – alldeles nybakad och körklar:
Alltid finns det något nytt som behöver utforskas. Och när man har klarat det, är man så glad, så glad och vi som finns runt omkring är så glada och livet flyter på så där som man vill att det ska göra. En bra dag helt enkelt. Kram Tilda!
Från Bloggy till P1 till WoW till skolan
Igår kväll gick det ut en fråga på Bloggy från Karina Adelsköld (Lilla gumman). Hon skulle prata WoW i P1 och undrade vad folk hade för tankar om hur social man egentligen är i online-spel och om man knyter kontakter där. Snart ramlade svaren in (Nedan syns en del av dem) och idag lästes några av dem upp i programmet.
Det är det här jag är så fascinerad av: Att man kan kasta sig in i ett samtal på nätet och påverka på ett helt annat sätt än man kunde förr. Kreti och Pleti kommer till tals. Det kan skrämma vissa, men jag tror att det är bra. Dumheter faller till marken – bra saker överlever.
Här kan ni förresten höra programmet. Börja si så där 17 minuter in, så hamnar ni i det när det har kommit igång ordentligt. En grej de tar upp är den sociala biten av spelandet. En annan är föräldraengagmanget – det obefintliga och det befintliga. En av debattörerna har dragit igång en sajt för föräldrar som vill bli mer insatta i WoW och som hittas här. Gå in och ta kontakt om det kan vara något för dig.
Jag var på en föreläsning för lärare idag. En väldigt bra och givande sådan om mål och bedömning. Om hur man som lärare kan behöva ändra sin undervisning efter vad eleverna visar sig behöva. Om hur elever behöver känna engagemang för att kunna lära sig långsiktigt. Om hur vi behöver knyta an till elevernas vardag. Om att vi har en hel del att lära från spelutvecklare som har koll på den proximala utvecklingszonen, som ligger en liten bit ovanför det vi kan och där vi kan lära oss lite mer än vad vi kan idag. Att vi precis som i spel kan lockas att gå vidare om vi känner att det är viktigt. Att vissa spel kanske har en plats i skolan. Detta rev ner en del skrattsalvor från åhörarna. Va? Lära av spel? Ta in spel i skolan? Just där skrattade inte jag. Kanske borde jag ha gjort det. Kanske borde jag inte ha nickat uppskattande? Men jag är bara en vanlig människa. En liten människa som vill undersöka möjligheter. Och som fascineras av utvecklingen som sker runt omkring oss alldeles, alldeles nära.
En nyfödd en
En nyfödd en är här! Jag har skrivit om den några inlägg ner på sidan, men det är först idag som den ser dagens ljus.
Det handlar om boken Vägen till skriftliga omdömen, en bok som hjälper till med tips om hur man ger skriftliga omdömen och hur man bedömer sina elever, byggda på Anne-Marie Körlings erfarenheter som lärare.
Det finns ett tack till mig i boken och det är stort för mig – det har jag aldrig tidigare varit med om. Det ät väldigt fina tackord, ord att vara rädd om.
Jag tackar och bugar för förtroendet att ha fått vara med under graviditeten. Nu väntar jag bara på att få se underverket. Kram till Anne-Marie, en vän i nöd och lust!
En lektion full av möjligheter
Idag har jag sett särskoleelever som har spelat Wii. Som har tränat motorik och turtagning. Som har berättat för sin lärare hur man gör när funderingar har uppstått.
Samma elever har visat filmer som de har gjort i PhotoStory. De är mäkta stolta över vad de har att visa och de växer när de hör sin egen inspelade röst.
Dessa elever navigerar lätt mellen olika funktioner på datorn och använder tekniken för att läsa, skriva, berätta och uppleva.
Deras lärare tror på dem. Och de tror på sig själva.
Det är så det ska vara.
Nu ska jag smälta det jag har sett och sedan se hur andra i kommunens skolor kan få ta del av det. Funderingarna slutar inte bara för att det är fredag.


