BETT-mässan är enorm. Jag klarade mig bra med karta, men när jag tappade bort den, tappade jag bort mig själv.

Som tur var kom Unikum-Jonas förbi och hjälpte mig just som jag såg som mest förvirrad ut. Änglar finns även på Bett!

Lunchen intogs tillsammans med folk ur bland annat Skolverkets IT-pedagognätverk.

Vi summerade intryck och tipsade om olika saker. Jag älskar att nätverka – det ger så många kickar! Tack Anette och Seija för att ni ordnade träffen!

Jonas Hällebrand, som har bloggat en hel del från Bett redan, och jag smet in på Bectas föreläsning om hur man ska få ordentlig fart på IT-användandet i Storbritannien.

Neil McLean, Chief Executive på Becta, berättade att man kommer att se till att alla låginkomsttagare får möjlighet att skaffa dator till hemmet och att man kommer att se till att föräldrarna inlvolveras i barnens skolgång. Alla föräldrar ska erbjudas datorsupport. Här görs inget halvdant utan man går hela vägen. Infrastrukturen måste fungera för att lärandet ska få en skjuts. Det handlar om otroligt mycket pengar, men det kommer det med all sannolikhet att vara värt. Alla måste få en möjlighet att lära och verka i dagens samhälle. Jag förväntar mig att Jonas bloggar om detta, så kika in där och läs mer!

Även idag fanns det en hel del bra saker att upptäcka i montrarna. Mina kollegor och jag har delat upp vad vi ska inrikta oss på och jag letar mest onlineapplikationer och skolsamarbetsytor på nätet. En del saker hoppar man inte jämfota över, men en del saker snappar man upp och det tänker jag kola upp mer noggrant de närmaste dagarna. Man pratar ju med massor av folk i olika montrar, men sen tar det tid att själv kolla upp allt. Imorgon ska jag blogga på jobbloggen om sådant som jag har hittat, så jag hänvisar dit då.

Nu ska vi snart på middag tillsammans med de andra resenärerna på Datorn i Utbildningens resa: Piteågänget, Stockholmsgänget, Trollhättegänget och alla de andra. Det är så många svenskar här och jag förstår varför. Vi har massor att snappa upp på Bett-mässan.
Imorgon ska jag dit igen. Med karta.

Som ni kanske har märkt av mina tidigare nlägg, så har vi nu kommit fram till London, mina kollegor och jag. Vi hann med en sväng till BETT-mässan för att skanna av utbudet idag. Och vilket utbud! Ett tag gick jag vilse…

Dagen började annars grymt tidigt: kl. 4.00. Efter cirklande med planet i luften en låång stund på grund av tät dimma, landade vi till slut på Heathrow och fixade fram oss till hotellet. Bilden nedan är hämtad lagligt på hotellets hemsida och visar hur det såg ut när vi klev in:

Fast vi åkte inte taxi och ingen i hög hatt kom och öppnade dörren åt oss. Jag hade ingen röd dräkt på mig, utan hasade fram i mina vanliga gamla kläder och någon karl som rusade fram för att stifta bekantskap med mig såg jag inte till… Ack, varför kan inte livet vara som på en hemsida? Men jag måste säga att hotellet är finfint. En annan har bara bott på skrutthotell i London tidigare och detta är riktigt normalt och bra!

Vissa av DIU:s resenärer droppar in idag och vissa lite senare. Vi har träffat några, men om en liten stund ska vi träffa de andra och se om vi kan hitta på något tillsammans. Under de här dagarna hoppas jag få knyta många nya kontakter med annat IT-skolfolk. Det finns så mycket att lära av hur andra jobbar runt om i landet och inte minst i världen. För även om det finns massor av svenskar här, kommer mässan vara full av andra nationaliteter också. Så klart.

Imorgon ska jag blogga lite om sådant som jag har snappat upp på mässan. Internetuppkopplingen där är svajig, men det kan gå. Men det blir nog inga fler bilder skickade från mobiltelefonen via Flickr. Jag pratade nyss med barnen och mannen på Skype och mannen var orolig över att det skulle generara en skyhög telefonräkning. Men nu har jag trådlöst Internet, så det kan bli något uppsamlingsinlägg i slutet av dagarna här.

Nu måste jag tvätta fötterna – man får ju tänka på sin rumskompis också. Vi hörs!

Ömsom prinsessa, ömsom Robot-Ralf. Och ibland överraskar hon mig med eget hopplock av kläder och pipa i munnen. Man gör så gott man kan som mamma. Ibland är datorer lättare att ha att göra med, men de kan aldrig bli charmigare än ett barn. Tur.