Kategoriarkiv: Opinion

Voicly – kan det vara något?

För ett tag sedan samlades ett gäng på Hasseludden för att starta olika webbtjänster på bara 24 timmar. De rapporterade live och fick ganska mycket publicitet. En av alla webbtjänster som såg dagens ljus var Voicly, en slags mikroblogg i ljudform. Man spelar in sitt mini-inlägg i mobilen och sedan kan folk ringa upp ett nummer och lyssna.

Det låter crazy.

Men vem är jag att döma? Jag kanske ska prova bara för att se hur det är. För att fatta lite mer.
När jag var ny inom IT-världen tog jag mig in i chattrummen på Lunarstorm och allt vad som fanns då. Jag stod bredvid och kände mig lite utanför – jag pratade inte samma språk som kidsen. När Facebook kom och Bloggy gjorde entré i min värld hoppade jag på och började ana vad en community är till för. Att få tillhöra ett nätverk gjort för vuxna och folk i övre tonåren gjorde att jag hamnade lite mer rätt. Där kan jag nu slänga ur mig trivialiteter som att jag städar och få till svar att någon där ute också gör det i samma stund. Trivialt, men vardagligt. Jag ser inte mina cybervänner, men de finns ändå. De är verkliga.

Jag tänker på när mormor levde. Hon och jag ringde ett kort samtal till varandra nästan varje dag. Vi pratade om triviala småsaker och kände en närhet, även om vi inte sågs så ofta. Hon fanns på andra sidan tråden och hon var verklig. Måste man alltid se sina vänner?

Mikrobloggandet och facebookskrivandet kan man fnysa åt. Det är ganska lätt. De som jobbar på distans och inte har någon att småprata med fnyser inte åt det. Inte heller de som skaffar sig ett nätverk och kanske till och med skaffar sig ett jobb genom det. Denna konversation såg jag på Bloggy idag (Namnen är inte hemliga, men jag strök över dem ändå – fråga mig inte riktigt varför…):

Någon hade fått ett jobb genom en kontakt på Bloggy, såg ni det? 🙂 Han fick också råd om hur man bäst söker bostad i Stockholm.

På något sätt kan man ana att nätverkandet kommer att ha större betydelse i framtiden. Just därför behöver man ta vara på det eleverna upplever där på fritiden. Och de som inte upplever det kan behöva lotsas in i det för att lära sig att göra sin röst hörd i det offentliga. För snacket om att man städar leder ofta vidare till något annat.

Varför skriver jag det här? För att det är sådant jag går och funderar på. För att jag är lite trött på fnysandet. För att jag funderar på om jag ska prova Voicly eller inte. Jag kanske hoppar över det den här gången, precis som jag hoppar över att läsa Kalle Anka Pocket. Det lämnar jag åt 10-åringen. Han gillar det. Jag tittar på men fnyser inte. Jag låter honom läsa och ägnar mig åt annat. Det kan man också göra.

Så jag får se hur jag gör. Är det någon där ute som vill prova Voicly och sedan rapportera hur det är, så är jag intresserad av att få veta hur det går.

Åter igen, tipstack till The real Mymlan för att du visade mig Voicly. Du är en guldgruva.

Share

Ett oerhört seriöst inlägg om en konferens

På väg hem från förskolan slank dottern och jag in på Hålans enda leksaksaffär för att köpa en present till barnkalaset imorgon. Där i kön stod Förskolerektorn med barn, även han på inköpsturné. Det blev prat om BETT-resan där vi båda var med och tips om intressanta bloggar, bland annat Växjöbloggen som jag måste leta upp och kika närmare på. (Återkommer med länk när jag hittar den.)
”Det ligger förresten länkar till din och Den golfande IT-pedagogens bloggar på DIU:s webbplats”, sa han. Oj, då, tänkte jag. Och jag som inte skrev något om IT i förra inlägget. Hjälp. När jag kom hem och hade stökat undan ytterligare lite jobbmejl, kastade jag mig därför in på DIU och hittade länkarna. De ledde till IT-Christinas blogg och till min med inlägget om den vulgära toaletten på restaurangen som vi besökte en av kvällarna i London.

Jag ska nog börja skriva lite mer seriöst.

Nu börjar jag mitt seriösa liv:

Den 19-20 maj kommer det att bli en stor IT-konferens i Stockholm som arrangeras av Stiftelsen DIU i samverkan med Skolverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Swedish ICT, Internationella programkontoret, Stiftelsen för internetinfrastruktur (.SE), KK-stiftelsen, Kairos Future och LinCS vid Göteborgs universitet. Plats och mer exakta uppgifter är ännu inte meddelande, men boka gärna in det i din kalender, så kanske vi ses.

Seriöst var ordet. That´s me from now on.
 

 

Share

10 år idag!

Idag fyller 9-åringen 10 år! Och därmed byter han namn till 10-åringen. Det är sådana regler som gäller på den här bloggen. Jag blir så där knepig som alla vuxna blir ibland och undrar hur åren kunde rusa iväg så snabbt. Så tänker jag tillbaka tio år i tiden, på den där kalla soliga dagen i Helsingborg när en liten, liten kille tog sitt första andetag och hela världen stannade i ett slag. Var det någon mer än jag som märkte det?

Share

Internet är varken mer eller mindre farligt…

….än andra miljöer för barn. Det säger en undersökning som är beställd av justitieministrarna i 49 amerikanska delstater. Läs mer här.

Jag tänker.. visst rustar man sina barn så gott man kan för att klara att vara i de olika miljöer de vistas i? De lär sig hitta i sitt kvarter, de lär sig hur de ska uppföra sig mot andra, de lär viktiga saker på nätet… Nähä? Oj då.

Share

Tillbakablickar och bildfrossa

Första dagen på jobbet efter resan till Bett-mässan i London. Massor av mejl och annat fixande väntade. Samtidigt ville man få tid att summera sina intryck, tipsa kollegorna ute på förskolorna och skolorna via skolportalen om sådant man hade hittat, men det fick vänta. Var sak har sin tid. Tankarna svävade dock iväg till London och alla upplevelser jag varit med om där de senaste dagarna och till alla möten mellan it-pedagoger, ikt-pedagoger, e-utvecklare och allt vad vi kallar oss. Till höger är en bild tagen av Anette Holmqvist, Skolverket, som visar ett möte mellan en IT-mamma och en e-utvecklare. Vi har något i blicken – kan det vara samförstånd, en aha-upplevelse eller något annat?

En bit ner i inkorgshögen fick jag i alla fall iväg en liten hälsning till Trollhättekollegan IT-Christina, hon som inspirerade mig så med sin enorma entusiasm.

Jag hade tur och hamnade bredvid henne på restaurangen i Covent Garden där alla DIU:s resenärer åt på torsdagkvällen. Det var en galen restaurang med en galen kypare som mimade till operamusiken (OBS, varning för ännu en suddig mobilbild):

Toaletten var ännu mer galen än kyparen. Detta är ett exempel på en dekoration inne på damtoaletten som var av det mildare slaget.

De andra målningarna får ni inte se – man vill ju inte att ens blogg ska stoppas i eventuella filter. När dörren öppnades och det blev min tur kom denna person ut med kameran i högsta hugg efter att vilt ha plåtat väggarna.

Känner någon igen henne? Jag säger inte vem det är, eftersom jag inte har frågat om jag får publicera bilden, 😉 men alla gissningar är välkomna.

Nu ska jag sluta med denna bildfrossa och istället skicka er till en podcast där Randall Fielding pratar om hur vi kan skapa innovativa skolor, som jag hittade genom Skolmarknad. Tack Richard Gatarski, ännu en positiv bekantskap som var med på resan!

Share