Kategoriarkiv: Opinion

Varsågod!

december 2, 2008Funderingaritmamman

Varsågod och ta en pepparkaka. Du får välja mellan brända eller lite ljusare.

Idén att bjuda på pepparkakor på bloggen är Anne-Marie Körlings och jag tar efter (F´låt A-M!) för jag tycker det skänker lite julstämning åt den här sidan. Och så skulle jag vilja be dig som tar en pepparkaka att lämna ett avtryck i en liiiten kommentar. En minikommentar duger jättebra.
De senaste dagarna har jag fått reda på att folk som jag inte hade en aning om läser min blogg och det är klart att jag blir uppmuntrad och glad för det. Men jag hade blivit så fantastiskt glad om du som är inne här just nu, lämnade ett avtryck.

Därför, varsågod och ta en pepparkaka (Jag hade valt de ljusa) eller flera. Smula gärna, jag behöver ändå dammsuga, och känn dig som hemma!

En artikel där jag säger pip

december 1, 2008I mediaitmamman

Idag kom artikeln, där jag är med och ger min syn på IT-användning och i synnerhet bloggande i skolan, ut på Lektion.se. Det är lite shaky att se det man har sagt i en intervjusituation i tryck. Jag hade fått läsa korrektur, men tänkte ändå: Sa jag verkligen så där? Och så det obligatoriska jantetänket: Vad ska folk i min närhet tänka? Att jag sätter mig på höga hästar som har mage att uttala mig? Men jag vill inte tänka så. När någon ringer upp och ber att få prata om viktiga saker, så vill jag svara. Jag vill inte bli tyst.
Skolan är väl ett nytänkande företag där alla tankar är viktiga? Där man får slipas mot varandra i en positiv anda?
Jaaa! Klart den är!

Stick iväg Jante.

En tabbe till på min lista

november 30, 2008Funderingaritmamman

Efter en helg full av adventspyntande och bakande och fixande skulle jag göra en enkel liten sak. Jag skulle nämligen boka fyra biobiljetter så att familjen kunde gå på premiären av Les Grandes Personnes – De vuxna, där ena sonen har en statistroll. Baksidan av hans grå kavaj kanske syns, och det får vi bara inte missa. Så jag bokade som sagt fyra biljetter (Minstingen är inte så intresserad av kavajer, så henne har vi lejt bort).

När köpet var genomfört, vandrade blicken uppåt datorskärmen och se där: Jag hade bokat på Grand i Stockholm. Det är långt dit. Pinsamt långt. Och i Göteborg, visade det sig, fanns filmen inte ens med bland utbudet, så jag kunde inte boka något mer och låtsas som om det regnade. Det var bara att informera familjen om läget.

Och för att spä på mitt elände, skickade biografen en liten påminnelse om vad jag hade gjort. Inte snällt.

Nu tänder jag ljusen i badrummet, snor lillans badskum och kryper ner i det varma vattnet. Där stannar jag ett tag.

Nu ska vi få ta tag i våra attitydproblem

november 29, 2008I mediaitmamman

Snart, närmare bestämt den 3 december, presenteras en utredning för regeringen där lärarutbildningen föreslås satsa på IT. Man behöver liksom ha digital kompetens när man ska lotsa sina elever vidare i ett digitalt samhälle. Hurra för att man har kommit på det! I denna artikel kan man läsa om det kunskaps- och attitydproblem som länge har rått bland både lärarestuderande och lärare inom området digital kompetens.

För ett litet tag sedan råkade jag snappa upp något som en lärare, långt borta i en annan del av världen, sa angående barns skrivförmåga: ”Ja man märker ju vilka som har fått läsa mycket böcker hemma och vilka som har suttit mest vid datorn.” De vid datorn skulle inte ha ett lika utvecklat språk. Men är det verkligen alltid så eller råder det ett attitydproblem bland oss lärare? Ser vi vad barnen snappar upp vid datorn?

Nu har ännu en stor undersökning visat att on-line-tid är bra för ungdomar. I tre år har 800 ungdomar i USA studerats när det gäller datoranvändning och vad de gör på nätet. Deras föräldrar har också ingått i undersökningen. Resultatet visar att ungdomarna lär sig mycket. De lär sig hur man skaffar en offentlig identitet, hur man gör hemsidor och postar länkar. De får tillfälle att fördjupa sig i sådant som de är intresserade av och de utvecklar sin kreativitet. Bland mycket annat. De lär sig helt enkelt för livet.

Så den utredning som presenteras för regeringen på onsdag kommer inte en dag för tidigt. Den är välkommen.

Jag måste fila på min individuella utvecklingsplan

november 23, 2008Opinionitmamman

Vi är på väg att göra något busigt, lilltjejen och jag. Tillsammans med Lärarinnan och hennes flicka ska vi smyga in i en skolans gympasal och om den är tom så ska vi ta fram en massa redskap och svinga oss i lianer och leka Pippi på de sju haven. För det kan man göra om man har tillgång till nyckel och kod, vilket Lärarinnan har. Lilltjejen är förväntansfull när vi vandrar den lilla biten från parkeringen till skolan.

Hon har sett till att vattenflaskan är fylld, för det ska den vara när man är på träning. När vi sedan kommer in, hjälper hon och den andra flickan till att släpa fram madrasser och rockringar och allt de kan komma på att man behöver. Så rusar de fram bland redskapen, balanserar på bommar och slår kullerbyttor med väldig fart. Lärarinnan och jag är Dunder-Karlsson och Blom varvat med lejon. Vi har skoj – alla fyra.

Sen tänker jag på hur det måste vara att vara fyra år och känna pirret i magen över att få komma till skolan en söndag i november. Att få längta dit och skutta dit. Och så tänker jag… varför måste den där längtan ta slut? Om man slutar känna att man ska få göra meningsfulla saker i skolan, hur lätt är det då att lära sig något? Om motivationen inte finns, vad är då drivkraften? Kanske måste vi lärare granska får egen individuella utvecklingsplan, vår IUP, och sätta upp mål för hur vi ska lyckas med att få eleverna att känna motivation. Inte bara försöka få eleverna att sätta upp mål och be dem att ändra sig.

Men det gör vi väl redan? Eller?

Första gången

november 20, 2008Funderingaritmamman

Jag har inte blivit utmanad och jag älskar att bli utmanad. 🙁
Så jag utmanar mig själv. Helt fel, totalt sinnesförvirrat, men vadå… Jag har en blogg! Jag gör som jag vill! Moahahahaha!
Denna utmaning är alltså snodd.
Fast när jag ska börja skriva hamnar jag åter igen i ett dilemma. Denna blogg skulle vara opersonlig. Jag startade den från scratch bara för att kunna börja på ny kula. Men JAG KLARAR INTE DET! Tyvärr. Så ibland måste jag få göra vissa utsvävningar och ni, kära läsare, får ta det onda med det goda.

Here vi go:
Första gången jag …

1. … åt tacos var i på en restaurang i New York när jag var ung (Alltså för väldigt länge sedan). Jag var en fattig student som oroade mig över att pengarna inte skulle räcka och jag trodde att man betalade för varje sak som stod uppräknad att taccon innehöll. Så jag var noga med att säga att jag bara skulle ha kyckling eller köttfärs eller vad det var och absolut inget annat i min tacco. Förstod på servitörens blick att jag var underlig och förstod sedan att varje grej inte kostade extra.

2. … körde bil var jag ännu yngre. Kanske åtta år. Morfar och jag brukade lämna mormor med disken och köra ut på en biltur. Han gasade, växlade och jag styrde. En gång höll jag på att köra ner i en damm och sedan tror jag aldrig att han lät mig köra mer.

3. … sov i tält var jag nog ganska liten. Alla semestrar innehöll tältövernattning, ofta i Norge där jag alltid kände mig instängd som i en gryta med lock. Alltså instäng mellan berg med moln som skymde himlen.

4. … drack alkohol var jag på språkresa. Suck.

5. … fick ett jobb var jag kanske tio år? Reklamutdelare behövdes i området och systern och jag ställde upp. Vi blev inte rika.

6. … stod på en scen var helt klart på Roliga timmen i skolan. Där var jag med så ofta jag kunde. Den första större föreställningen bjöd vi in en annan klass som satt och såg uttråkade ut. Vi lekte på scenen och hade inte övat in något slut. Till slut reste sig publiken upp och sa att de var tvungna att gå. Vi fortsatte spela vår pjäs tills läraren bad oss sluta.

7. … svimmade fick jag nog en spruta. Helt okej eftersom jag tycker det susar ganska härligt i öronen då. Fast det är inte så härligt att svimma i Coop-kön när man är gravid förstås. Vilket jag inte är nu.

8. … svarade på en fånig enkät kan väl inte jag komma ihåg? Sätter enkäter djupa spår?

Ja det var allt. Tack ni som orkade läsa ända hit. Nu har jag nog botat min utmanings-längtan för ett tag framåt. Och härmed utmanar jag alla som läser detta, jo just det, jag utmanar DIG!