Kategoriarkiv: Resurser

Gör ditt eget frågespel

Animation, Publicera

Jag provade att göra ett eget frågespel på ClassTools.net.
Det gick så där.
Dels kom jag inte på några höjdarfrågor. Dels hade jag svårt att fatta hur jag skulle skjuta ner de rätta svaren (Ammunitionen riktas rätt med uppåt och nedåtpilarna – sånt fattar alla barn utom jag..).
Att göra ett eget spel av det man kan, kan ju vara ett sätt att visa vad man kan. Varför måste alltid läraren ställa frågorna? Sen kan man ju diskutera ja- och nej-frågor, men det gör vi en annan gång.

Varsågoda: Här är olika varianter av ett spel om Melodifestivalen ikväll (och om en lärarvän). Välj en spelvariant och prova! (Väljer man att bädda in koden med mindre storlek på spelet, syns spelet här på sidan, men då kan man knappt läsa frågorna. Därför får ni klicka på en länken ”Click here..” nedan istället.)

Click here for full screen version

Share

Japanska mobilnoveller

Publicera, Text

Nyss läste jag något jätteintressant – något som var nytt för mig, nämligen hur man i Japan publicerar noveller skrivna för mobilen. Det var Sofia Svantesson, VD på Ocean Observations, som berättade om detta i en film på Stjärnkikarna i ett inlägg som Richard Gatarski har skrivit. Ta er tid att kika in där. Hon berättade att dessa noveller är skrivna på ett speciellt sätt och att varje kapitel innehåller cirka 70 ord, för då hinner man läsa ett kapitel på väg från en tunnelbanestation till en annan. Språket är enklare än i vanliga noveller och texterna möts av kritik från en del håll. Men folk och framför allt ungdomar, fortsätter att läsa mobilnovellerna. ”Ge oss något annat då, om det är så dåligt!” säger de.

Man kan tycka vad man vill om den utveckling som sker lavinartat på webben. Men vi lärare måste ha koll. Språket utvecklas och tar sig nya uttryck. Jag menar inte att vi ska överge det vi lär våra elever idag. Jag menar att vi måste lära dem olika saker, lyfta blicken och spana vartåt det barkar. Vad behöver eleverna kunna för att språkligt kunna uttrycka sig idag, imorgon och om fem år? Jag har tidigare skrivit om det och tar upp det igen för det är viktigt.

Jag är intresserad av mycket. Av hur växter funkar, varför småkrypen gör som de gör och varför flyttfåglarna kommer tillbaka varje år. (Till höger ges lite plats åt ett stycke natur som jag beundrade idag.) När jag hade klass funderade vi och tog reda på sådant tillsammans. Det var självklart. Vi räknade och skrev och gjorde allt vad vi skulle göra. Men det var inte förrän de sista åren som vi började undersöka vad vi kunde ha datorn till. Jag hade kunnat strunta i den biten om jag hade velat. Men jag ville inte. Det är därför jag har den här bloggen: För att visa att det är viktigt och inte så svårt att använda sig av IT i undervisningen. Bloggen hade kunnat handla om fotosyntesen, men jag tror att varje elev får med sig den biten i skolan iallafall. Men får de med sig hur man använder webben? Jag är rädd att det inte är så, och därför skrotar jag inte bloggen än på ett tag, utan fortsätter att spana, göra magplask och upptäckter i IT-världen. Men jag gör det med kärlek. 🙂

Share

Test av Animasher

Animation

Det ni kommer att få se nu är ingen hit utan bara ett test av webbapplikationen Animasher. Ett ynka litet test som får ett abrupt slut. Ni kommer att se vad jag menar…

I Animasher kan man animera färdiga eller egna objekt, lägga på text och musik och fixa en del med olika finesser. Jag trixade med suddeffekt och höll på att svära några gånger innan jag bestämde mig för att inte slänga datorn i väggen. Egentligen skulle jag vilja säga att jag gjorde animationen i en handvändning, eftersom resultatet blev så klent, men det gör jag inte. Man kan inte ljuga en vanlig torsdag.
Jag testar istället vidare en annan dag, för jag tror att det finns potential i programmet.
Bad hairday by ITmamman

Make your own


Share

Voicly – kan det vara något?

Opinion, Publicera

För ett tag sedan samlades ett gäng på Hasseludden för att starta olika webbtjänster på bara 24 timmar. De rapporterade live och fick ganska mycket publicitet. En av alla webbtjänster som såg dagens ljus var Voicly, en slags mikroblogg i ljudform. Man spelar in sitt mini-inlägg i mobilen och sedan kan folk ringa upp ett nummer och lyssna.

Det låter crazy.

Men vem är jag att döma? Jag kanske ska prova bara för att se hur det är. För att fatta lite mer.
När jag var ny inom IT-världen tog jag mig in i chattrummen på Lunarstorm och allt vad som fanns då. Jag stod bredvid och kände mig lite utanför – jag pratade inte samma språk som kidsen. När Facebook kom och Bloggy gjorde entré i min värld hoppade jag på och började ana vad en community är till för. Att få tillhöra ett nätverk gjort för vuxna och folk i övre tonåren gjorde att jag hamnade lite mer rätt. Där kan jag nu slänga ur mig trivialiteter som att jag städar och få till svar att någon där ute också gör det i samma stund. Trivialt, men vardagligt. Jag ser inte mina cybervänner, men de finns ändå. De är verkliga.

Jag tänker på när mormor levde. Hon och jag ringde ett kort samtal till varandra nästan varje dag. Vi pratade om triviala småsaker och kände en närhet, även om vi inte sågs så ofta. Hon fanns på andra sidan tråden och hon var verklig. Måste man alltid se sina vänner?

Mikrobloggandet och facebookskrivandet kan man fnysa åt. Det är ganska lätt. De som jobbar på distans och inte har någon att småprata med fnyser inte åt det. Inte heller de som skaffar sig ett nätverk och kanske till och med skaffar sig ett jobb genom det. Denna konversation såg jag på Bloggy idag (Namnen är inte hemliga, men jag strök över dem ändå – fråga mig inte riktigt varför…):

Någon hade fått ett jobb genom en kontakt på Bloggy, såg ni det? 🙂 Han fick också råd om hur man bäst söker bostad i Stockholm.

På något sätt kan man ana att nätverkandet kommer att ha större betydelse i framtiden. Just därför behöver man ta vara på det eleverna upplever där på fritiden. Och de som inte upplever det kan behöva lotsas in i det för att lära sig att göra sin röst hörd i det offentliga. För snacket om att man städar leder ofta vidare till något annat.

Varför skriver jag det här? För att det är sådant jag går och funderar på. För att jag är lite trött på fnysandet. För att jag funderar på om jag ska prova Voicly eller inte. Jag kanske hoppar över det den här gången, precis som jag hoppar över att läsa Kalle Anka Pocket. Det lämnar jag åt 10-åringen. Han gillar det. Jag tittar på men fnyser inte. Jag låter honom läsa och ägnar mig åt annat. Det kan man också göra.

Så jag får se hur jag gör. Är det någon där ute som vill prova Voicly och sedan rapportera hur det är, så är jag intresserad av att få veta hur det går.

Åter igen, tipstack till The real Mymlan för att du visade mig Voicly. Du är en guldgruva.

Share

Mikrobloggar och Facebook

Annat, Publicera

Mikrobloggar börjar bli ett begrepp – men vad är det egentligen? The real Mymlan reder ut det alldeles ypperligt, därför skickar jag alla vetgiriga till hennes blogg. Hon förklarar också skillnaden mellan mikrobloggarna Jaiku, Twitter och Bloggy.
För er som inte vill ha den fulla utläggningen som ni hittar där, kan jag berätta att det hela handlar om att blogga kort, ungefär som när man skriver en statusuppdatering på Facebook. Och jag älskar dessa stausuppdateringar – det är liksom det som är hjärtat i allt: Pelle äter soppa, Annika Lantz (Jo, hon finns på Bloggy) rapporterar direkt från P3 Guld, Anna har magknip – stort och smått blandas.

Men nu lite mer om Bloggy. Det är en ganska nystartad mikrobloggstjänst som har sikte på att bli störst i Sverige.
Man kan lägga in rss-flöde från sin mikroblogg i sin vanliga blogg, så som jag har gjort i widgeten här bredvid. På samma sätt kan man göra inställningar så att blogginlägget här hamnar med klickbar länk i Bloggy.
Eftersom man bara skriver korta inlägg, typ statusuppdateringar, i sin mikroblogg, kan man vilja få in dem i sin Facebookstatus. Bekvämt och bra. Det är ganska smidigt att mikroblogga med sms från mobilen till, i mitt fall, Bloggy och så rasslar det till och hamnar även i min Facebookstatus. Telefonnumret hittar man under Inställningar/ Mobilt i Bloggy.

Så här går det till om jag vill ha inlägget från Bloggy in i Facebook:

  • Först måste jag starta ett konto även på Twitter.
  • I inställningarna i Bloggy skriver jag in det användarnamn och lösenord jag har på Twitter, så rasslar inlägget in dit.

  • På Facebook hämtar jag applikationen Twitter, som tillåter Facebook att hämta information från just Twitter.

Det var det hela tror jag. Kan det vara något för dig?

Share