Det blir bara en snabbrapport – batteriet är snart slut.

Har just lämnat en nedslående föreläsning som hade ett lovande namn: Framtidens lärmiljöer. Den handlade lite om hur viktigt det är med digitala verktyg, men också väldigt mycket om mögelskadade duschutrymmen. En halvtimmes bildvisning om sånt får mig inte att göra vågen direkt.

Trots detta är jag positiv till Skolforum så här långt. Mötet med Nackagänget var skoj,

liksom mötet med dem som kom på After Fair.

Och så lunchmackan med skolchefen från Aneby – en trevlig man med sunda idéer. Det är just det som händer här: Man hamnar i många olika möten och situationer. Bara positivt.

Föreläsningar och småföreläsningar som jag har lyssnat på har handlat om IT. Naturligtvis. Det jag har noterat är att i en publik på ca 200 lärare, så är vi bara ett par, tre stycken som antecknar på datorn. De som står där framme och pratar, undervisar oss om hur ungdomar använder Internet, hur uppkopplade de är och så sitter vi där och har i bästa fall ett anteckningsblock. Visst, man ka tycka att det är lättare. Men när en föreläsare började visa exempel från sin dotters facebookkonto, för hon hade ju inget själv, då börjar jag undra. När ska vi själva ta till oss verktygen som de ungdomar, som vi pratar om, använder. När ska vi känna på hur det är? Ta en språkkurs på plats i cyberspace?

Jag är säker på att en sådan språkkurs skulle ge minnen för livet.

Äntligen fick jag tag på Internet! Min dongel funkar inte! Grrr… Men här i entréhallen på mässan låter de besökare surfa fritt med medhavd dator.

Vill bara rapportera om de först intrycken av huvudsatden. Dagen började med solsken och en IT-Jennie som fyller år. Grattis! Vi vaknade tidigt trots nattsudd hos A-M i hennes mysiga lägenhet på Söder.

Pluspoäng:

• Bra frukost! Fina små Kalle-tuber gjorde upplevelsen vänare på något sätt.

• Fint väder.
• Mycket folk. Trevliga människor som svarar på dumma frågor.

Minuspoäng:

• Inga små tvålar att sno med sig. Inte kan man väl haka loss hela behållaren från väggen inne på badrummet?
• Att jag får PIM-examinera folk på datorn i hotellobbyn eller betala dyr Internetavgift, eftersom det strular på annat sätt.

Återkommer.

Jag dammsuger när dörren plötsligt far upp. Mannen rusar in och ner i tvättstugan.

”Vad är det?” ropar jag, eftersom jag vet att han nyss har kört ett gäng tonårsgrabbar till basketmatch i Göteborg, fem mil bort, och borde vara där.

”Hinner inte prata…”, frustar mannen medan han gräver sig djupare ner i klädhögen (ren sådan).

Han berättar efter lite övertalning att grabbarnas tränare har glömt matchshortsen och om laget inte har knälånga shorts, blir det walkover och böter (hörde jag rätt?) och det vill ju ingen. Så mannen tar vad han hittar: blommiga knälånga badshorts och några andra omatchiga saker. Sen flänger han iväg på skrikande däck för att köra de fem milen till matchen.

Jag fortsätter dammsuga och tänker att det hade varit roligt att vara med. Bara för att se någon i blommiga badshorts göra mål.

Nu har jag trillat dit på två sätt. Dels för att jag återigen kommer att skriva ett personligt inlägg (vilket inte var meningen med den här bloggen), dels för att jag har blivit snärjd av en telefonförsäljare. Jag går aldrig på sådana erbjudanden! Jag är var nämligen en mästare på att snabbt snoppa av försäljare och vänligt men bestämt säga nej tack.

Men Fabian, han var så himla bra! Fast att jag förklarade att vi inte vill förlänga vår prenumeration på en riktigt bra tidning, eftersom vi knappt hinner läsa den och absolut aldrig kommer ihåg att åka till pappersåtervinningen i tid, så ville han verkligen hjälpa mig.

1. Han föreslog att jag kunde ta med tidningen på bussen och glömma kvar den där. Hake: Jag åker inte buss. Inte bra att läsa den medan jag kör till jobbet och ännu mindre bra att sedan glömma kvar den i bilen.
2. Men då föreslog Fabian att jag kunde låta mina kollegor få den på jobbet, efter att jag själv läst den. Hake: Vi tar sällan rast för att läsa. Och vi har det ganska stökigt på vårt kontor och det finns redan saker jag har slarvat bort i röran. Inte bra att röra till det ännu mer.
3. Men DÅ kom Fabian på den optimala lösningen: Jag kan ha en resväska under sängen! Det var det fiffigaste jag hört en försäljare säga! I denna resväska ska jag lägga alla mina lästa tidningar. Och när den är full greppar jag den lätt och drar iväg till återvinningen. Så gör Fabian själv, så det måste funka! Verkligen snällt att dela med sig av något så personligt. Jag kände att vi bondade där!

Men det finns en hake: Fy vad dammig resväskan måste bli under sängen. Och vad proppfull den kommer att bli, eftersom jag kommer att glömma bort den. Och tidningarna kommer jag fortfarande inte hinna läsa ordentligt.

Nu ska jag upp på vinden och leta efter en väldigt stor resväska. Hoppas den går in under sängen. Ψξ‰Ð Fabian!!

Nu testar jag mikrobloggen Bloggy. Där skriver man korta (med betoning på korta) inlägg och kan ladda upp film- och musikklipp.

Ännu är versionen i beta, men grundaren Jonas Lejon kommer snart att lansera den. Det finns andra mikrobloggar, t.ex Twitter och Jaiku. Den senare har inte tillåtit nya användare på länge. Men jag tror att Bloggy kan bli alldeles utmärkt. Ska bara se hur jag kan bädda in den här på bloggen – då kommer jag frångå alla principer jag har föresatt mig om att inte vara alltför personlig här.

Vill någon ha en inbjudan att prova tjänsten – lämna en kommentar, så fixar jag det!