Pelle Pedagog skriver om nytänk och en förändrad skola och citerar Torbjörn Skarin på Metamatrix:

– IT-kompetensen hos lärarna och bristen på ett nationellt ramvek är stora begränsande faktorer. Det saknas en vision om vart vi vill nå, säger Torbjörn Skarin.

Det verkar vara så. Men hur länge till? Rektorsakademiens TänkOM kan vara ett steg på vägen och jag hoppas att de lärarspridare av goda idéer som de vill lyfta fram verkligen får sprida idéer på sina skolor. Inte tystas av kollegor som ser nya idéer som kritik av vad de själva gör. Jag hoppas.

I fredags föreläste jag för PIM 4:or i Trollhättan. En ynnest. Hedrande. Själv fick jag lyssna på Magnus Rosén, f.d basist i Hammerfall på min PIM 4-examination. Han var galans happening. Nu skulle jag vara happeningen… Hm.
Men det var fantastiskt roligt att få vara där! Att prata om hur vi lärare kan tänka annorlunda, våga ta reda på vad som triggar igång eleverna och vad de är intresserade av och låta lärandet ta avstamp i det. Inte tvärtom: ”När du är klar med det här kan du få göra en liten skojig sak.” Många barn kommer aldrig till det skojiga. De slänger pennan innan lektionen ens har börjat. En del vägrar komma in från rast. Hur gör vi med dem? Tänk om de fick känna att skolan var intresserade av vad de kan och att man kan bygga vidare på det. Vilka möjligheter! Tänk vilket lärande som pågår på fritiden. Tänk om vi frågade om det, inte fnös åt att de spelar det där onlinespelet. Om de fick berätta bara så lite, så lite. Om skolan kunde angå dem. Vilket lärande vi skulle kunna få till.

Något sådant var det jag pratade om när jag föreläste i fredags. Och jag funderar vidare och vidare. Det måste gå att få till ett förändrat tänk hos oss lärare. Om vad som är viktigt. Att skolan är en del av världen, inte en egen liten stat som har sagt upp alla diplomatiska förbindelser med länderna runt omkring. Det måste gå.

Varje förlorad elev borde få världen att stanna upp.