-Berätta, vad är på gång?
Tystnad. Någon börjar lite trevande, en annan hakar på. Samtalet kommer igång.
Så vid fikapausen dras proppen ur:
-Vet du, vi gjorde en så rolig grej i min klass, det blev faktiskt riktigt lyckat..
Det bubblar. Någon lyssnar. En annan faller in och så är samtalet igång. Det informella. Det behöver inte handla om det nyaste nya och det hottaste hotta. Man behöver inte bräcka varandra. Samtalet utmanar ändå och skapar nya tankar.
Att berätta är att ge. Att komma med respons likaså.
Tystnad är att ta. Att inte ge respons likaså.
I de sociala medierna kan vi träffas som över en fika. Ibland pratar vi om hur kaffet smakar, ibland om hur vi kan hjälpa varandra vidare. Av den anledningen har jag svårt att rapa upp en massa tips i samtalskanalerna hela tiden. Kaffedrickandet blir inte så avslappnat då. Samtalet kommer av sig och det blir istället megafonutrop.
Jag vill ha. Och jag vill ge. Ibland har jag lite att komma med, ibland mer. Det är OK. Megafonutrop hittar jag på många håll, men det är samtalen jag vill åt. Om skumtomtar, lärande, julgranspynt och världspolitik – allt i en salig blandning.
Give us this day.. by Mr. Kris CC-licens: BY
Ses vi inte öga mot öga kan vi se varandra i de sociala medierna. Verkligen se. Och lyssna. Men inte bara det, vi kan visa att vi lyssnar genom att ge något tillbaka. Utveckling sker om vi bygger något ihop, inte bara står bredvid och tittar på. Så funderar jag idag.
